Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åkerbruks-statik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
årligen 7,5 fl. Kommuner eller korporationer,
som på en gång betala 1,700 fl., erhålla ständig
besittningsrätt till en farm. Pensionärer, mest yngre
pers., upptagas i familjer mot en årsafgift af 150
fl. och undervisas i ett yrke. 20 proc. af lönen
erhålla de som fickpengar; återstoden uppföres dem
till godo. Förvaltningen skötes af en direktör, som
jämte två underdirektörer bor i kolonierna. 1890
funnos i de fria kolonierna (2,010 har) 224 familjer
af »fribönder», 90 familjer af koloniarbetare och 120
pensionärer, tillsammans omkr. 2,000 personer. Utom
Nederländerna har saken funnit efterföljd i Belgien
(Wortel, Mexplus, Rezkevoorsel), Frankrike, England
o. s. v. De flesta dylika anläggningar gingo
dock efter några år under och måste fullständigt
omgestaltas. Oproportionerligt stora offer hafva de
alla slukat, medan det eftersträfvade målet endast
i ringa grad vunnits.
Åkerbruks-statik, åkerbrukets jämnvigtslära, kallas
den del af landtbruksvetenskapen, som framställer
grunderna för beräkningen af åkerjordens förlust
på växtnäringsämnen genom skördarna och densammas
vinst genom tillförsel af sådana ämnen förmedelst
gödningen. Genom dessa beräkningar söker man få
utrönt huruvida det brukningssätt, som man följer, är
sådant, att jordens bördighet fortfarande bibehålles,
eller om den kommer att aftaga, i det man finner,
att man följer ett utsugningssystem, som medtager
jordens växtkraft och alstringsförmåga. Man vill
alltså veta om jordens utgifter och inkomster
hålla hvarandra i jämnvigt. För att emellertid
kunna anställa dessa beräkningar måste man icke
allenast känna medelbeloppet af jordens afkastning
vid hvarje skörd, utan ock de olika växtarternas
sammansättning och natur, likasom ock gödningsämnenas
halt af sådana beståndsdelar, som växterna upptaga
och förbruka under näringsprocessen. Dertill
fordras ock att känna jordarternas beskaffenhet och
sammansättning samt deras förhållande vid växternas
näring. Landtbruks- eller åkerbruks-statiken är
derförein del af landtbruksvetenskapen, som först på
senare tiden tillkommit och kunnat bearbetas, sedan
agrikulturkemien hunnit så utvecklas, att erforderliga
fakta kunnat läggas till grund för beräkningarna. I
åkerbruks-statiken är det emellertid, som resultaten
af den agrikultur-kemiska forskningen äro af så stort
praktiskt värde, att landtmannen nogsamt bör kunna
inse och finna, att han ej utan skada och förlust
kan undvara agrikulturkemistens hjelp och biträde
äfven i de mest praktiska och ekonomiska frågor.
C. E. B.
Åkerbruks-system kallas sättet för åkerjordens
brukning, skötsel och odling. Dervid kunna följas
och tillämpas olika grundsatser och regler,
alltefter jordens natur och de för handen varande
konjunkturer, som på olika tider och orter kunna vara
rådande. Landtbruksvetenskapen har till uppgift att
framställa grunderna för de olika åkerbruks-systemen
(vexelbruk, koppelbruk, intensivt och extensivt
brukningssätt, sädesbruk o. s. v.) samt angifva under
hvilka omständigheter det ena eller andra systemet är att
tillråda. Landtmannen må i hufvudsak följa hvilket
af dessa system som hälst, alltefter som han finner
sig deraf kunna hafva den största fördel och nytta;
men i alla händelser är det hans pligt att tillse,
att han icke följer ett s. k. »utplundringssystem»,
hvarigenom jordens bördighet och växtkraft förminskas
eller slutligen förloras. För att i detta hänseende
undersöka och pröfva huru saken förhåller sig och
hvarthän det använda bruknings-systemet leder har man
att vända sig till »åkerbruks-statiken» (landtbrukets
jämnvigtslära). C. E. B.
Åkerby, socken i Upsala län, Bälinge härad. Areal
1,453 har. 299 innev. (1892). Å. bildar med Jumkil
ett konsistorielt pastorat, Upsala stift, Ulleråkers
kontrakt.
Åkerbär. 1. I södra Sverige benämning på hallon
(se d. o.). — 2. Vikon (se d. o.).
Åkergrodan. Se Rana.
Åkerhielm, svenska adliga ätter, som härstamma
från kyrkoherden i Nyköpings Östra församling
Magnus Agriconnius (d. 1655), hvilken var född i
Skäggesta by, Åkers församling, och tog sig namn
efter födelsebygden (af Grek. agros, åker, och
konnos, skägg). Hans son Samuel Agriconius (se Å. 1)
adlades 1679 med namnet Å. Två af dennes söner,
Samuel (se Å. 2) och Lars (f. 1695, generalmajor af
kavalleriet 1747, d. som general 1767), upphöjdes
i friherrligt stånd, den förre 1734, den senare
1751. Från den förre härstammar friherrliga ätten
Å. af Margretelund (Öster-Åkers socken, Roslagen),
från den senare friherrliga ätten Å. af Blombacka
(Vinköls socken, Vestergötland). — Från Samuel Å:s
styfson, Jakob Hartzen (d. som titulärt bergsråd
1733), hvilken 1704 adopterades på sin styffaders
namn och nummer, härstammar den nu lefvande adliga
ätten Å.
1. Åkerhielm, Samuel Jansson Agriconius, ämbetsman,
född i Åkers prestgård, Södermanland, d. 29 Aug. 1639,
blef 1657 student i Upsala och tillbragte åren
1661–63 vid Leidens universitet. Derefter var
Agriconius handledare (»hofmästare») för åtskilliga
adliga ynglingar under deras vistelse i utlandet,
sedan 1666 för riksskattmästaren Gustaf Bondes
son Karl, med hvilken han uppehöll sig i Paris,
Tyskland och Holland. När efter hemkomsten Karl
Bonde 1671 utnämndes till kansliråd, blef Agriconius
handsekreterare hos rikskansleren M. G. De la
Gardie. 1672–75 var han anställd som sekreterare
hos ambassadörerna P. Sparre och E. Ehrensteen vid
deras fredsmäklingsvärf i London, Aachen, Köln och
Haag, utnämndes 1676 till sekreterare i kansliet
och inlade såsom sekreterare vid fredskongressen
i Nijmegen 1676–79 sådana förtjenster, att de
svenske ambassadörerna derstädes, B. Oxenstierna
och J. P. Olivekrans, gåfvo honom den varmaste
rekommendation hos K. M:t, »ett vittnesbörd»,
yttrade de, »som af sig sjelf skall sannas, när
det arbetet, som vid denna kommissionen är gjordt,
kan blifva inlevereradt i E. K. M:ts kansli». 1679
adlades »Samuel Monsson», såsom han vanligen skref
sig före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
