Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dylta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ned. Med Siebe-Gourmans apparat och dubbelverkande
pump kunna vana dykare numera arbeta på 45 m. Det
största kända djup, som dykare i vanlig drägt hunnit,
är 50–60 m. Man begagnar sig numera vid större
undervattensarbeten af elektrisk lampa. Man har äfven
sökt att konstruera apparater af den beskaffenhet,
att dykaren i dem kan andas lika lätt som uppe i
luften, utan att luften behöfver pressas ned. En
sådan apparat är t. ex. den, der dykaren med öfre
delen af kroppen är innesluten i ett luftrör, som
står i förbindelse med den öfre luften, medan ben
och armar kunna fritt röra sig. På större djup blir
dock en sådan apparat antagligen för ohandterlig och
opraktisk. Man har derför försökt anbringa nedtill
slutna rum, försedda med så beskaffade verktyg,
att de genom väggen å arbetsrummet kunna in- och
utskjutas samt röras och handteras. En sådan är den
af svenske ingeniören P. A. Waller 1895 inventerade
och praktiskt utförda »tuben». Den består af ett i
flere delar sammansatt rör, utvidgadt nedtill till ett
något vidare arbetsrum. Genom detta gå dels vertikalt
jernstänger, som vattentätt kunna röras upp och ned
samt inifrån kammaren vridas i olika ställningar, dels
horisontalt genom kullager utskjutande verktyg, hvilka
inifrån genom väggen kunna skjutas ut och in, vridas
och ställas i olika riktningar. De vertikala stängerna
äro nedtill försedda med hakar, så att de kunna föras
ned och gripa under föremålet, som skall lyftas,
samt äro i öfre ändarna försedda med tillkopplade
kettingar, som gå upp till spel eller kranar öfver
vattnet. Arbetsverktygen genom väggen äro afsedda
för ombyte, och för detta ändamål finnes en yttre
halfsferisk lucka, som efter behof kan vattentätt
tillslutas eller åter öppnas. En likartad apparat har
konstruerats af underlöjtnant J. Ph. Rossander. Kapten
L. Hubendick har inventerat en apparat afsedd att utan
hjelp af dykare upplyfta vrak o. d. från hafsbottnen.
L. H.
*Dylta, som ligger något ö. om. D. bruks
station å Köping–Hults jernväg, är äfven en stor
jordbrukspossession, omfattande 15,3 mtl i Axbergs
socken, 3/4 mtl i Glanshammars och 7/104 mtl i Ervalla
socken, 1894 tax. till omkr. 620,000 kr., hvartill
komma svafvelbruket, qvarn, såg och frälseränta,
tills. 75,500 kr. Tillverkningen uppgick 1893
till 207,700 kg. rödfärg. Egendomen tillhör
nu hofmarskalken friherre V. Åkerhielm. Brukets
privilegier äro af 1649. D. utgjorde till 1818 egen
församling.
Dymaner. Se Hyllos.
Dymmelonsdag. Se Dymmeldagar och Onsdag.
Dyn (Grek., stam till dynamis, kraft), fys. Se
Absoluta enheter. Suppl. och Vigt.
Dyna. 1. Byggnadsk. Se Hvalf, sp. 132. — 2. Sjöv. Se
Bogspröt.
*Dynamik. Jfr Elektrodynamik. — Inom musiken förstås
med dynamik gradationen af tonstyrka. Tonens
olika styrkegrad är ett af den musikaliska konstens
förnämsta verkningsmedel och gör sig gällande antingen
såsom kontrastering af forte och piano eller som ett
gradvis skeende tillväxande och aftagande (crescendo
och decrescendo). Den skiftande tondynamiken verkar
med elementär
makt på åhöraren. — Dynamisk, musikt., som beror på
vexlingar i styrkegraden.
Dynamo-elektrisk maskin, dynamomaskin l. endast
dynamo (af Grek. dynamis, kraft), ett slags elektrisk
kraftmaskin (se d. o. Suppl, och Induktionsapparater).
Dynamometerfjäder. Se Fjäder, mek.
Dynsten, mek. Se Hjulnålar.
Dyokromatopsi (af Grek. dyo, två, chroma, färg,
och ops, öga), detsamma som färgblindhet (se d. o.).
Dyplanta, bot. Se Limosella.
*Dyre, Märta (bör vara Mätta) Ivarsdotter. Se Mätta
Ivarsdotter.
Dysemi (af Grek. dys, dåligt, och haima, blod),
felaktig blodsammansättning.
Dyslysin, kem. Se Gallämnen.
Dysporidae, zool. Se Hafssulor.
Dyss, arkeol. Se Dös.
*Dysuri, med. Se Ischuri.
Dytiscus, zool. Se Dykareslägtet.
Dyätaren, zool. Se Grönlingslägtet.
*Dzumalen, berg i Herzegovina läs: Dzumaleu, berg i Bukovina.
Dådrans och Bingsjö kapellförsamling, i Kopparbergs
län, tillhör Rättviks pastorat. 834 innev. (1895).
Dån, bot., en svensk benämning på örtslägtet
Galeopsis.
Dåning, med. Se Svimning.
*Dåre, dårhus. Se äfven Hospital.
Dårlin, bot. Se Lin-dodra.
Däcksbalksknä (däcksknä), skeppsb. Se Knä 2.
*Dädesjö, socken. 17,221 har. 1,563
innev. (1895). Jordebokssocknen Eke har upphört.
Dänningelanda, socken. 1,869 har. 354 innev. (1895).
*Döbereinerska elddonet. Se Elddon.
*Döda hafvet har en areal af omkr. 930 qvkm.
Dödens ängel, ett skaldestycke af J. O. Wallin.
*Döderhult, socken. 29,515 har. 5,818 innev. (1895),
af hvilka 262 tillhörde köpingen Påskallavik.
Död hand. Se Main morte.
*Dödkött. Se äfven Granulationer.
*Dödlighet, dödlighetsstatistik. Dödlighetens
intensitet uttryckes enklast genom det
s. k. dödstalet, d. v. s. årliga antalet aflidne
bland ett tusental (tiotusental o. s. v.) personer af
en gifven folkmängd. Då dödligheten är mycket olika
inom olika åldrar, har man länge velat göra gällande,
att dödstalet i dess helhet skulle vara till stor
del beroende af befolkningens sammansättning efter
ålder. En närmare undersökning ådagalägger dock, att
ålders- och civilståndsfördelningen i detta afseende
neutraliserar sig sjelf, hvadan dödstalet utgör ett
för vanliga ändamål tillräckligt noggrant uttryck
för den verkliga dödligheten. Detta gäller dock icke
yrkes- eller andra särskildt valda grupper af en
befolkning. I fråga om dessa måste afseende alltid
göras å fördelningen efter ålder och civilstånd.
Ännu för en mansålder sedan trodde sig Wappäus kunna
beteckna ett dödstal af något mer än 17 promille
(d. ä. 17 aflidne årligen pr 1,000 innev.) såsom den
naturliga gränsen nedåt för dödligheten, derest ej
andra orsaker verkade än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
