Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arabi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ega en utpräglad fallenhet. Deremot står industrien
mycket lågt. Smide, sadelmakeri, garfveri, och
väfnadsfabriker finnas, men produkten är obetydlig och
underhaltig. Något bättre är det i Jemen (guld- och
silfverarbeten), och utmärkt skickliga äro arbetarna
i Oman, hvars stålsmiden, filigran och broderier,
arbeten i guld och silfver öfverträffa Damaskus’
och Bagdads. Men verktygens primitiva beskattenhet
och saknaden af mekaniska hjelpmedel hindra äfven
der industrien att nå en verklig betydelse. Exporten
omfattar hufvudsakligen blott dadlar, kaffe och
strutsfjädrar. I afseende på klädedrägt, seder och
bruk samt ett flitigare utöfvande af islams bud likna
de större städernas innevånare sina trosförvanter
i Kairo, Damaskus, Bagdad och andra storstäder,
medan deremot bybefolkningen mer öfverensstämmer med
beduinerna. Slafvar (från Afrika) hållas öfverallt,
mer hos de bofasta än hos nomaderna, hufvudsakligen
till hushållsbestyr och hjordarnas vaktande, mindre
till jordbruk. De behandlas i allmänhet väl, blifva
ifriga muselmän och frigifvas ofta vid festliga
tillfällen. Efter sju års tjenst hafva de rätt till
frihet, och derför finnes det bland den bofasta
befolkningen en icke obetydlig kontingent af fria
negerslägter, hvilka i alla sociala förhållanden,
giftermål, sjeich- och kadival o. s. v. äro fullkomligt
likställda med araberna, ett vackert exempel på
verklig tolerans i jämförelse med förhållandet
inom Förenta staterna. — Jfr resebeskrifningar
af Niebuhr, Burckhardt, Wallin, Burton, Maltzan,
Palgrave, Blunt (»A pilgrimage to Nejd», 1881)
och Doughty (»Travels in Arabia deserta», 1889). —
Om arabernas religion se Islam och Muhammed; om
deras historiska betydelse såsom grundläggare af ett
verldsvälde se Kalif. H. A.
Arabi pasja (Achmed),
egyptisk general, född inom en fellah-familj i
Nedre Egypten omkr. 1839, ingick i hären under Said
pasjas regering och avancerade raskt, emedan Said
sigtade åt att ersätta de utländske officerarna med
inhemska. Af någon anledning föll han emellertid i
onåd, fick bastonad och sattes på half sold. Efter
någon tids studier vid islams förnämsta högskola,
El-ashar i Kairo, blef han ansedd för en lärd och from
man och inträdde åter i hären, när Ismail blef kediv
(1863). Mot slutet af dennes regering, under åren
1876—78, bildade A. i förening med El Rabi m. fl. ett
hemligt sällskap bland fellah-officerarna, och med
dettas hjelp störtade Ismail de fransk-engelska
ministrar, som då höllo kontrollen öfver Egypten,
men föll sjelf på sin kupp. Så snart Tevfik blifvit
kediv, utnämndes A. till öfverste. Han skred nu djerft
till fullföljande af sina planer i spetsen för ett
»nationelt parti», som vann stor tillslutning bland
underofficerare och soldater genom förespeglingar
om större lön, bättre kläder m. m., och hvars lösen
var »Egypten åt egypterna». Han tvang i Sept. 1881
kediven till ombyte af rådgifvare och att sammankalla
en notabelförsamling. Denna sammanträdde i början af
1882. A. blef då pasja och understatssekreterare i
krigsministeriet. Kediven tvangs i Febr. att tillsätta
en ministèr af infödde och lemna notabelförsamlingen
makten öfver budgeten. A., som blifvit
krigsminister och oförtäckt understöddes af sultanen, var
i sjelfva verket Egyptens diktator. Då ingrep England
för att skydda sina hotade intressen, Alexandria
bombarderades (Juli 1882), A. blef af Wolseley slagen
vid Tell el-Kebir (d. 13 Sept.) och flydde till
Kairo, men gaf sig der åt general Drury Lowe. En
krigsrätt dömde honom till döden, men kediven mildrade
straffet till ständig landsflykt, och A. fördes jämte
andra resningens ledare till Ceylon (Jan. 1883).
