Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öcken, öken (D. örk, örken, af ett äldre ödken af öde, jfr ödemark) kallar man en större, ingalunda alltid jämn landsträcka, som till följd af ringa eller ingen nederbörd hufvudsakligen saknar växtlighet och derför är obeboelig - Öckenhuggormslägtet. Se Huggormarna - Öckenlon. Se Karakalen - Öckenräf. Se Fennek - Öckenspringråttor. Se Haltomys - Öckenstoft, detsamma som passadstoft (se d. o.) - Öckerö, socken i Göteborgs och Bohus län - Öcknens kyrka (Fr. l'église du désert). Se Hugenotter, sp. 21 - Öcolampadius. Se Oecolampadius - Öd, Isl. Auðr, med tillnamnet djúpauðga (»den bottenrika») är i isländska sagor namnet på tvänne qvinnor - Öde, det ur samverkan af naturel och yttre omständigheter jämte återverkningar från egna handlingar och personliga förhållanden framgångna gestaltandet af en menniska lefnadslopp - Öde, Isl. Auði, med tillnamnet auðgi (»den rike»), mytisk konung i Finland - Ödeborg, socken i Elfsborgs län - Ödeby, socken i Örebro län - Ödell (Ödla), Anders Svensson - Ödem. Se Oedem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trakten af Kaspiska hafvet till Indiska
hafvet. Denna iranska öcken skiljes af Indus från indiska
öcknen Thurr. Norr om Persien ligga Turkestans öcknar,
på ömse sidor om Tiansjans alpland, fortsatta österut
genom hela Mongoliet af den ofantliga, dels sand-,
dels stenöcknen Gobi l. Sjamo (Hanhai), som bildar
den yttersta östra flygeln af Gamla verldens stora
öckenbälte, hvars hela areal skattas till 13,75
mill. qvkm. Södra Afrika har Kalahari-öcknen. Det
inre af Australiens kontinent har jämte stepper
vattenlösa öcknar af obekant utsträckning. Äfven
Amerika, der steppnaturen eljest är förherskande,
såsom i Argentina, saknar ingalunda verkliga
öcknar. Utmed Stilla hafvet, i Perú, Bolivia och
Chile, ligger Atacamaöcknen, men de största öcknarna
i Nya verlden har Nord-Amerika i Stora Saltsjöns
bäcken, i Mohaveöcknen, i Llano estacado (mellan
New Mexico och Texas) samt i Balson de Mapimi i
mejikanska staterna Chihuahua och Coahuila. Djur- och
växtverld, om ock helt naturligt sparsamma i öcknar,
pläga dock ej fullständigt saknas. Af växter finnas
blott sådana, som kunna uthärda såväl stor torrhet
i luft och mark som stora temperaturvexlingar, mest
succulenta eller bladlösa, taggiga växter. Kakteerna
äro bl. a. utmärkande för de amerikanska öcknarna,
mimosorna för Gamla verldens. Af denna sparsamma
vegetation nära sig snabbfotade gazeller och
antiloper; för öfrigt finnas blott några få mindre
rofdjur, gnagare och särskildt i sanden gräfvande
spindlar, ödlor o. s. v.
Öckenhuggormslägtet. Se Huggormarna.
Öckenlon. Se Karakalen.
Öckenräf. Se Fennek.
Öckenspringråttor. Se Haltomys.
Öckenstoft, detsamma som passadstoft (se d. o.).
Öckerö, socken i Göteborgs och Bohus län,
Vestra Hisings härad. Areal 2,425 har. 3,244
innev. (1892). Annex till Torslanda, Göteborgs stift,
Elfsyssels södra kontrakt.
Öcknens kyrka (Fr. l’église du désert). Se Hugenotter,
sp. 21.
Öcolampadius. Se Oecolampadius.
