Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åbo (F. Turku), Finlands forna hufvudstad, säte för Finlands ärkebiskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domkapitlet, Åbo hofrätt och postverket äro inrymda. I
sistnämnda byggnad finnes f. d. universitetets,
numera svenska klassiska lyceets solennitetssal, en
af Charles Bassi i enkel, men vacker renaissancestil
byggd sal, med friser af Finlands förste skulptör,
Cainberg. Platsen prydes af två bronsstatyer:
Porthans (1864; mod. af K. E. Sjöstrand) och
Per Brahes (1887; mod. af V. Runeberg). Söder om
Nikolai-torget utbreder sig det med planteringar
försedda Vårdberget, på hvars spets ligger
universitetets f. d. observatorium, numera
navigationsskolans hus, ett verk af Engel. Vid en
promenad österut längs Nylandsgatan når man Kuppis
park med restauration och S:t Henriks helsokälla,
der enligt traditionen de hedniske finnarna
döptes af finnarnas apostel, biskop Henrik. På den
motliggande vestra sidan om ån äro de monumentala
byggnaderna fåtaligare. Invid stenbron ligger
stadshuset (restaureradt af F. A. Sjöström). I
närheten finnas det monumentala sparbankshuset (af
ark. Seb. Gripenberg) och Fruntimmers bibelföreningens
bönehus (af ark. F. A. Sjöström). Från stenbron
leder Auragatan vesterut till Alexanderstorget,
stadens största öppna handelsplats, vid hvilken
teaterhuset, grekisk-katolska kyrkan samt ett större
folkskolehus äro uppförda. Stadens längsta gata är
Slottsgatan, som löper v. om ån, nästan parallelt
med densamma, till slottet. Vid rålinien i v. ligger
jernvägsstationen. Länssjukhuset och kommunens sjukhus
ligga utanför staden. Anblicken af den mestadels med
låga trähus mellan breda gator bebyggda staden är
i arkitektoniskt hänseende föga imponerande, men i
synnerhet under den vackra årstiden ter den sig dock
täck med sina många trädgårdar och öppna platser,
t. ex. sedd i fogelperspektiv från Vårdberget. De för
staden karakteristiska bergkullarna hafva på senare
tider delvis blifvit prydda med trädplanteringar,
bekostade ur fonder, som uppkommit genom enskilda
donationer. I samband dermed kan nämnas, att
offervilligheten äfven i öfrigt i Å. visat sig
i ganska många donationer för upprätthållande
af välgörenhetsinrättningar och främjande af
allmännyttiga kommunala ändamål. Å. förbindes
genom en jernväg, hvars andra ändpunkt är
Tojala station s. om Tammerfors, med det finska
jernvägsnätet och står under seglationstiden i direkt
ångbåtsförbindelse med de närliggande kustorterna
samt med Helsingfors, Stockholm, Torneå, Lybeck,
Köpenhamn, England o. s. v. Passagerare-ångbåtar
lägga till vid ångbåtshamnen invid ån, der djupet är
omkr. 4,5 m., men större fartyg stanna i Slottsfjärden
utanför slottet eller å redden vid Runsala ös yttersta
udde, Kuuva udde. — Stadens handel är betydlig. 1892
uppgingo tullafgifterna för inkommande varor till
öfver 2 mill. kr., eller högre än för någon annan stad
i Finland, med undantag af Helsingfors. Importvaror
äro bomull, jern och stål, väfnader, socker, spanmål,
mjöl, gryn, kaffe, tobak o. s. v. Bland exportvaror
utgöres hufvuddelen af trävaror, hafre samt jern-
och industrialster. Stadens hamnar besöktes 1891 af
760 fartyg (förutom kustfarare), af hvilka 436 ångare
och 324 segelfartyg; af fartygen voro 570 finska. Stadens flotta
räknade 1892 35 ångfartyg samt större och mindre
segelfartyg, om 10,340 tons. Äfven i industrielt
afseende är Å. en för Finlands förhållanden betydande
ort. Tillverkningarna representera ett värde af
omkr. 9 mill. kr. Bland industriella inrättningar må
nämnas flere mekaniska verkstäder, det ofvannämnda
sockerbruket och bomullsspinneriet, en korkfabrik,
N. Bomans ångsnickeri och flere tobaksfabriker
(t. ex. Rettigska fabriken).
Undervisningsanstalter finnas till stort antal;
med svenskt undervisningsspråk: ett klassiskt
lyceum, ett reallyceum, en statens och flere privata
flickskolor, en privat samskola, navigationsskola,
döfstumskola, privat handelsinstitut; med finskt
undervisningsspråk: ett klassiskt lyceum och en
flickskola. Folkskolorna, som 1892 besöktes af
2,639 barn, kostade staden i underhåll 102,000
kr. (deraf nära 27,000 kr. statsbidrag). Bland
föreningar för allmännyttigt syfte må nämnas Finska
hushållningssällskapet (se d. o.), som har egen gård
i staden, Åbo konstförening (grundl. 1891), hvars
galleri tillsvidare är förlagdt till stadshuset, samt
Bestyrelsen för Åbo stads historiska museum. Stadens
budget för 1892 upptog inkomsterna till i rundt tal
490,000 kr. och utgifterna till i rundt tal 930,000
kr. Bristen betäcktes hufvudsakligen genom uttaxering
efter skatteören.
Det är troligt, att den plats, der A. är beläget,
redan under Finlands hedniska tid hade betydelse
såsom handelsplats, men sina egentliga anor
räknar Å. från tiden för kristendomens införande
i landet. Staden torde ursprungligen varit belägen
något högre upp vid ån i närheten af S:t Marie kyrka,
der å biskopsgården Korois ännu på 1700-talet ruiner
af gamla byggnader funnos, men flyttades omkr. 1300
till sin nuvarande plats, der slottet samtidigt
uppfördes till innebyggarnas skydd. Under de strider,
som åtföljde den katolska kyrkans och det svenska
väldets befästande i Finland, led staden genom
angrepp och plundring från ryskt håll. Den finska
biskopskrönikan omtalar, att staden 1198 härjades
af ryssarna och 1318 uppbrändes af dem, hvarjämte
domkyrkan plundrades. Efter freden i Nöteborg
1323 följde en tid af ostörda framsteg. Landets
uppspirande verldsliga och kyrkliga förvaltning
koncentrerades i Å., som äfven i kommersielt afseende
blef en betydande medelpunkt. Det heter i en gammal
anteckning, att Å. först blef »funderadt» på handeln
i Österbotten. Med hansestäderna, i synnerhet med
Danzig, var samfärdseln liflig. Bland medeltida
kyrkliga inrättningar må nämnas: dominikanklostret,
grundlagdt 1249, katedralskolan, S:t Görans
hospital för spetälska samt Helgeandshuset för
fattiga och sjuka. År 1509 träffades A. af en svår
olycka, i det att staden natten mellan d. 2 och 3
Aug. öfverfölls af den danske sjöhjelten Otto Rud,
som lät plundra densamma, brandskattade befolkningen
samt bortförde en stor del af domkyrkans prydnader och
dyrbarheter. Under Gustaf Vasas befrielsekrig slets
Å. mellan de stridande, tills slottet på hösten 1523
föll i hans händer. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
