Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zoologi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
m. fl. Vigtiga bidrag till den moderna
utvecklingslärans utbildning afgifva de i oanadt
antal gjorda nya fynden af fossila organismer, hvilka
på ett förtjenstfullt sätt bearbetas af Gaudry,
Rütimeyer, Filhol, Cope, Marsh, Osborn m. fl. Såsom
kännetecknande för den riktning, i hvilken det
zoologiska arbetet numera går, må anföras, att den
gren af morfologien, som stöder sig på de genom
en högt uppdrifven och ganska komplicerad teknik
under de sista åren mycket utbildade anatomiska
och embryologiska disciplinerna, har undanträngt
den egentliga zoografien. Äfven hafva under senaste
tider utförts några arbeten, hvilka inom zoologien
förbereda en jämförande fysiologisk riktning. —
Rörande zoologiens historia se Carus: »Geschichte
der zoologie» (1872), samt jämför O. Schmidt: »Die
entwicklung der vergleichenden anatomie» (1855), och
Gegenbaur: »Grundzüge der vergleichenden anatomie»
(1870). L–e.
Zoologia danica, berömdt planschverk, innehållande
160 kopparstick med latinsk text, utkom i Köpenhamn
i 4 bd 1777–1806. Arbetet var afsedt att afbilda och
beskrifva alla märkligare djurformer inom den danska
och norska faunan — alltså ett sidostycke till den
samtidigt utkomna »Flora danica» (se d. o.) — och
fick stor betydelse särskildt genom sina förträffliga
afbildningar af de lägre hafsdjuren. Första bandet
utgafs af O. F. Müller, det andra och det tredje
efter hans efterlemnade teckningar. Det fjerde,
af Abildgaard m. fl., lemnade åtskilligt öfrigt
att önska. Arbetets titel användes äfven å ett
senare utkommet illustreradt verk öfver den danska
djurverlden med populär text af yngre författare, af
hvilket 3 häften utkommo 1878–82 under J. K. Schiödtes
ledning och 5 häften till 1893, omfattande däggdjur,
fiskar, spindeldjur och parasitmaskar (endast den
första och den sista afdelningen är ännu afslutad).
E. Ebg.
Zoologiska institutioner och samlingar
(museer). De flesta större zoologiska museer leda
sitt ursprung från furstliga kuriositets- eller
raritetskabinett, i hvilka mer eller mindre i ögonen
fallande djurformer (uppstoppade foglar, snäckskal,
koraller o. s. v.) voro sammanförda med antiqviteter,
etnografiska och konstföremål o. dyl., eller ock hafva
de anlagts af undervisningsanstalter, vetenskapliga
sällskap eller af enskilda amatörer. (Den schweiziske
naturforskaren Gesner omtalas som den förste
anläggaren af ett naturaliekabinett, i Zürich
omkr. 1550.) Deras omfång var vanligtvis ej större,
än att de kunde inrymmas i boningshus eller slott
eller i offentliga byggnader, som voro uppförda
hufvudsakligen för andra ändamål. Ofta hade de
insamlade naturalierna, liksom konstföremålen, ej
annat ändamål än att utsmycka egarens bostad. När
de på detta sätt småningom uppkomna samlingarna
senare skulle ombildas till zoologiska museer,
upprättades åt dem endast undantagsvis nya, för
deras ändamål särskildt lämpade byggnader, utan de
inrymdes vanligen i lokaler, hvilka förut haft en
annan bestämmelse. Några af de nu existerande större
zoologiska museerna hafva grundlagts redan under
17:de årh. (t. ex. Hamburgs 1653); de flesta äro dock
af yngre datum. Sålunda grundlades den mest betydande
af detta slags zoologiska samlingar, den i British
museum (se d. o.) 1753, då genom ett parlamentsbeslut
Sir Hans Sloanes samlingar, bestående af böcker,
ritningar, medaljer, dyrbara stenar, instrument,
zoologiska föremål och ett herbarium, inköptes
af staten. Sedan under en lång följd af år de
naturhistoriska samlingarna i British museum,
hvilka uppnått en betydligare storlek än i något
annat museum, lidit af det alltför trånga utrymmet,
börjades slutligen 1873 uppförandet af en särskild
byggnad för dessa samlingar, och 1886 öppnades
det nya naturhistoriska museet i South Kensington
för allmänheten. De största zoologiska samlingar i
Europa näst efter den nämnda finnas i Paris, Leiden
och Berlin. Derefter kommer Smithsonian institution,
i Washington. Medan de nämnda äro statsinstitutioner,
underhållas andra af enskilda lärda sällskap, såsom
museerna i Lyon, Frankfurt a. M., Lybeck m. fl. Alla
museerna af det nu anförda slaget — således de, som ej
stå i mera direkt samband med läroanstalter — hafva
ett dubbelt ändamål, nämligen dels att insamla och
förvara material, som kan vara egnadt att tjena den
vetenskapliga forskningen, dels att lemna den stora
allmänheten tillfälle att genom åskådning vinna någon
insigt om djurverlden. Man har numera småningom börjat
allt allmännare inse, att på grund af den hittills
följda anordningen de zoologiska museerna endast i
mycket ofullkomlig grad uppfylla sitt ändamål. Mycket
arbete, betydande penningesummor och ett dyrbart
utrymme hafva offrats för att i de flesta fall
skapa ett sakernas tillstånd, hvilket lika litet är
egnadt att tjena vetenskapens kraf som att tillgodose
allmänhetens intressen. Såsom de allra flesta större
museer nu äro anordnade, har man bemödat sig att
utställa alla sina skatter. Den nödvändiga följden
deraf blir, att den, som ej är specielt zoolog,
från besöket i ett dylikt museum, med sina massor
af väl eller illa uppstoppade djur, med alla dessa,
ofta osynliga djur i spritburkar med obegripliga
påskrifter, med alla dessa för lekmannens öga
fullkomligt mystiska skelett, knappast medför något
annat intryck, än att han skådat en efterbildning af
Noaks ark samt att djurriket är så öfverväldigande
stort och brokigt, att det vore förspilld möda
att söka få någon kunskap om detsamma. Äfven för
zoologen, hvilken för sina undersökningar behöfver
anlita samlingarna, är en dylik långt drifven
utställning synnerligen ogynsam. Han behöfver
nämligen ett material så rikligt och så lätt
åtkomligt som möjligt, men i stället finner han
detsamma i ett sådant tillstånd, att det ofta ej utan
skada för sin egenskap af utställningsföremål kan
undersökas; ty det är gifvet, att t. ex. uppstoppade
foglar och uppställda skelett äro vida mindre
tillgängliga för undersökningen än fogelskinn
och lösa skelettdelar. Dessutom saknar han i ett
dylikt museum ej sällan nödigt utrymme för sina
arbeten. Man har derför föreslagit, att de zoologiska
samlingarna skulle delas i två skilda afdelningar:
en utställningssamling för allmänheten och en för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
