Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zarncke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef konsonans. Äfven den långt senare införda,
liksväfvande temperaturen — som för öfrigt kan
spåras tillbaka ända till Aristoxenos — hade i Z. en
förespråkare. Deremot torde Riemanns försök att
andraga Zarlino såsom stöd för sin undertonsteori
(se Undertoner) få betraktas såsom förfeladt;
ty ehuru Z. iakttagit det faktiska förhållandet
att mollklangens intervall ordna sig i samma
proportion nedåt som durklangens uppåt, anser han
likväl icke den förra som en fullkomlig harmoni,
just emedan intervallens läge der aflägsnar sig
från det naturliga, som bildas af öfvertonserien.
A. L.
Zarncke, Friedrich Karl Theodor, tysk
literaturhistoriker och språkforskare,
f. i Mecklenburg-Schwerin 1825, blef filos.
doktor i Rostock 1847, docent i Leipzig 1852,
e. o. professor 1854 och ord. professor i tyska
språket och literaturen dersammastädes 1858. Död
1891. Ursprungligen en lärjunge af M. Haupt, intog
Z. emellertid snart en fullt sjelfständig ställning
såsom vetenskaplig forskare och lärare samt blef
t. o. m. för en längre tid sjelfva medelpunkten för
den (sydtyska) studieriktning, som alltmer trädde
i skarp opposition mot den (nordtyska) skola, i
spetsen för hvilken Lachmann, Haupt och Müllenhoff
stodo. Jämte den sistnämnde har Z. haft förmågan
att omkring sig samla en större krets af nitiska
lärjungar, än öfver hufvud någon annan germanist egt
under samma generation. Också äro flere af Tysklands
mest framstående samtida språkforskare i större eller
mindre grad Z:s lärjungar. Ett inflytelserikt kritiskt
organ har den zarnckeska skolan egt och eger ännu
i den af Z. redan 1850 grundade och af honom ända
till hans död redigerade tidskriften »Literarisches
centralblatt», som ännu utgifves i Leipzig, och som
torde vara Tysklands f. n. mest spridda vetenskapliga
literaturtidning. — Af Z:s talrika lärda skrifter må
särskildt följande framhållas såsom de vigtigaste:
hans i fråga om allsidig kritisk och exegetisk
behandling af ämnet ännu i våra dagar så godt
som enastående upplaga af Brants »Narrenschiff»
(1854); Zur Nibelungenfrage (1854), ett inlägg
i den strid, som mer än något annat bidragit att
sedan decennier söndra germanisterna inom Tyskland i
två skilda läger; hans upplaga af »Nibelungenlied»
(1856, många uppl.; derjämte många skolupplagor);
Ueber das althochdeutsche gedicht vom Muspilli (1866),
det förnämsta, som om detta ämne skrifvits; Ueber
den 5-füssigen jambus (1865); Geschichte der Graalsage
(1876); Der priester Johannes (1874–75 och 1876–79)
och Christian Reuter (1884). I den storartade,
af G. F. Benecke, W. Müller och Z. utarbetade
Mittel-hochdeutsches wörterbuch har Z. bidragit med
bokstäfverna M–R. Slutligen har han flitigt forskat i
de tyska universitetens, särskildt Leipzigs, historia
och derom utgifvit bl. a. Die urkundlichen quellen
zur geschichte der universität Leipzig (1857), Die
deutschen universitäten im mittelalter (1857) och
Die statutenbiicher der universität Leipzig (1861).
Ad. N–n.
Zarskoje-Selo. Se Tsarskoje-Selo.
Zarvaniter (zrvaniter). Se Zoroaster.
Zarzuela, spansk benämning på lustspel med sång;
operett.
Zastrow, Heinrich Adolf von, preussisk general,
f. 1801, blef 1819 officer vid gardesinfanteriet,
utbildade sig ytterligare vid krigsakademien och
författade derefter flere arbeten i befästningskonst,
bl. a. Geschichte der beständigen
befestigungskunst (3:dje uppl. 1854). 1848 afgick Z. till
schleswig-holsteinska armén, hvilken han två år
tillhörde. I fälttåget i Böhmen 1866 förde han 11:te
infanteridivisionen, under 1870–71 års krig med
Frankrike 7:de armékåren, hvilken hufvudsakligen
kämpade i norra Frankrike. På grund af sjuklighet
tog Z. afsked efter krigets slut och dog 1875.
C. O. N.
Zatas (Ervedal), flod i Portugal, uppstår i
prov. Alemtejo genom förening af Ribeira de Sôr och
Rib. da Raia (hvarför den förenade floden äfven
kallas Sôrraia), flyter i vestlig riktning genom
Estremadura samt faller från v. ut i Tejo, omslutande
ön Leizirias. Längd omkr. 160 km.
Zauner, Franz, österrikisk bildhuggare, f. i
Tyrolen 1746, d. i Wien 1822, erhöll sin första
undervisning af sin fader, men begaf sig 1766
till Wien. Han fortsatte der sina studier och
arbetade för hofbildhuggaren Beyer i Schönbrunn,
der han utmärkte sig genom en på kort tid utförd
brunnsmodell. På grund deraf skickades han af furst
Kaunitz till Rom 1776, der han vidare utbildade sig,
hvarefter han 1781 hemkaliades och blef professor i
bildhuggeri i Wien. Af hans arbeten märkas: Clio,
för furst Kaunitz, kejsar Leopold II:s grafvård, med
kejsarens liggande bild, klädd i harnesk och romersk
imperator-mantel, och vid hans sida den sörjande
Germania (i Augustiner-kirche), samt hans förnämsta
verk, Kejsar Joseph II:s kolossala ryttarestaty i
brons (på Josephsplatz utanför die Burg i Wien), som
utmärker sig för stor enkelhet och i vissa delar,
såsom i handrörelsen, påminner om Marcus Aurelius’
stod på Capitolium i Rom. Piedestalen, som prydes af
reliefer, är daterad 1806.
Zawija. Se Marbut.
Zawisza, Krzysztof, polsk författare, f. i Litaven
1666, blef 1685 starost i Minsk samt valdes flere
gånger till riksdagsman och riksdagsmarskalk. Han slöt
sig till familjen Sapieha och svenskarna i de strider,
som sedan 1702 hemsökte Polen. Död 1721 såsom vojevod
af Minsk. Hans af Bartoszewicz 1862 utgifna Pamietniki
(memoarer) innehålla värderika bidrag till historien
om svenskarnas krig i Polen under Karl XII:s tid.
Zaraž [-rasj], stad i östra Galizien, n. ö. om
Tarnopol, nära ryska gränsen, vid ett litet tillflöde
till Dnjestrs biflod Szeret. Omkr. 8,000 innev. Handel
med spanmål, svin och fläsk.
Zborowski, gammal polsk adlig ätt, hvars mest bekante
medlem är Samuel Z., som öfvergick till reformerta
läran, för ett mord 1574 måste lemna Polen, men fick
skydd hos Stefan Bathori i Siebenbürgen och återvände
i hans följe till Polen 1576. Han och hans slägt
voro motståndare till Zamojski och intrigerade med
Österrike. Då han slutligen misstänktes för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
