Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zion ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känd art af augitsyenit (se Syenit). Jämte
beståndsdelarna natron-ortoklas, diallag, biotit,
hornblende, olivin, magnetit och apatit innehåller
den, dock oftast i tämligen ringa myckenhet,
mineralet zirkon. E. E.
Ziselslägtet, Spermophilus, zool., hör till familjen
ekorrar och ordningen gnagare inom däggdjurens
klass. Hithörande djur öfverensstämma närmast med
murmeldjuren, men äro mindre och smärtare än dessa
och likna till kroppsformen mera ekorrarna. Svansen
är ofta kort. De äro försedda med väl utbildade
kindpåsar samt hafva fem kindtänder i öfver- och
fyra i underkäken. De talrika arterna förekomma i
Nord-Amerika, Sibirien och östra Europa. Den mest
bekanta är den europeiska ziseln, S. citillus. Denne
är knappt så stor som den vanliga ekorren samt har
ytterst små öron och kort svans. Färgen är ofvan
gulgrå, med små fläckar, undertill rostgul; hakan
och främre delen af halsen äro hvita. Den tyske
zoologen Blasius meddelar rörande hans lefnadssätt
följande. Ziseln föredrager torra, trädlösa slätter
med sand- eller lerjord; i skogs- och sumptrakter
lefver han aldrig. Han gräfver rör och hålor i
marken, ofta ända till åtta fot djupa, hvilka tjena
honom som förrådskammare, och hvarest han ligger i
dvala under vintern. Djupast äro honans rör, kanske
för att erbjuda ungarna större skydd. Hvarje håla
har blott en öppning. Vid höstkylans inträdande
tilltäppes denna öppning; och innan djuret faller i
vinterdvala, gräfver det ett nytt rör, som når nära
under jordytan, men först nästa vår öppnas för att
under den kommande sommaren användas som ordinarie
in- och utgång. Ziseln lifnär sig af rötter, säd,
bär m. m., men försmår ej häller djurföda, såsom
råttor och möss. Till vinterförråd insamlar den rötter
och säd. Om våren födas 4–8 ungar. Ziseln ätes och
anses af de ryske steppboarna som delikatess. Dess
utbredningsområde omfattar sydöstra Tyskland, sydliga
Ryssland, Syd-Sibirien och turanska steppen ända
till Altai. L–e.
Ziška [ṡji’sjka], Johannes, husiternas (se
d. o.) fältherre, född omkr. 1360 i Troznow i
Budweis-kretsen, härstammade från den lägre adeln,
förlorade i sin ungdom det högra ögat, uppfostrades
som page vid konung Venceslavs hof i Prag, deltog som
frivillig i Tyska ordens krig mot polacker och litaver
samt var närvarande i den olyckliga drabbningen vid
Tannenberg 1410. Han kämpade sedermera i ungrarnas
krig mot turkarna och i den engelska hären vid
Azincourt 1415. Z. delade det tsjechiska folkets
missnöje med Hus’ och Hieronymus’ öde och blef
vid fientligheternas utbrott 1419 jämte Nikolaus af
Hussinez husiternas ledare. Såsom desses befälhafvare
slog han från sitt hufvudqvarter Tabor tyskarna gång
på gång, såsom på det vid Prag belägna Witkow-berget
(1420) — från den tiden kalladt Ziska-berget —
och vid Pancracz (1421), erkändes efter Nikolaus’
af Hussinez död 1421 såsom husiternas öfverhufvud,
men hade den olyckan att vid belägringen af slottet
Råby s. å. förlora också sitt andra öga genom ett
pilskott. Derefter lät
han i striden draga sig på en vagn, så att han kunde
ses af sitt folk, och uppställde hären efter andras
beskrifning af terrängen. Vid Deutschbrod vann
Z. d. 8 Jan. 1422 en betydande seger och inträngde
s. å. i Mähren och Österrike. Då Prags innevånare
icke ville lyda honom, förödmjukade Z. dem genom
upprepade nederlag och tvang staden 1424 att
underkasta sig. Vid belägringen af Przibislaw i
Czaslau-kretsen dog Z., segraren i 13 slag och mer
än 100 fäktningar, af en pestartad sjukdom, d. 11
Okt. 1424. Z. var husiternas mest begåfvade anförare;
på ett synnerligen skickligt sätt förstod han att
använda vagnborgen, med hvilken han, som alldeles
saknade rytteri, kunde skydda sitt fotfolk mot
fiendens kavallerianfall. I sagan framstår han som
en mörk och grym figur. 1874 aftäcktes en minnesvård
öfver honom vid Przibislaw. A. Meissner har behandlat
honom i ett epos »Ziska» (12:te uppl. 1884). Jfr
Millauer: »Diplomatisch-historische aufsätze
über Johann Z.» (1824), och Tomeks på tsjechiska
författade biografi (1879; tysk öfvers. af Prohazka).
A. B. B.
Ziskow [ṡji’sjkåv]. förstad till Prag (se d. o.).
Zitek, Joseph, böhmisk arkitekt f. 1832 i Prag,
studerade vid akademien i Wien, reste för sin
utbildning i Italien och förvärfvade sig ett berömdt
namn genom det efter hans plan i italiensk renaissance
utförda Museum i Weimar (1864–68). Kort derefter
började han utföra den i samma stil komponerande
böhmiska Nationalteatern i Prag, och 1876 anlades
derstädes Rudolfinum, äfven i renaissance, en byggnad,
bestämd för konstakademien, för samlingarna i
konstslöjd och för musikkonservatoriet. Han har äfven
utfört brunnskolonnaden i Karlsbad. Z. är professor
vid polyteknikum i Prag.
Zittau (Slav. Žitava), stad i konungariket Sachsen,
reg.-omr. Bautzen, ligger på venstra stranden af
Mandau, som nära staden utfaller i Neisse, och ej
långt ifrån böhmiska och schlesiska gränsen vid
en jernvägsknut. 25,394 innev. (1890), de fleste
protestanter. Staden, som genom österrikarnas
bombardering nästan nedbrändes d. 23 Juli 1757, är
regelbundet och modernt byggd. Bland de offentliga
byggnaderna utmärka sig rådhuset (från 1844), med
ett offentligt bibliotek på omkr. 30,000 bd och
museum, Johanneskyrkan (ombyggd 1834–37) samt S:t
Peter-Paulskyrkan med sitt eleganta torn, som tillhört
ett franciskankloster. Af undervisningsanstalter
märkas gymnasium, med realgymnasium och handelsskola,
samt en industri- och en byggnadsskola. Den förnämsta
industrigrenen är linne- och damastväfveri, men äfven
andra väfnader af ylle och bomull tillverkas i staden
och kringliggande byar. I förstäderna och närmaste
omgifningen finnas qvarnar, jerngjuterier, maskin
verkstäder och tegelslagerier. Till stadskommunen
höra, utom de ända till Böhmens gräns sig sträckande
skogarna, ej mindre än 37 byar med öfver 70,000
innev., som hufvudsakligen idka väfnadsslöjd. —
Under 1866 års krig bildade Z. utgångspunkten för
preussarnas operationer. Staden är af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
