Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zion ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konventionen ang. de evangeliske i Schlesien. Z.,
som 1706 blifvit generalvaktmästare och verkligt
krigshofråd, utnämndes 1711 till geheimeråd samt var
1717–41 kommendant på Spielberg och befälhafvande
general i Mähren, under tiden avancerande till
generalfältmarskalklöjtnant (1724) och verkligt
geheimeråd (1736). Död 1742. — 2. Nikolaus Ludwig,
grefve von Z. und Pottendorf, den föregåendes
sysslings son, grundläggaren af herrnhutarnas
samfund, föddes i Dresden d. 26 Maj 1700. Då
fadern kort derefter afled, öfvertog den fromma,
pietistiskt sinnade mormodern (en fru von Gersdorf)
den rikt utrustade gossens uppfostran. Redan i
sin tidiga barndom fann denne sin högsta fröjd i
ett innerligt umgänge med Frälsaren, och redan då
erhöll hans karakter sin bestämda riktning. Vid 10
års ålder inträdde han som lärjunge i A. H. Franckes
pedagogium i Halle. År 1716 begaf han sig enligt sin
förmyndares önskan till det ortodoxa universitetet i
Wittenberg för att studera juridik, men fann i denna
sysselsättning föga behag. Efter en utländsk resa,
under hvilken han trädde i beröring med framstående
kristliga personligheter ur flere bekännelser,
ingick han 1721 i kursachsisk tjenst. Följande
år grundlades på hans egendom Berthelsdorf i
öfre Lausitz af »böhmiska och mähriska bröder»
en koloni, som sedermera förstärktes genom »väckta»
ur flere andra religionssamfund. Denna blandade skara
lyckades Z. 1727 ombilda till herrnhutarnas brödraskap
(se Herrnhutare), som enligt hans idé skulle i sig
upptaga alla på Kristus troende själar, hvilken
kyrka de än för öfrigt tillhörde. Samma år lemnade
han sin anställning i Kursachsens tjenst, undergick
sedermera prestexamen och lät 1737 viga sig till
biskop. Emellertid hade hans verksamhet skaflat honom
många fiender. Landsförvist ur Kursachsen 1736, begaf
han sig först till Wetterau, sedan till Ronneburg,
grundade de blomstrande församlingarna i Marienborn
och Herrnhaag samt företog vidsträckta resor i Europa
och Amerika. Sedan hans förvisning 1747 blifvit
upphäfd, återvände han till Sachsen och fortfor
att med den största hängifvenhet arbeta för sitt
samfunds bästa till sin död. Han afled i Herrnhut
d. 9 Maj 1760. Med alla sina extravaganser var Z. en
både snillrik och ädel personlighet, brinnande af
kärlek till Frälsaren och alla medåterlösta (han
sökte derför äfven upplifva det sjunkna intresset
för hednamissionen). Han författade mer än 100
skrifter och en mängd sånger, af hvilka några
ega poetisk skönhet, men de fleste äro värdelösa
rimmerier. Många bland dem finnas tolkade på svenska i
Brödraförsamlingens sångbok (»Samling af . . . andliga
sånger»; 1795). Z:s lefnad har skildrats bl. a. af
A. G. Spangenberg: »Leben des grafen v. Z.» (8 bd,
1772–75). Jfr H. Plitt: »Zingendorfs theologie»
(3 bd, 1869–74). 2. Fr. W.
Zion (Sion), ett berg
i Palestina. Se Jerusalem, sp. 1181. — Ordet nyttjas
bildligt (t. ex. i uttrycket »en Zions väktare»)
i betydelsen »den rättrogna kristna församlingen»,
»den gamla kristna tron».
Zioniter. Se Eller.
Ziphiinae (Ziphiini), näbbhvalar, zool., en
underfamilj, tillhörande familjen kaskeloter (se
d. o.) och ordningen hvaldjur, inom däggdjurens
klass. Fullvuxna djur hafva vanligen endast en
eller två väl utbildade tänder framtill i hvarje
underkäkshalfva, medan särskildt hos unga djur och
foster flere små och förkrympta tänder ligga dolda
i såväl öfver- som underkäkens tandkött. Tårbenet
sammanväxer ej med angränsande ben. Nosen är långt
utdragen. Bröstfenorna äro små, ovala. Under strupen
finnas längsgående djupa fåror. Hithörande djur synas
lifnära sig uteslutande af hufvudfotingar och lefva
antingen ensamma eller i små flockar. Af de fyra
slägten, som bilda denna underfamilj, må nämnas
näbbhvalslägtet (Hyperoodon, se d. o.), Ziphius
och Mesoplodon. — Ziphius utmärker sig derigenom
att mellankäksbenen äro framom och på sidorna af
näsborrarna utbredda och urhålkade samt der försedda
med uppstående yttre sidokanter. Det högra af dessa
ben är betydligt större än det venstra. Näsbenen
bilda ett hvalf öfver näsborrarna och äro genom ett
mellanrum skilda från mellankäksbenen. Tänderna, en
på hvardera sidan, hafva sitt läge nära underkäkens
spets. De tre främsta halskotorna äro sammanväxta,
de öfriga fria. En art, Z. Gervaisii, hvars skelett
uppnår en längd af 6 m., har några gånger anträffats
vid Bohus läns kuster. — Slägtet Mesoplodon skiljer
sig från det föregående derigenom att mellankäksbenen
framom näsborrarna äro endast föga urhålkade
samt att näsbenen icke bilda något hvalf öfver
näsborrarna och äro insänkta mellan de bakre delarna
af mellankäksbenen. Underkäkens tänder äro ofta
större och sitta mer eller mindre långt aflägsnade
från käkspetsen. Stundom kunna dessa tänder uppnå en
betydlig längd och med sina inåtböjda spetsar växa
utöfver öfverkäken, hvarigenom underkäkens rörelser
betydligt begränsas. Dessutom har man äfven hos gamla
individer i såväl öfver- som underkäken bakom den
stora tanden funnit en hel rad af små spetsiga tänder,
hvilka ej sitta fästa i tandhålor, utan ligga lösa
i tandköttet. De till detta slägte hörande arterna
hafva en vidsträckt utbredning, i det de förekomma
både i den norra och i den södra
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
