Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldsläckning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(guttaperka, kautsjuk e. d.), utanpå hvilket vanligen
anbringas en blymantel eller en armatur af
skrufformigt påvirade jerntrådar eller jernband
för att skydda kabeln, för yttre åverkan. Kablarna
nedläggas antingen direkt i marken, då de skyddas för
anfrätning genom omspinning med i asfalt indränkt
hampa, eller i särskilda af cement byggda trummor
(det sistnämnda vanligt vid telefonanläggningar,
der cementblock med flere rörformiga trummor upptaga
blymantlade kablar, hvar och en innehållande ett par
hundra koppartrådar, isolerade medelst papper). Vid
undervattenskablar är bästa isoleringsmedlet
guttaperka, under det att för kablar, som befinna
sig i luften, kautsjuk är att föredraga. — Äfven
inomhusledningar skola isoleras efter hela sin
längd. De utgöras vanligen af koppartrådar, omgifna
med en öfverspinning af bomull eller, der större
fuktighetshalt eller skadliga ångor förekomma,
med ett tunnt guttaperkaöfverdrag, utanpå hvilket
bomullsöfverspinningen anbringas. Dessa ledningar
fastsättas vanligen på väggarna i glasringar
eller fastspikas medelst merlor eller inläggas i
särskilda lister eller rör. — Vid framdragandet af
ledningar för telefonering måste ofta speciella
anordningar vidtagas för att induktionen från
närliggande elektriska ledningar ej skall
verka störande på de svaga telefonströmmarna,
J. G. H.
Elektriska oscillationer l. elektriska
svängningar, fys. Laddar man en Leiden-flaska (se
Laddflaskan) med positiv elektricitet på den inre
beläggningen, hvarvid den yttre laddas negativt,
och sedermera urladdar densamma genom en elektrisk
gnista, så finner man stundom, att urladdningen ej
egt rum fullständigt. Det kan då inträffa, att de
båda beläggningarna bytt laddning med hvarandra,
så att den inre beläggningen är negativ, den yttre
positiv. Detta faktum kan tydas så, som om de båda
elektricitetssatserna vid urladdningen ej stannat vid
jämnvigtsläget, då de neutralisera hvarandra, utan
rusat öfver till motsatt sida. Företeelsen studerades
i detalj af Feddersen (1861) och v. Oettingen, af
hvilkas undersökningar framgår, att den elektriska
laddningen vid urladdningen så att säga oscillerar
mellan de båda beläggningarna, som derigenom ömsevis
(i ytterst snabb tidsföljd) antaga positiv och negativ
laddning. Urladdningen består således af flere fram-
och återgående svängningar hos elektriciteten,
hvarvid svängningarnas häftighet aftager med tiden,
så att den andra urladdningen blir mindre intensiv
än den första o. s. v. Genom att betrakta den vid
urladdningen uppstående elektriska gnistan i en
snabbt roterande spegel kunde man erhålla de olika
urladdningarnas spegelbilder lagda bredvid hvarandra
och undersöka deras antal och hastighet. Man
kunde minska svängningarnas antal genom att låta
elektriciteten passera genom allt större och större
elektriska motstånd, så att, om detta motstånd var
tillräckligt stort, endast en urladdning kom till
stånd. De elektriska oscillationerna voro sedermera
föremål för flere undersökningar (af Helmholtz
m. fl.), men vunno sitt största intresse genom
Hertz’ undersökningar. Genom att ersätta de båda
beläggningarna i de förut använda Leiden-flaskorna
med metalliska ledare af måttliga dimensioner lyckades
han åstadkomma elektriska svängningar, hvilka likasom
ljusvägor utbredde sig
åt alla håll i rymden (etern) och voro så pass
korta, att man kunde uppmäta deras längd i
en större sal. Hertz gjorde detta med hjelp af
s. k. elektriska resonatorer, d. v. s. ledare böjda
i sluten (ofta cirkelrund) form och öppna endast
på ett ställe. Uppstodo nu elektriska oscillationer
af tillräcklig styrka i en sådan resonator, slog en
liten gnista öfver på resonatorns öppna ställe. Hvarje
resonator är särskildt lämpad att blifva säte for
oscillationer af en bestämd svängningstid. Hertz
ändrade dimensionerna på de laddade metalliska
delarna (de s. k. oscillatorerna), hvilka utgjorde
utgångspunkten för de elektriska svängningarna,
till dess deras svängningstid motsvarade den
använda resonatorns. Anbragtes resonatorn på en
punkt i rummet, der en häftig elektrisk vågrörelse
egde rum, gaf denna en gnista. Detta är deremot ej
förhållandet, der den elektriska vågrörelsens styrka
understiger ett visst belopp. Genom uppställande af
en reflekterande skärm (af zinkbleck), mot hvilken
den från oscillatorn utgående elektriska vågrörelsen
reflekterades, åstadkom Hertz stående elektriska
svängningar, i hvilka han uppmätte läget af bukar
och knutar med resonatorns hjelp. I bukarna är
den elektriska svängningen starkast, i knutarna
svagast. Derur beräknades de elektriska vågornas
längd, hvilken också teoretiskt kunde beräknas, under
förutsättning att de elektriska vågorna vore af samma
art som ljusvågor, d. v. s. försiggingo i etern. Detta
antagande bekräftades af erfarenheten. Hertz och
efter honom en stor mängd andra forskare (i Sverige
prof. V. Bjerknes och hans lärjungar) hafva påvisat
den ena likheten efter den andra mellan elektriska
vågor och ljusvägor, såsom i afseende på reflexion,
brytning, polarisation, dubbelbrytning. Studiet
af dessa företeelser har betydligt underlättats
derigenom att man åstadkommit elektriska vågor
af alltmera handterliga dimensioner. Medan de af
Hertz studerade vågorna hade flere meters (minst
6) längd, har man nu lyckats erhålla sådana af
endast några få mm. längd (Lebedejev). Genom
studiet af de elektriska oscillationerna
och vågorna har Maxwells elektromagnetiska
ljusteori blifvit allenaherskande på dess område.
S. A–s.
Elektrisk arbetsöfverföring, fys. Då en kraftmaskin
(ångmaskin, vattenturbin e. d.) drifver en
dynamomaskin (generator), kan en från den senare
ledd elektrisk ström användas för drifvande af
en annan dynamomaskin (elektromotor), så att den
sistnämnda utvecklar ett visst mekaniskt arbete. Detta
kallas elektrisk arbetsöfverföring eller vanligen,
ehuru mindre riktigt, elektrisk
kraftöfverföring. Elektromotorer kunna inkopplas såväl
till vanliga elektriska belysningsledningar som
till särskilda, uteslutande för arbetsöfverföring
afsedda anläggningar. Största betydelsen har
arbetsöfverföringen för tillgodogörandet af
vattenfall. Vattenkraften kan nämligen användas
för drifvande af dynamomaskiner, från hvilka
strömmen ledes till den plats, der den skall
tillgodogöras för arbetsmaskiners drifvande medelst
elektromotorer. Sådana anläggningar finnas redan af
betydlig storlek i Sverige och nyttjas för drifvande
af grufvors, jernverks, sågverks och mekaniska
verkstäders maskiner. Till elektriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
