Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zurstrassen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudmännen för det tillbakaträngda reaktionspartiet visste
att med fördel begagna sig deraf. Då regeringen 1839
erbjöd D. Strauss en professur vid universitetet,
utbröt d. 6 Sept. ett folkupplopp, och. tusentals
väpnade bönder, under ledning af presten B. Hirzel,
drogo in i staden, der det kom till en blodig
sammandrabbning med trupperna. Regeringen, osäker
och svag, tog till flykten, och hufvudmännen för
upproret insatte en provisorisk regering. Kort derpå
egde nyval rum till stora rådet, och dermed kom
det konservativ-reaktionära partiet till väldet
för några år (till 1845). Vid jesuitfrågans
behandling slöt Z. sig till de radikala kantonerna
och stod i Sonderbundskriget på de liberala
kantonernas sida. En mera demokratisk författning
antogs d. 18 April 1869, som (reviderad 1878) ännu
gäller. Under de senare årtiondena har Z. mer än
någon annan schweizisk ort varit en fristad för en
mängd politiska flyktingar, i synnerhet ryssar och
polacker, och dess gästvänlighet har missbrukats
af socialistiska agitatorer, som vållat republiken
icke litet bekymmer. — Den 10 Nov. 1859 slöts i Z. på
grundvalen af preliminärerna i Villafranca fred mellan
Österrike, Frankrike och Sardinien. Den hvilar på tre
skilda fördrag. Österrike afträdde sina rättigheter
till Lombardiet (utom Peschiera och Mantua) till
Frankrike, som öfverflyttade dem på Sardinien. Detta
öfvertog 3/5 af den lombardisk-venezianska bankens
skuld och 40 mill. fl. af 1854 års nationallån.
Zürichsjön (T. Züricher see), näst Bodensjön och
Vierwaldstättersjön den största sjön i tyska Schweiz,
ligger på 409 m. höjd mellan kantonerna S:t Gallen,
Schwyz och Zürich. Sjön, som halfmånformigt kröker
sig från ö. till n. v., från Linthkanalens mynning
vid Schmerikon till Limmats utlopp vid Zürich, har
en längd af 40 km., med en bredd af 1–3 km., och en
areal af 87,78 qvkm. Genom landtungan Hurden och
den 1 km. långa jernvägsbanken, som förenar denna
med Rapperschwyl, delas sjön i tvänne olikstora
delar: Obersee (20,3 qvkm.), den sydöstra delen,
och den egentliga Z.-sjön, den nordvestra delen. I
den förra är vattnet ljusgrönt, i den senare, som
har sitt största djup (143 m.) midt emot Herrliberg,
blågrönt. Vattnets temperatur är på ett djup af 110
m. konstant 4° C. På grund af sitt jämförelsevis ringa
djup tillfryser sjön vissa år fullständigt. Stränderna
hafva knappt några uddar och inskärningar, och
sjön har endast två öar: Lützelau och Ufnau,
nära Rapperschwyl. Medan Obersee, hvars stilla,
delvis säfbevuxna vattenspegel omramas af Schwyz-
och Thuralperna, har alpin karakter, omgifves nedre
sjön af lågkulligt land och företer med sina leende
stränder och sin af en mängd fartyg och båtar lifvade
vattenyta en af de behagligaste landskapsbilder i
Schweiz. Från de skogkrönta bergåsarna sänka sig
de med vinberg, fruktträdgårdar, sädesfält och
ängar beklädda sluttningarna ned till stranden,
som omgifves af en nästan oafbruten krans af
välmående orter. Längs venstra (södra) stranden
går jernvägslinien Zürich–Richterschwyl–Glarus, från
hvilken vid Zürich utgår Uetlibergbanan, vid Wädenschwyl
bergbanan till Einsiedeln, och längs den högra
(norra) går från Rapperschwyl till Schmerikon
linien Zürich–Sargans-Chur, som med den förra
står i förbindelse genom tvärlinien öfver sjön
Rapperschwyl–Pfäffikon.
Zütphen, tysk namnform på nederländska staden Zutfen
(se d. o.).
Zütphen, Heinrich von. Se Möller, Hendrik.
Zwanziger (af T. zwanzig, tjugu), zwanzigkreuzer
l. kopfstück, äldre österrikiskt silfvermynt om 20
kreuzer, hvilket präglades ända till myntkonventionen
i Wien 1857 och i flere sydtyska stater till
konventionen i München 1845 samt motsvarade i nutida
mynt 70 pfennige (= 62 öre).
Zweibrücken (Lat. Bipontium, Fr. Deux-Ponts),
stad i bajerska Rhen-Pfalz, vid Schwarzbach
(Mosels flodområde) och flere jernvägs-linier.
11,204 innev. (1890). Till de mera
framstående byggnaderna höra Alexanderskyrkan, med
furstegrafven, den af Karl XI byggda Karlskyrkan
samt det stora hertigliga slottet, fordom ett
af de praktfullaste fursteslott i Tyskland, delvis
förstördt af fransmännen 1793, sedan 1868 lokal
för Pfalz’ oberlandesgericht. Gymnasium och
realskola. Tillverkning af sidenplysch, cikoria,
maskiner och andra jernarbeten. I det s. k. lilla
slottet är ett af Maximilian Josef inrättadt stuteri.
I literaturhistorien är Z. bekant genom den i
slutet af 1700-talet af ett sällskap lärde
från det hertigliga tryckeriet utgifna korrekta
och eleganta upplagan af grekiska och latinska
klassiker (»editiones bipontinae»). — Staden var
hufvudort i ett fordom riksomedelbart grefskap,
som vid grefveättens utslocknande 1393 tillföll
Pfalz. Vid delningen af de kurpfalziska landen mellan
Ruprekt III:s söner (1410) kom Z. såsom hertigdöme
till hans tredje son, Stefan, stiftaren af linien
Pfalz-Zweibrücken. Genom gifte förvärfvade
han grefskapet Veldenz (se d. o.) och större delen
af grefsk. Spanheim. Vid hans afsägelse 1453
delades linien af hans söner i tvänne grenar: den
simmernska, under Fredrik, och den zweibrückenska,
under Ludvig den svarte. Hans ättling Johan
(1569–1604), stiftade den yngre zweibrückenska
linien, hvars besittningar ytterligare delades
mellan Johans tre söner: Johan II, Fredrik Kasimir
och Johan Kasimir. Den sistnämnde, som var
gift med Karl IX:s dotter Katarina och blef
fader till Karl X Gustaf, fick på sin lott
furstendömet Kleeburg (se d. o.), men liniens
besittningar återförenades af hans sonson Karl XI,
sedan de båda andra grenarna utgått: Johans 1661
och Fredrik Kasimirs (den landsbergska) 1681.
1671–93 var hertigdömet ockuperadt af fransmännen.
De svenske konungarna styrde landet till början
genom guvernörer, men d. 20 Okt. 1714 förordnade Karl
XII, att »i hertigdömet såsom vårt stamhus» skulle
förordnas en generalguvernör (det blef Stralenheim).
Hertigdömets öfverskottsmedel upptogos under
Karl XII:s tid bland ingående statsmedel i Sverige,
ehuru de ju egentligen ej hörde till svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
