Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frejdebetyg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1892 afgick hela ministèren, men F. qvarstod som
krigsminister äfven i Loubets och Ribots kabinett. Han
indrogs dock nu i Panama-affären och beskylldes för
att hafva mottagit pengar af Panamabolaget, om ock
blott för politiska syften. Han inlemnade jämte sina
kolleger sin afskedsansökan d. 10 Jan. 1893. Såsom
krigsminister gaf han Frankrikes försvarsväsende en
utomordentlig utveckling. 1890 blef han ledamot af
Franska akademien.
*Freydorf, R. von, afled i Karlsruhe d. 15 Nov. 1882.
Freyfaxi, Fornnord. Se Fröfaxe.
Freyja, Fornnord. Se Fröja.
Freyr, Fornnord. Se Frö, Nord. mytol.
Freysing. Se Freising.
*Freytag, Gustav, dog i Wiesbaden d. 30 April
1895. Hertig Ernst II af Sachsen-Koburg-Gotha utnämnde
honom 1854 till hofråd och 1893 till geheimeråd med
titeln excellens. F. redigerade 1848–70 tillsammans
med Julian Schmidt veckoskriften »Grenzboten» i
Leipzig. Man har gånska allmänt betecknat F:s komedi
Die journalisten (1854; 10:de uppl. 1891) såsom
det bäst lyckade tyska lustspel i 19:de årh. Till
hans yppersta arbeten hör det kulturhistoriska
Bilder aus der deutschen vergangenheit (5 bd,
1859–67). Såsom romanförfattare har han ställt i
fördelaktig belysning den sträfsamma, välbergade
och bildade tyska borgareklassen. I arbetet Die
technik des dramas (1863) framställde han träffande
det dramatiska diktandets grundregler. F:s Gesammelte
werke utgåfvos i 22 bd 1886–88. Af hans mest omtyckta
verk har en stor mängd upplagor utkommit. Två nya
svenska öfversättningar af »Debet och kredit» sågo
dagen 1888.
Fria Kafferlandet. Se Kaffraria.
Fria lekar (friluftslekar), organiserade,
icke-sportmässiga idrotts- l. rörelse-lekar,
som af ungdom samfäldt idkas ute i fria luften,
företrädesvis om våren och hösten. Den fria leken
har i många olika former gamla och folkliga anor i
Sverige såväl som i andra land; den omhuldas ifrigt
t. ex. i England och Tyskland, men har i senare tider
hårdt när dött ut bland den svenska skolungdomen,
medan gymnastiken här blomstrat upp. Emellertid har
man börjat äfven här fösta uppmärksamhet vid de fria
lekarna såsom ett väsentligt medel att motarbeta
andlig öfveransträngning, att höja ungdomens fysiska
kraft samt dess lifsglädje och sjelfverksamhet. Man har
iakttagit, att de inverka fördelaktigt äfven på
de ungas seder och skick, motverka brådmogenhet
och lyx, inpränta flärdlöshet och väcka en
god kamratanda. På samma gång de fria lekarna
såsom kroppsöfning öfverträffa hvilken som hälst
sportmässig idrott och stå fullt jämnbördiga med
den rationella gymnastiken, utgöra de sålunda äfven
ett allmän-pedagogiskt hjelpmedel af första rang
och bidraga till personlighetens utveckling hos de
unga. Dessa erfarenheter äro hufvudsakligen gjorda
utomlands, der de fria lekarna redan intaga en
ställning vid sidan af gymnastiken. Den fria leken
bör gå hand i hand med och komplettera gymnastiken,
hvilken ju mestadels bedrifves inomhus. Väckt till
nytt lif hos skolungdomen, bör den härdande leken
kunna tränga ut till hela nationen och blifva verklig
folksed. För dess rationella
bedrifvande vid läroverk erfordras en särskildt
anordnad lekplats i en stadsplantering eller
i utkanten af staden, vidare starkt och enkelt
lektyg, som bör kunna förfärdigas af ungdomen sjelf,
och en lekledare (hälst en läroverkslärare), som
instruerar i lekens regler, vid behof leder den,
håller ordning och tjenstgör som skiljedomare. Till
de lämpligaste fria lekar höra de många olika med
boll (vare sig handboll, slungboll eller fotboll),
lekar med slungstenar, slungkäppar eller träklot
(varpa, bockspel, kulspel l. boccia o. s. v.),
spring- och tagfattlekar, stridslekar (dragkamp,
göra fångar, belägringslek m. fl.), egentliga
täflingslekar (kappspringning, längdhoppning,
brottning o. dyl.) samt (vid utflykter i skog och
mark) s. k. schnitzeljagt. — I Sverige har Göteborg
gått i spetsen för de fria lekarnas införande vid
skolorna. Sedan hösten 1894 pågå dessa kroppsöfningar
vid stadens tre allmänna läroverk, stadsmyndigheterna
hafva beviljat anslag för lekplatsers anordnande,
och privatpersoner hafva skänkt summor till lektyg
och lekstipendier, hvarjämte man 1895 försökt införa
fria lekar vid stadens folkskolor. 1896 följde
läroverken i Malmö och Gefle detta föredöme,
och äfven i andra städer har början gjorts, sedan
allmänna läraremötet i Karlstad 1896 kraftigt uttalat
sig till förmån för friluftslekarna. S. å. anbefallde
danska undervisningsministeriet införandet af ordnade
fria lekar vid Danmarks skolor. Vid Näs berömda
slöjdinstitut i Vestergötland är öppnad en lekkurs
för utbildande af lekledare. Jfr L. M. Törngren:
»Fria lekar» (1879) och J. V. Åkermark: »Ut till lek!»
(1895).
Fria Tatariet. Se Turkestan, sp. 964.
Friaul-alperna. Se Karniska alperna.
Fri axel, mek. Se under Permanent.
Fribladig, bot. Se Choripetal. Suppl.
Fribord, sjöv. Se Vattengång.
Fribourg [-bour]. Se Freiburg, kanton och stad.
*Fribref, sjöv., utfärdas icke vidare.
Fricke, Gustaf Adolf, tysk teolog, f. 1822 i Leipzig,
professor 1851 i Kiel och 1867 i ny-testamentlig
exeges i Leipzig, 1890 domherre i högstiftet
Meissen, är ordförande i Gustaf-Adolfsföreningens
centralstyrelse och har inlagt stora förtjenster om
föreningen. Han var dess ombud vid den till minne af
Gustaf II Adolfe födelse
firade 300-årsfesten i Stockholm d. 9 Dec. 1894
och predikade då derst. i Tyska kyrkan. F. har
utgifvit bl. a. Lehrbuch der kirchengeschichte (1850,
öfver de 8 första årh.), Metaphysik und dogmatik
(1882) och predikosamlingen Gottesgrüsse (2 bd,
1883–86).
Frid, Karl Ludvig, figur-, genre- och landskapsmålare,
född i Skede, Småland, d. 26 Jan. 1855, utbildades vid
konstakademien, erhöll 1882 kungl. medaljen för På
kyrkogården (en begrafningsscen från landsbygden)
och har sedermera målat en del genretaflor och
landskap, bland hvilka märkas Motiv från Emmån
(Konstakad:s utställning 1885; inköpt af konung
Oskar) och nattstämningea Näckastolen i Emmån
(1887). På senare tider har F. hufvudsakligen
egnat sig åt målandet af altartaflor.
J. K–e.
*Fridene, socken. 2,667 har. 839 innev. (1895).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