Öd, Isl. Auðr, med tillnamnet djúpauðga (»den
bottenrika»), är i isländska sagor namnet på tvänne
qvinnor, af hvilka den ena är en ren sagofigur,
nämligen Ivar Vidfamnes (se denne) dotter, som i
»Sögubrot» bär namnet Audr (gift först med Rörek,
sedan med Radbard), under det att Hervararsagan kallar
henne Alfhild (g. m. Valdar). Den andra är norrmannen
Kettil Flatnefs dotter och vikingahöfdingen Olof
hvites (se denne) maka, hvilken efter mannens och
sonens (Torsten röde; se Ynglingaätten, sp. 103)
död med återstoden af familjen slog sig ned på
Island vid Hvammsfjord såsom en af öns allra första
kolonister. Enligt irländska källor åter var Olof
hvite förmäld med en dotter af en irisk konung vid
namn Aedh. Ad. N–n.
Öde, det ur samverkan af naturel och yttre
omständigheter jämte återverkningar från egna
handlingar och personliga förhållanden framgångna
gestaltandet af en menniskas lefnadslopp, hvilket
alltefter bildningsgrad och åskådningssätt ställes
i ett mer eller mindre
väsentligt samband med föreställningen om det outgrundliga
och oundvikligt förutbestämda. Föreställningen om
ödet såsom en på hemlighetsfullt vis öfver menniskan
rådande, dunkel makt är urgammal och tränger sig dess
oemotståndligare på menniskotanken, ju mindre denna
förmår genomskåda sammanhanget mellan orsak och verkan
och ju oriktigare den uppfattar detta. För forntidens
greker var ödet någonting abstrakt, det gestalt-
och bestämningslösa, nödvändigheten såsom sådan, för
hvilken såväl gudar som menniskor dukade under, när de
ensidigt ville göra sin individuella kraft gällande
(jfr Moira). Men i det att grekerna uppfattade ödet
såsom nödvändighet och den vedergällande Nemesis som
en yttring deraf, spelar tillika föreställningen om
ett orsakssammanhang såväl som idén om en sedlig
verldsordning in i deras ödesbegrepp. Så var
ofta äfven fallet med romarnas (se Fatum). Den
fornnordiska gudalärans ödesgudinnor, nornorna,
förete en nära öfverensstämmelse med antikens moirer
l. parcer. Kristendomen med sin tro på en allvetande,
rättvis och barmhertig gud förkastar föreställningen
om ett blindt öde, om ock denna smugit sig in i
predestinationsläran. En med denna likartad lära
om förutbestämmelsen vann öfverhand hos de ortodoxe
muhammedanerna (jfr Islam), för hvilka Allahs vilja
är den makt, som noga bestämmer en hvars lifslott
(kismet) utan någon möjlighet för menniskan att genom
egen sträfvan afvända eller ändra densamma. Spörsmålet
huru vidt menniskan är ansvarig för sitt öde låter
icke allmängiltigt besvara sig, men i hvarje fall
måste tillvaron af ett sådant ansvar erkännas. Å andra
sidan ega arten och makten af de yttre förhållandena
en betydande andel i gestaltandet af ödet. När den
enskilde har med vaknande sjelfmedvetande börjat
att sjelfbestämmande gripa in i sitt lefnadslopp,
finner denna fria inverkan dock sina ganska trångt
dragna gränser i hans medfödda och genom uppfostran
förvärfvade temperamentsegenskaper, böjelser och
fallenheter. Och hvad som eger rum hos individerna
upprepar sig i stort hos folken. Jfr Determinism och
Fatalism. — Om ödestragik se Tragisk, sp. 602 och 605.
Öde, Isl. Auði, med tillnamnet auðgi (»den rike»),
mytisk konung i Finland, hvars dotter blef förmäld
med konung Visbur i Sverige. Ad. N–n.
Ödeborg, socken i Elfsborgs län, Valbo härad. Areal
7,149 har. 1,071 innev. (1892). Annex till Färgelanda,
Karlstads stift, Vestra Dals kontrakt.
Ödeby, socken i Örebro län, Glanshammars härad. Areal
3,390 har. 421 innev. (1892), Annex till Lillkyrka,
Strengnäs stift, Glanshammars kontrakt.
Ödell (Ödla), Anders Svensson, diplomat, hette
urspr. Anders Svensson, blef 1612 häradshöfding samt
var diplomatisk agent 1621–26 i Danmark och 1626–30
i Hamburg. 1630 adlades han med namnet Ö. Död i nämnda
stad 1634. Hans ätt utgick 1834 på svärdssidan.
Ödem. Se Oedem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
