Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dewall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reformerta kyrkan i Ungern, föddes omkr. 1500 i staden
Déva i Siebenbürgen, studerade vid universitetet i
Krakov, ingick efter sin hemkomst i en munkorden
och var ännu 1527 katolsk prest, men vanns kort
derefter för reformationen och begaf sig 1529
till Wittenberg, der han studerade omkr. 1 1/2 år,
under hvilken tid han hade fri kost och bostad hos
Luther. Våren 1531 började han som predikant i Buda
sin reformatoriska verksamhet, kallades inom kort
till stadspredikant i Kaschau, men ådrog sig der det
katolska presterskapets hat och fördes till Wien,
der han undergick flere förhör och någon tid qvarhölls
i hårdt fängelse. Frigifven, valde han åter Buda
till verksamhetsfält, men fick äfven der bota med
ett nära treårigt fängelsestraff (1532–34). Sedan
han återfått friheten, lefde han som skyddsling hos
grefve T. Nádasdy, en rik, bildad och reformationen
tillgifven magnat, i Sárvar (komit. Vás),
der han författade flere af sina teologiska
stridsskrifter. 1537 besökte han Wittenberg, der han
särskildt åtnjöt Melanchthons vänskap, och Basel,
der han lät trycka ett par skrifter, bl. a. mot
helgonens tillbedjan. Återkommen hem, anlade han i
Uj-Sziget vid Sárvar jämte skolrektor Johann Sylvester
(Erdösi) ett boktryckeri samt offentliggjorde
ungdoms- och folkskrifter i reformationens intresse,
bl. a. den första magyariska grammatik (Orthographia
ungarica), som tillika är den första på magyariska
i Ungern tryckta bok. 1541 måste han undan turkarna
fly till utlandet, besökte Wittenberg och Schweiz
samt blef der en afgjord anhängare af den calvinska
uppfattningen af sakramentsläran, till hvilken han
redan förut känt sig dragen, och råkade derigenom ut
för Luthers misshag. Sina sista år tillbragte han
dels i Siebenbürgen, dels som pastor i Debreczen,
der han skref en teologisk handbok på magyariska
(kort förklaring till de tio buden, trons artiklar,
Fader vår etc.). D. afled omkr. 1547. Det tillskrifves
hans verksamhet att den calvinska läran blef den
förherskande bland Ungerns protestanter. Révész utgaf
1863 hans skrifter jämte en biografi (på magyariska).
Dewall, Johannes van, psevdonym för den tyske
romanförfattaren A. Kühne (se denne).
*Devanagari. Se vidare Indiens språk och literatur,
sp. 565..
*Devaux, P. L. L, dog d. 30 Jan. 1880.
Dévaványa, köping i ungerska komitatet
Jasz-Nagy-Kun-Szolnok. 12,154 innev. (1890), mest
reformerta magyarer.
Devegge, K. M., skådespelerska. Se Preisler 2.
Develle [dövä’ll], Jules Paul, fransk statsman,
f. i Bar-le-Duc 1845, blef 1873 underprefekt
i Louviers och 1875 prefekt i Aube. Sedan han
afsatts från denna post efter d. 16 Maj 1877,
invaldes han i deputeradekammaren, der han slöt
sig till »union republicaine». D. var 1879 och 1882
understatssekreterare i inrikesdepartementet samt
åkerbruksminister 1886–87 i Freycinets och Goblets
kabinett, 1890–92 i Freycinets nya ministèr och i
Loubets kabinett samt utrikesminister i Dupuys första
kabinett, April–Nov. 1893.
Devensö. Se Dafvensö.
Deventer, Hendrik van, holländsk kirurg, f. 1651,
d. 1724, var först guldsmedslärling, begaf
sig 1670 till Tyskland, lärde sig der kirurgi och
barnförlossningskonst och praktiserade sedan i
Frisland från 1675 i kirurgi, från 1679 också i
obstetrik. Han promoverades 1694 till med. doktor
i Groningen, erhöll 1695 rättighet att praktisera
i Haag och egnade sig hufvudsakligen åt ortopedi
och obstetrik. Såsom ortoped åtnjöt han ett mycket
stort anseende både inom och utom Holland och räknas
såsom den vetenskapliga ortopediens grundläggare
— åtminstone hvad Holland beträffar. D. var
obestridligen sin tids mest framstående och
mest vetenskapligt bildade obstetriker; hans
forskningar utgöra ännu i dag grundvalen för
läran om »förträngda bäcken» (Kleinwächter). Hans
förnämsta obstetriska verk är Manuale operatiën
of nieuw ligt voor vroedmeesters, vroed vrouwen
(1701; lat. öfvers. »Operationes chirurgicae novum
lumen exhibentes obstetricantibus», 2 bd 1701-24).
R. T–dt.
Devéria [dö-], Théodule, fransk egyptolog, död ung
i Jan. 1871, gjorde sin framstående egenskap som
tecknare fruktbar för egyptologien. Han vistades
tidtals i Egypten och arbetade då bl. a. som
kopist för flere af de af Mariette planlagda
tempelbeskrifningarna, särskildt Abydos’ och
Denderas. Åtskilliga bland de af D. utförda kopiorna i
dessa textsamlingar torde med hänsyn till läsningarnas
korrekthet täfla med de bästa kopior en Brugsch
och en de Rougé kunnat åstadkomma. D. publicerade
ett antal smärre uppsatser af arkeologiskt och
mytologiskt-religiöst innehåll; den först utgifna
torde härstamma från 1857. Hans behandling af
den i Turinmuseet förvarade rättspapyren (Le
papyrus judiciaire de Turin i »Journal Asiatique»,
1865–67) — ehuru delvis mindre tillfredsställande,
såsom Chabas’ granskning ådagalagt — är dock i
det hela och för sin tid ett ganska aktningsvärdt
arbete. D:s hufvudverk, Catalogue des manuscrits
égyptiern, écrits sur papyrus, toile, tablettes
et ostraka, qui sont conservés au musée égyptien
du Louvre (1875), har ett beståndande värde.
K. P.
Devès [dövä’ss], Pierre Paul, fransk politiker,
f. 1837, advokat, invaldes 1876 i deputeradekammaren,
der han 1879 utsågs till president för den
republikanska venstern. Han var Nov. 1881–Jan. 1882
åkerbruksminister i Gambettas »stora ministèr» och
Aug. 1882–Febr. 1883 justitieminister i Duclercs
kabinett. D. valdes 1886 till senator.
*De Wette, W. M. L. Om hans bibelkritiska åsigter se
vidare Bibelkritik. Suppl.
*Deviation. Se äfven Magnetisk induktion.
*Deville, J. A., född 1789, dog 1875.
*Deville, H. E. S:té Claire, var kemist.
Deville [dövi’l], Charles. Se Saint-Claire-Deville 1.
Devillez [dövijē], Louis Henry, belgisk bildhuggare,
f. 1855, var först Ingeniör i turkisk tjenst, men
studerade sedermera konst vid École des beaux-arts i
Paris under Cavelier. Bland lians arbeten må nämnas
Abessinier, bronsstaty, Eros, Diana, S:t Georg i
Mons’ museum, Slumrande bacchantinna samt byster och
porträttmedaljonger. Han har för öfrigt gjort sig
bemärkt som konstkritiker i olika tidskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
