Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zschopau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af 1849 års förbundsförfattning samt revisionerna
1872 och 1874. — 2. Hufvudstad i nämnda kanton,
vid nordöstra änden af Zugsjön, 20 km. n. ö. om
Luzern, förenad med denna stad och med Zürich genom
jernväg. Omkr. 5,000 innev. Märkligare byggnader i
den vackert belägna staden, som med sina två kloster,
sina många kyrkor och kapell, sina väldiga vårdtorn
och ståtliga gamla borgarehus har en ålderdomlig
prägel, äro kapucin- och S:t Osvaldskyrkan,
kantonshospitalet, lärareseminariet, det sengotiska
rådhuset med historiskt museum, tyghuset med
vapentroféer samt den nya regeringsbyggnaden. Belägen
tätt utmed sjön, har staden mer än en gång lidit
af jordskred, hvarvid flere hus försvunnit i sjön,
bl. a. åren 1435, 1594 och d. 5 Juli 1887.
Zugewandte orte, T., kallades de områden, som
frivilligt, genom fördrag slöto sig till det
Schweiziska edsförbundet under medeltiden och början,
af nyare tiden.
Zugsjön (T. Zuger-see), sjö på norra sidan af
Alperna i Schweiz, vid norra foten af Rigi, delad
mellan kantonerna Schwyz, Zug och Luzern, är 14
km. lång och 1–4 1/2 km. bred samt har en areal af 38,5
qvkm. Genom udden Kiemen på vestra sidan delas den
i tvänne bäcken, af hvilka det södra, mellan Eigi
och Rossberg, är en dyster alpsjö, medan det norra
breder ut sin blåa vattenspegel mellan mera leende,
grönskande stränder. Vid norra änden upptager den
Lorze från Egerisjön och har genom nämnda flod aflopp
till Reuss. Utmed sjön, som har ångbåtstrafik, gå
jernvägar från Zürich till Luzern på nordvestra
sidan och från Arth till Zug på östra samt S:t
Gotthardsbanan på sydvestra sidan.
Zugspitze l. Weisskogel, högsta punkten i bajerska
Alperna och således äfven i Tyska riket, på gränsen
till Tyrolen (2,970 m.).
Zuiderzee [söjder-se], »söderhafvet», vik af
Nordsjön, på nederländska kusten, omgifven af
prov. Nord-Holland, Utrecht, Gelderland, Overijssel
och Friesland och i n. v. begränsad af öarna Texel,
Vlieland, Terschelling och Ameland, bredvid och
mellan hvilka kanalerna Marsdiep, Eierlandsche gat,
Vliestrom och Amelander gat förmedla förbindelsen
med Nordsjön. Genom det omkr. 15 km. breda farvattnet
mellan Enkhuizen och Stavoren delas viken i tvänne
bäcken, ett nordligt och ett sydligt, hvilkas
sammanlagda areal är minst 5,000 qvkm. Vikens
förnämsta tillflöde är Ijssel, Rhens nordligaste
mynningsarm. Stora skepp kunna från hafvet inkomma
endast genom Marsdiep vid Helder och Vliestrom. Djupet
tilltager småningom från kusten och utgör i allmänhet
2,5—3,3 m., i farvattnet mellan Enkhuizen och Stavoren
5 m. Flodvattnet stiger i allmänhet till 20—24 cm.,
vid stormflod någon gång ända till 2,5 m., och derför
äro stränderna kantade af dammar. En sydvestlig
sidoarm är Ij, som fordom stod i förbindelse med det
nu torrlagda Haarlemmer-meer. — Viken har uppstått i
historisk tid. Då alla öarna i och omkring densamma,
äfven de ofvannämnda frisiska, sammanhängde med
fastlandet och blott en enda Rhenarm,
sannolikt genom den ännu djupa Vliestrom, mellan
Vlieland och Terschelling, mynnade ut i Nordsjön,
fanns i nuv. Z:s södra bäcken en sjö, Flevo, genom
hvilken denna Rhenarm, Ijssel, strömmade, och som
sannolikt var af Bodensjöns storlek, såsom framgår
af Tacitus’ och andra äldre historieskrifvares
framställning. Noggranna uppgifter om sjöns
beskaffenhet och Vlies bredd saknas. Någras påstående
att ännu i 13:de årh. Öst- och Vest-Friesland voro
skilda blott genom en graf och att man kunde gå
från Stavoren till Medemblik kan icke obetingadt
antagas; säkert var denna norra Rhenmynning bredare
än en graf och förmodligen orsak till den senare
landförlusten, i det vid nordvestliga stormar
hafsvattnet inträngde genom denna enda mynning
och derifrån utsträckte sina härjningar åt alla
sidor. Redan från 4:de årh. hemsöktes Frieslands kust
af stora öfversvämningar, och mot slutet af 7:de
årh. voro redan Terschelling och Ameland skilda,
men den första säkra underrättelsen om en större
landförlust är från 1170. Då rasade en stor stormflod
från Flanderns till Frieslands kust, så att vattnet
trängde upp ända till Utrechts vallar; allt land
mellan Texel, Medemblik och Stavoren uppslukades,
och Z. förstorades ansenligt. Texel och Wieringen, som
dittills varit förenade med fastlandet, lössletos och
erhöllo sin nuv. form, och det lyckades ej friserna
att återföra Z. inom dess gamla gränser. Ännu
förblef dock norra delen genom en bred landsträcka
skild från Flevosjön. 1237 bortsköljdes landet mellan
Vlieland och Vlie samt i södra bäckenet landet mellan
Kampen, Enkhuizen och Stavoren, af hvilket öarna
Urk och Schokland äro den enda återstoden. Mellan
Stavoren och Medemblik fanns ännu ett näs; frisiska
krönikan kallar det t. o. m. godt fastland, men genom
öfversvämningar, bl. a. 1250 och 1287 samt slutligen
1395, försvann näset och Z:s norra och södra bäcken
sammanflöto. Sedan äfven det s. om Terschelling och
Ameland belägna landet gått förloradt, fick Z. sin
nuv. storlek och form och var t. o. m. något större
än nu, i det att genom senare indämningar något
återvunnits. Antager man Flevosjöns storlek till
omkr. 1,400 qvkm., hafva omkr. 3,600 qvkm., mer än det
nuv. Friesland, i historisk tid gått förlorade. Sedan
1848 hafva flere förslag framstälts att från hafvet
söka återvinna dess rof, gående ut på att antingen
återvinna hela Z. genom att medelst dammar förena de
frisiska öarna med fastlandet (van Diggelens förslag
1849, Burnas 1882) eller endast södra bäckenet
genom att anlägga en afslutningsdamm från Enkhuizen
öfver Urk (eller något sydligare) till en punkt s. om
Ijssels mynning (Beyerincks förslag 1866, Beyerincks
modifierade förslag 1867, Stieltjes’ 1870–72). Hos de
förstnämnda förslagen möter särskildt svårigheten att
aflägsna Ijssels vatten, hvilket uppgår till minst
1/9 af Rhens. Man beräknar, att det flodvatten,
som vid indämning af hela Z. måste bortledas genom
afloppskanaler, kan uppgå ända till 270,000 kbm. i
minuten, och lägger man dertill nederbördsmängden
öfver Z., kan man göra sig en föreställning om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
