Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coelogenys ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framlägga denna sin åsigt för det i Köpenhamn
församlade Skandinaviska naturforskaremötet, men
afstod olyckligtvis från denna plan. För att bevisa
riktigheten af sina åsigter utförde han derefter en
serie experiment angående det värme, som uppstår vid
friktion. Han fann, att den utvecklade värmemängden
är oberoende af de gnidande kropparnas natur och
hastighet och beror endast på det i värme omsatta
mekaniska arbetet. 1843 inlemnade C. en berättelse
om sina försök i afhandlingen Nogle sætninger om
kræfterne till Videnskabernes selskab i Köpenhamn,
hvilket emellertid ej uppskattade arbetets värde,
hvarför detsamma ej blef tryckt förr än långt
senare, då Joules berättelser om hans grundläggande
friktionsförsök (1843) och Helmholtz’ epokgörande
arbete »Ueber die erhaltung der kraft» (1847)
brutit väg för de idéer, som C. förfäktat. C:s
likartade, men mera ofullkomliga arbete miste
derigenom allt inflytande på vetenskapens
utveckling. S. A–s.
Colditz, stad. Se Kolditz.
Coldstream-Guards [kåldstrim-gards], ett till
engelska gardesbrigaden hörande, 2 bataljoner starkt
infanteriregemente, som, organiseradt af general Monk
i byn Coldstream, Berwickshire, Skotland, 1656, gjorde
den kungliga saken stor tjenst vid restaurationen
(1660) och derför ensamt fick ega bestånd, då Karl
II upplöste den öfriga armén. Uniformen utgöres af
skarlakansröd vapenrock, mörkblå byxor och svart
björnskinnsmössa. Jfr M’Kinnon: »Origin and services
of the C.» (1833).
Cole [kål], Vicat, engelsk målare, f. 1833, d. 1893,
var son till en landskapsmålare i London, George
C. (f. 1810, d. 1893), som var mycket uppburen af sin
tid, och fick sin första undervisning af fadern. I
sin konst hyllade han en utpräglad realism och
målade mest motiv från trakten kring Surrey, utan
mycken poesi, men med stor natursanning. Till hans
bästa saker räknas Dagens slut (1864), Vår (1865),
Storm i S:t Bride-bukten (1867), Höst och Sommarregn
(1878, verldsutställningen), På Thames (1880), Thames’
källor (1882), Windsor (1883) m. fl.
*Colenso, J. W, dog i Natal 1883.
Coleta (Colette), franskt helgon, f. i Corbie
1380, d. i Gent 1447, kanoniserad 1807, reformerade
klarisinnornas orden. De, som följde hennes regel,
kallades coletinerinnor. Jfr Klara, den heliga.
*Colfax, S., dog i Mantato, Minnesota, d. 13
Jan. 1885.
*Colima. 1. Staten beräknas med Revilla Gigetlo-öarna
hafva en areal af 5,418 qvkm., med omkr. 73,000
innev. Utanför statens gräns, i Jalisco, ligga Nevado
de C. (4,334 m.), som infödingarna kalla Volcan de
nieve, ehuru enligt Dollfus och Mont-Serrat berget ej
slutar med någon krater, och Volcan de C. l. Volcan
de Fuego (3,886 m.), som hade utbrott 1869, 1872, 1873
och 1885.
Coll., förk. för collectus. Se Kollekt 2.
Colla parte, Ital., musikt., »med hufvudstämman»,
betecknar, att ackompanjemanget skall med afseende på
tempo och uttryck noga rätta sig efter hufvudstämmans
fria föredrag.
Colla piscium, Lat., farmak. Se Husblås.
*Collas-manér har sitt namn efter den franske
uppfinnaren Achille Collas, född i Paris 1795, död
derstädes 1859. Jfr Barbedienne, F. Suppl.
Colle di Val d’Elsa, stad i italienska prov. Siena,
vid Arnos biflod Elsa och genom bibana till
Poggibonsi förenadt med jernvägen mellan Florens och
Rom. Omkr. 5,000 innev. Biskopssäte. Katedral (från
13:de årh.). Jernverk, tillverkning af glas, papper,
läder m. m.
*Collége. Om Collége de France se A. Lefranc:
»Histoire du Collége de France depuis ses origines
jusqu’ à la fin du premier empire» (1893).
Collegium canonicorum. Se Domkyrka.
Collegium curiosorum, Lat., »de vettgiriges gille». Se
Vetenskapssocieteten i Upsala.
Collegium dacicum. Se Dacia.
Collegium regium. 1. (Academia Stockholmensis). Se
Stockholms högskola, sp. 613–614, och Upsala
universitet, sp. 1489–90. — 2. Se Collegium illustre.
Coliemaceae, bot., en grupp bland lafvarna. Se
Lichenes.
Collenkym, bot. Se Kollenkym.
Collé-stöt. Se Collé.
*3. Collett, J. Camilla, Norges största författarinna,
afled i Kristiania d. 6 Mars 1895. Hon beredde
jordmånen för det på senare tiden i Norge så
raskt framskridna höjandet af qvinno-könet i
andligt och socialt afseende, och inflytandet
af hennes skrifter måste det ganska
väsentligen tillskrifvas, att i den bästa nynorska
literaturen (Ibsens, Björnsons, Lies arbeten)
qvinnan framställes såsom en sjelfständig och
tänkande varelse, att uppfattningen af henne och
mannens förhållande till henne der är långt finare
och ädlare än t. ex. i den samtida franska och tyska
literaturen. Fru C. betonade städse, att arbetet på
qvinnans inre frigörelse skall gå före eller hand
i hand med emancipationens praktiska genomförande i
samhället. Sjelf var hon en rikt och fint organiserad
natur, tidigt utvecklad genom intrycken från
umgängeskretsen i det Wergelandska hemmet och
resor utomlands. Varmhjertenhet och genialitet
förenades hos henne med en klar, genomträngande
omdömeskraft. Medkänsla med alla lidande och
förtryckta varelser, närmast med det kufvade och i
sina anlags utveckling hämmade qvinnokönet, växte i
hennes själ till ett lifvet fyllande patos, och i ord
af ömsom flammande indignation, ömsom svårmod, bitande
satir eller spirituelt och finbildadt kåseri, i en
ypperlig stil, som smyger sig troget efter tanken,
medan känslan dallrar bakom det klara uttrycket, söker
hon väcka själsadel och ridderlighet hos mannen samt
sjelfkänsla hos qvinnan, hvars själlösa intressetomhet
och sqvallerlystnad hon gisslar. »Amtmandens döttre»
(4:de uppl. 1892) är ännu efter 40 år en fullt modern
bok, en realistisk tendensroman. Fru C. afkastade
anonymiteten först i »Erindringer og bekjendelser»
(1873). Med hvarje nytt arbete tog hon alltmer direkt
itu med »qvinnosaken», och hennes två sista, »Fra
de stummes lejr» och Mod strömmen (2 bd, 1879–85),
voro energiska stridsrop. Fru C:s samlade skrifter
utgåfvos i 8 bd 1892–94.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