*Arabien. I politiskt hänseende delas A. i 8
hufvuddelar, hvilkas ungefärliga storlek, och
folkmängd af Wagner-Supan (1891) angifvas till:
1) turkiska vilajetet Hedjas, 250,000 qvkm.,
omkr. 300,000 innev., 2) turk. vilajetet Jemen,
200,000 qvkm., 750,000 innev., 3) Aden jämte
britiskt skyddsområde, 20,000 qvkm., 172,000 innev.,
4) Hadramaut och det bebodda området ö. om Jemen
250,000 qvkm., 500,000 innev., 5) stora syd-arabiska
öcknen (Roba el-Khali), 800,000 qvkm., 6) sultanatet
Oman, 194,200 qvkm., 1 mill. innev., 7) turkiska
området El-Hasa, 80,600 qvkm., 150,000 innev., 8)
centrala områden och syriska öcknen (emiraten Slammar,
Kasim, Nedsjed), 1,170,000 qvkm., 600,000 innev.,
hvilket gör en summa af 2,964,800 qvkm. och 3,472,000
innev., hvartill kommer den till Egypten hörande
Sinaihalfön, Petreiska A. (oegentligt öfversatt med
»Steniga A.»), omkr. 59,000 qvkm.
Arabinos, en sockerart. Se Socker.
*Arabis. Se vidare Råckentraf.
Arabiska kamelen, zool. Se Dromedar.
*Arabiska siffror. Se vidare Siffra.
*Arabiska språket, det i norra och mellersta Arabien inhemska
tungomålet (om hvars allmänna art, slägtingar
och nuvarande dialekter se Semitiska språk),
består af följande ljud: korta a, e, i, u, ö;
långa ā, ī, ū, diftonger ai, au; k, (postpal.) ḳ,
(postpal.) gh (numera djupt uvulart r), ch (starkt
harklande, ofta transskrib. kh), h, (hest) ḥ;
tonlösa laryng. ʾ(ʾélij), ʿ(ʿain); ’g (Ital. gi)
j; t, th (hårdt eng.), d, dh (lent eng. th),
s, z (lent s), š (ṣj); »emfatiska» ṭ, ḍ, ṣ, ẓ (med
tungan höjd mot gommen); b, f, (engelskt) w, m; l,
(tungspets-) r. I det arabiska alfabetet har hvarje
konsonantljud ett tecken; vokaltecknen, som vanligtvis
nyttjas blott för koran och poesi, äro tre: för a
(e), i (e), u (ȯ); diftonger skrifvas aj, aw. Hvarje
stafvelse börjar med en konsonant och slutar med
vokal, diftong eller en kons. Accenten ligger på
penultima, då den har lång vokal, diftong eller
dubbelkonsonans efter sig, eljest på antepenultima,
t. ex. ʿa-lî-mun, lärd, ka-tál-ta du dödade, já-ʾi-sū de
förtviflade. Roten är trekonsonantig (ktb, begreppet
»skrifva»), stam- och ordbildning samt (delvis)
flexion ske genom vexlande vokaler. Numerus är
3-faldig, genus tvåfaldigt. Femininändelsen är
-at-(un). Bestämd art. är prefig. el-, hvars l
assimileras med t-, d- och s-ljud samt r, n. Kasus i
sing. äro antingen 3 med »nunation» (slut-n) eller
2 utan nunation, t. ex. nom. kâtib-un skrifvare,
genit. kâtib-in, ack. kâtib-an; nom. ʾákbur-u,
större, genit. och ack. ʾákbar-a. Dualändelsen är
-âni (ack., genit. -áini) plur. mask. -ûna (ack.,
genit. -îna), fem. -âtun (ack., genit. -âtin), men
långt vanligare uttryckes plur. genom inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
