- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
453-454

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångpanna ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

turbinskifvans plan. Redan innan ångan hunnit till
skoflarna, har hon fått antaga samma tryck som
omgifningen och omsätta allt sitt magasinerade
arbete eller sin potentiella energi till lefvande
kraft. Detta sker genom att ångan utvidgar sig
i munstycket, hvilket för den skull är formadt
divergent. Ångans volym per vigt växer dervid i större
förhållande än munstyckets tvärskärning, och till
följd deraf ökas hastigheten och den lefvande kraften
hos ångan ända till sjelfva utloppsmynningen. Till
ett lägre tryck än omgifningens utvidgar sig likväl
icke ångan; men man går ända till denna gräns, hvarför
både ångans arbetsförmåga väl kan tillgodogöras och
tätning mot ångtryck vid mynningen kan undvikas. Detta
är en väsentlig fördel hos denna ångturbin. — På
det att ångturbinen må utveckla tillräcklig effekt
och väl tillgodogöra värmet, är det nödvändigt,
att ångstrålen träffar skoflarna med så ringa stöt
som möjligt samt att den lemnar hjulet med så liten
hastighet, som det låter sig göra. Dessa äro samma
vilkor, som vattenturbinen måste uppfylla för att
lemna hög verkningsgrad. För att ångturbinerna,
så långt som möjligt, skola uppfylla dem, måste man
använda en stor omloppshastighet, och detta är just
den största svårigheten man har att öfvervinna vid
dessa kraftmaskiner. Vid de Lavals ångturbin af 5
hästkrafter är omloppstalet pr minut 30,000 och vid
turbin af 20 hk. 20,000. För att möjliggöra detta
användes en fjädrande axel, så att turbinskifvan vid
den ofantligt hastiga rotationen kan inställa sig
sjelf och vända sig kring sin tyngdpunkt, hvarvid
axelns medellinie beskrifver en rotationsyta. Om icke
axeln vore fjädrande, skulle äfven lagren bringas uti
vibrationer och till följd deraf gå varma, hvilket nu
förebygges. Det vid axelns fria ände varande lagret
är försedt med kulfattning för att kunna inställas
efter axeln. Dessutom ega alla lagren smörjränder med
ingjuten antifriktionsmetall. Slutligen nedsättes
hastigheten från 30,000 till 3,000 hvarf i minuten
genom vexelhjul, hvilka äro försedda med noggrant
utskurna små kuggar, ställda i vid pass 45° vinkel
mot medelplanet. För rörelsens utjämning nyttjas
dels svänghjul, dels regulator. — Denna ångturbin
har tillverkats i flere olika typer från 5 till 100
effektiva hästkrafter. Den minsta typen erfordrar vid
5 atm. ångtryck och niofaldig afdunstning hos pannan
omkr. 2,5 kg. stenkol pr timme och hästkraft. Vid
en 50 hk. turbin, som underkastats en noggran
undersökning, var vid 7,6 à 8,6 kg. öfvertryck pr
qvcm. och 1,645 hvarf pr minut ångförbrukningen
8,95 kg, och kolförbrukningen 1,21 kg. pr timme
och hästkraft.
— Bland andra ångturbiner må nämnas Parsons, hvilken
i England vunnit tillämpning. Likasom de Lavals
ångturbin har den hittills förnämligast blifvit
begagnad för att drifva dynamomaskiner.
— De fördelar, som ångturbinerna erbjuda, nämligen
lätthet att uppställas, emedan ingen murad grund för
dem erfordras, jämn gång, liten volym samt beqväm
skötsel, böra tillförsäkra dem en betydande användning
i framtiden. G. R. D.

Ångvagn, lokomotiv. Se Jernvägar, Lokomotiv och
Ångmaskinen.

Ångvarmapparat. Se Uppvärmning.

Ångvält. Se Vält 2.

Ånimskog, socken i Elfsborgs län, Tössbo härad. Areal
12,219 har. 2,104 innev. (1892). Å. utgör ett
konsistorielt pastorat, Karlstads stift, Norra Dals
kontrakt.

Ånstå (fordom Onusta, stundom skrifvet Ånnesta,
Ånstad
), socken i Örebro län och Örebro härad. Areal
1,948 har. 582 innev. (1892). Annex till Örebro stad,
Strengnäs stift, Örebro kontrakt. Jfr Längbro.

År (Lat. annus, se d. o.), den tidrymd, som jorden
behöfver för ett omlopp kring solen. Emedan jordens
rörelse kring solen kan anses fullbordad på olika
sätt, finnas också olika slag af sol-år. Det
astronomiska året (se d. o.) är antingen
sideriskt l. stjernår (utgörande 365 dagar 6
timmar 9 minuter 9,3 sekunder) eller tropiskt
(365 d. 5 t. 48 m. 46,2 s.) eller anomalistiskt
(365 d. 6 t. 13 m. 56 s.). Det borgerliga året
(se d. o.) l. kalenderåret utgöres af jämnt 365 (för
skottår 366) dagar, fördelade på 12 månader. Se vidare
Kalender och Kronologi. — De äldsta kulturfolken
räknade sannolikt ej med sol-år, utan med manår
(se d. o.), d. v. s. en tidrymd af 354 d., 8 t. och
omkr. 48 m. — Om det s. k. »platoniska året» (»stora
året») se under Platonisk. Om »ecklesiastik-året»
(presternas fardagsår) och »fardagsår» se Fardag;
om »kyrkoåret» och »bruksåret» se dessa ord. — Om
det »meteorologiska året» se Meteorologiska årstider.

Åra, redskap, som nyttjas till att medelst rodd eller
vrickning framdrifva båtar. Vid rodd nyttjas för
hvardera båtsidan minst en, men, beroende af båtens
storlek, ända till 4 à 5 åror. Vid vrickning begagnas
endast en åra, lagd öfver relingen akterut (se vidare
Ro och Vricka). Den platta, åt kanterna aftunnade,
yttersta änden af åran kallas blad. Sjelfva skaftet
har en cylindrisk sektionsform och tilltager något i
groflek ut till handtaget, som ej har större diameter,
än att handen kan gripa om detsamma. Årdelen närmast
handtaget kallas lom. Med lommen hvilar åran under
rodden på relingen, stödd af tullen (se Tullar och
Tullbord). Den främsta åran i en båt kallas bogåra
(se d. o.). Bunkåror l. bonkåror kallar man
sådana större rodd-åror, som hafva gröfre lommar,
och hvilka skötas af minst 2 man vid hvarje
åra. Om styråra se d. o. Med årtag förstås den
taktmässiga rörelse, som bibringas årorna under deras
framförande och tillbakadragande mellan tullarna.
J. G. B.

Årdala, socken i Södermanlands län,
Villåttinge härad. Areal 7,100 har. 1,105
innev. (1892). Å. bildar med Forsa ett konsistorielt
pastorat, Strengnäs stift, Villåttinge kontrakt.

Årder (Gammalsv. arþer, arder, af aeria, plöja,
ärja). Se Plog.

Åre, socken i Jämtlands län, Undersåkers
tingslag. Areal 2,116 qvkm. 2,321 innev. (1892). Annex
till Undersåker, Hernösands stift, Jämtlands vestra
kontrakt. Invid kyrkan och Åresjön, en utvidgning
af Åreelfven (se Indalselfven), och vid södra
foten af Åreskutan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfar/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free