Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zettler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prägel, som denna genom egendomliga omständigheter
under tidernas lopp erhållit, och att derför en
försköning i riktning af större stilenlighet lätt
kan förringa dess karakteristiska egenskaper. Man
får emellertid taga hänsyn dertill att hvar och en
är ett barn af sin tid, att de nämnda synpunkterna
ännu icke blifvit tillräckligt uppmärksammade, då
Z:s restaureringsarbeten planlades, att dessa äro
resultat af en konstnärlig riktning, som haft stor
omfattning och mottagits med allmän sympati, samt
att Z:s restaureringsarbeten väl mäta sig med större
delen af annanstädes i Europa samtidigt utförda.
Z:s son, Folke Z., f. 1862, genomgick
1880–84 Det tekniske selskabs skole i Köpenhamn,
hvarest han samtidigt åtnjöt undervisning vid
konstakademien. Efter ett års studier i arkitektonisk
komposition hos fadern var han 1885–88 elev vid
konstakademien i Stockholm och antogs derefter 1888
till arkitekt i Öfverintendentsämbetet. 1888–89
vistades han under 16 månader på studieresor i
Tyskland, Frankrike och Italien. Han har framlagt
ett nytt förslag till kupolbyggnad å Kalmar domkyrka
och till restaurering af kyrkan i hennes helhet. I
täflingen till monument öfver John Ericsson belönades
han med andra priset. Det nya altaret i Upsala
domkyrka är utfördt efter hans ritningar. Sedan 1891
anställd vid statens jernvägars arkitektkontor,
har han äfven medverkat vid der behandlade
byggnadsarbeten. K. W–n.
Zettler, Franz Xaver, tysk glasmålare, f. i München
1841, egnade sig törst åt handeln i Stuttgart och i
fädernestaden, men studerade derjämte konsthistoriska
verk och inträdde derpå i Mayerska konstanstalten
för kyrkliga arbeten. Han öfvertog snart ledningen
af densamma och bragte den till en sådan höjd,
att den då sysselsatte inemot 300 personer och
grundlade en filial i London. Efter upphäfvandet af
kungliga glasmålerianstalten i München anlade han
en sådan anstalt för egen räkning, hvilken njuter
verldsrykte på grund af Z:s sträfvanden att åter
bringa grundsatserna från glasmåleriets blomstringstid
(1440–1540) till gällande kraft. Tillsammans med
Enzler och Stockbauer har han utgifvit Augeswählte
kunstwerke aus dem schatz der reichen kapelle in der
königlichen alten residenz zu München.
Zetzell, Per, militärläkare, född d. 4
Sept. (g. st.) 1724 i Söderköping, blef student i
Upsala 1744 och med. doktor 1754. Derefter reste
han 1755 utrikes, studerade nära ett år anatomi
i Berlin och egnade sig bl. a. åt studiet af de
franska fältsjukhusen. Han återkom 1757 och kallades
s. å. till förste fältmedikus vid svenska armén
i Pommern, vid hvilken befattning han qvarstod
till krigets slut, 1762. Såsom fältläkare hade
Z. betydande svårigheter att öfvervinna, men
lyckades i så väsentlig grad beherska desamma,
att han, då han afslutade sin tjenstgöring, från
hög som låg fick det samstämmiga vittnesbördet
att han skött sin maktpåliggande befattning med
oförtröttadt nit, kraftfull ihärdighet och framstående
skicklighet. Efter hemkomsten anställdes Z. såsom
garnisonsmedikus i Stockholm, erhöll 1763 fullmakt
som e. o. assessor i Collegium medicum och blef
ord. assessor derst. 1772. Från denna befattning
tog han afsked 1774. I Collegium medicum utarbetade
han det, som särskildt rörde armén, och bidrog
till beredande af de allmänna författningar, som
1774 kungjordes. Genom en vidsträckt praktik hade
Z. samlat sig en stor förmögenhet, som han använde
till inköp af landtegendomar i Östergötland. För
att egna dem en närmare eftersyn flyttade han 1784
till Norrköping och vistades till största delen
der under sin återstående lifstid, hufvudsakligen
sysselsättande sig med landtbruk. Han dog på
Qvissberg i Vinnerstad socken d. 22 Juli 1802. —
Af trycket utgaf Z. bl. a. några meddelanden i
Vetenskapsakademiens handlingar samt trenne skrifter
i militär helsovård: Om soldatens helsa (1761), Om
en soldats föda i fält (1764) och Om sjukligheten i
fält i anledning af sista Pomerska kriget (1779). Han
valdes 1756 till ledamot af Vetenskapsakademien,
der han d. 23 April 1757 tog inträde med
Anmärkningar uti läkarekonsten. Se J. L. Odhelius’
»Åminnelsetal» i Vet. akad. 1803 och Appelbergs
uppsats i »Tidskrift i Militär helsovård» (1882).
R. T-dt.
Zeugiter (Grek. zevgitai). Se Solon, sp. 59.
Zeuglodon (af Grek. zevgle, ok, och odus, tand),
paleont., ett utdödt slägte af hvaldjuren, som dock
i åtskilliga karakterer, såsom näsborrarnas läge,
kindtändernas form, stor sagittalkam, halskotorna
m. m., närmar sig rofdjuren. Kraniet är jämförelsevis
litet, kindtänderna flerspetsiga, med 2 rötter,
näsborrarna belägna långt framtill, halskotorna
fria och tämligen långa. Den bäst kända arten är
Z. cetoides Owen (Z. hydrarchos), 17–20 m. lång, från
Alabamas och Syd-Carolinas eocen. Representanter
för detta slägte äro funna äfven i Europa, Egypten
och på Nya Zeeland. B. L–n.
Zeugma, zevgma (Grek., »förening», »sammanbindning»),
en grammatisk figur, som består deri att ett ord,
vanligen ett verb, hänföres till två eller flere
andra ord (subjekt eller objekt), fastän det strängt
taget passar blott till ett af dessa, t. ex. »Nu föra
vi krig, men en annan gång fred». De båda orden »krig»
och »fred» stå här såsom objekt till verbet »föra»,
ehuru språkbruket egentligen icke tillåter uttrycket
»föra fred». A. M. A.
Zeugma, en stad. Se Bir.
Zeugopterus, zool., ett slägte bland de
flundreartade fiskarna, omfattande hos
olika förf. en eller flere arter af hvarf-
l. hvarslägtet. Slägtet Zeugopterus uppställdes
1835 af Gottsche för ludna hvaren, Rhombus
Z. punctatus (se Hvarslägtet), men har senare
tagits än i vidsträcktare betydelse och delats
i flere underslägten, än åter i sin ursprungliga
begränsning, eller inbegripande blott ludna hvaren.
R. L.
Zeulenroda [tsöj-], stad i furstendömet Reuss-Greiz,
på en platå nära Elsters biflod Weida. 7,970
innev. (1885). Tillverkning af ylle- och
bomullsväfnader samt stickade arbeten. Stenbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
