Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zschopau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
israelitiska synagogan i Berlin, 1824 medredaktör
i »Spenersche zeitung» och 1839 direktör
för ett rabbin-seminarium i Berlin, som
upphörde 1850. Talangfull och framsynt politisk
skriftställare med afgjordt demokratisk riktning,
blef Z. flere gånger under åren 1849–61 uppställd
som riksdagsmannakandidat för det frisinnade partiet
i Berlin. De sista tiotalen af sitt lif egnade
han under tryckande brödbekymmer uteslutande åt
vetenskapligt arbete. Hans förnämsta skrifter äro
De gottesdienstlichen vorträge der juden (1832;
ny uppl. 1892), ett epokgörande arbete öfver
stora och vigtiga delar af den äldsta judiska
literaturhistorien, hvilka dittills icke varit
bearbetade, Die synagogale poesie des mittelalters
(1855), Die ritus des synagogalen gottesdienstes
(1859), Literaturgeschichte der synagogalen poesie
(1865; med »Nachtrug» 1867), Die namen der juden,
eine geschichtliche untersuchung (1836) samt en stor
mängd tidskriftsartiklar. Hans politiska och sociala
föredrag äro utgifna i »Gesammelte schriften von
Z., herausgegeben vom curatorium der Zunz-stiftung»
(3 bd, 1874–76). H. A.
Zur. Se Tyros.
Zurawna (Zurawno), kommun i området Zydacsow,
Galizien, vid Dnjestr. Med 10,000 man innesluten i
sitt läger vid Z. af storvesiren med 80,000 turkar,
slöt konung Johan Sobieski af Polen d. 16 Okt. 1676
en fred, enligt hvilken turkarna erhöllo en tredjedel
af Ukrajna, Tjigirin jämte zaporogernas »setja» och
större delen af Podolien med Kamenez, men afstodo
från tributen af Polen.
Zurbaran, Francisco de, spansk målare, f. 1598 i
Fuente de Cantos, d. i Madrid 1662 (?), fick sin
konstnärliga uppfostran i Sevilla hos Juan de las
Roélas och tillhör äfven skolan i Sevilla, der
han målade sina flesta taflor, ehuru han också var
verksam i Madrid, der han 1633 var konung Filip IV:s
hofmålare, och dit han fullständigt öfverflyttade
1650. Han var »den mest spanske af alla spanska
mästare». Den för spaniorerna egendomliga föreningen
af den hänsynslösaste realism i det kroppsliga med
den mest svärmiska idealism i den inre åskådningen
framträder näppeligen hos någon annan mästare så
slående, på samma gång så öfverraskande och brusque
som hos honom. Det är munk-askesens och den fanatiska
fromhetens sträfvande han framställer. Han är rätt och
slätt munkmålare. Han var vän med munkarna i Sevilla,
och han har mångfaldiga gånger framställt dem som
enstaka figurer eller i historiska kompositioner, men
alltid fyllda af glödande, ekstatisk tro, på samma
gång deras yttre menniska alltid är återgifven med
strängaste studium efter naturen. I tekniskt hänseende
är Z. en mästare i perspektiv likasom i fördelning
af ljus och skugga. Hans färg är enkel, kraftig
och i sin verkan sammanhållen, och hans föredrag
blir med tiden allt käckare. Hans äldsta arbete är
ett stort altarverk (1625) i Sevillas katedral, som
upptill framställer madonnan i den form, som kallas
»Concepcion», nedtill Petrus såsom påfve, jämte sido-
och predellabilder ur apostelns lif. Z. var då 27 år
gammal, men helt färdig. Dernäst utförde han för
Tomaskyrkan i Sevilla sitt lifs kanske förnämsta
arbete Tomas’ från Aquino triumf (nu i Sevillas
museum): högst upp den himmelska härligheten i gloria;
der nedanför på ett moln helgonet, med bok och penna
samt den helige andes dufva sväfvande vid sitt hufvud;
på bägge sidor väldiga bilder af kyrkofäderna;
nedanför grundläggarna af det dominikankollegium,
för hvars kyrka taflan var bestämd, Karl V med
ärkebiskopen och munkarna, och längst bort en blick
ut öfver staden. Derefter komma några verk från 1629,
sju scener ur Pedro Nolascos lif (i Madrids museum
och i Sevillas katedral), enstaka munkfigurer (i
Akademien i Madrid), fyra scener ur Bonaventuras
lif (två i Louvre, en i Berlin och den fjerde i
Dresden). En annan cykel består af tre bilder från
Cartuja de las Cuevas, ett kartusiankloster, och
framställa bilder ur de dit hörande munkarnas historia
(i Sevillas museum). I Sevilla finnas i det hela 22
taflor af mästaren. Från 1633 härstamma en ny serie
af bilder från högaltaret i Jeres’ kartusiankyrka
(nu i Cadiz’ museum) samt 8 taflor med händelser
ur S. Hieronymus’ lif i ett kloster i Guadalupe
(Estremadura). Sedan han flyttat till Madrid, målade
han på uppdrag af konungen Herkules’ stordåd för en
sal i slottet Buenretiro nära Madrid (nu i Madrids
museum). Enstaka taflor möter man i många af Europas
museer, främst i Madrid: S. Casilda och Jesusbarnet
sofvande på korset (i Museum) och En munkvision (i
Akademien); vidare Concepcion (1661, i Budapest),
Kristus efter gisslandet (i Berlin), S. Franciscus
(i München) och Knäfallande franciskanmunk (i Londons
National gallery), en af mästarens mest kända taflor.
C. R. N.
Zurita, Geronimo, spansk historieskrifvare, f. i
Zaragoza 1512, fick 1547 i uppdrag af Aragoniens
ständer att skrifva landets historia, och efter
noggranna forskningar i Spaniens och Italiens arkiv
blef han helt kort tid före sin död, 1580, färdig
med Anales de la corona de Aragon (6 bd, 1562–80;
3:dje uppl. 1669), ett mycket detaljeradt och i
torr stil hållet verk, »som man rådfrågar med nytta,
men icke läser». Z. var ledamot af Filip II:s statsråd
och hans sekreterare.
Zurlo, Giuseppe, grefve, italiensk statsman, f. 1759,
var juridisk ämbetsman i Neapel, då Ferdinand IV
vid sin flykt till Sicilien 1798 öfverlemnade
åt honom förvaltningen af konungariket Neapels
finanser. Men massan stormade hans hus och höll honom
fången. Sedan konungadömet 1799 återstälts, öfvertog
Z. å nyo ledningen af finanserna och återställde
statens kredit, men störtades 1803 genom Actons
inflytande. 1809 tog konung Joakim Murat honom till
finans-, sedermera äfven till justitie-, inrikes- och
kultusminister. På alla sin ämbetsmannaverksamhets
områden ingrep Z. med kraft och klokhet (ny
organisation af Neapels justitieväsende, ny
undervisningslag, som lade skolans ledning i statens
hand, m. m.). Efter Murats fall (1815) lefde han till
1818 utom konungarikets gränser; efter revolutionen
1820 utnämnde konungen honom till inrikesminister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
