Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längd. — Adel finnes icke i G., och utdelandet
af adelstitlar är förbjudet i författningen. —
För förvaltningen är G. indeladt i 16 nomer: de i
hufvudartikeln nämnda i det gamla området samt Arta,
Larissa och Trikkala i det 1881 vunna området, dessa
åter i sammanlagdt 70 eparkier och 442 demer.
Statens finanser voro från början i ett betänkligt
kaos, hvilket det under de gångna åren ej
lyckats staten att ordna och som genom förnyade
krigsrustningar och öfverdrifna utgifter för flottan
slutligen (1893) ledde till statsbankrutt, i det
G. sedan dess till sina fordringsegare betalat endast
30 proc. af räntorna. Budgeterna hafva nästan alltid
grundats på fiktioner, i det inkomsterna anslagits för
högt. Så upptogos de 1893 till 111,7 mill. drachmer;
till årets slut skulle deraf inkommit 92,45 mill.,
medan i verkligheten influtit endast 76,7 mill.,
således 35 mill. eller nära 1/3 mindre än som
beräknats. Utgifterna upptogos till 105,7 mill.,
så att ett öfverskott af 6 mill. skulle uppstått. Af
utgifterna utgör mer än 1/3 af den fiktiva budgeten
räntor å statsskulden, af hvilken nära hälften (346
mill. drachmer) upptagits på den korta tiden
1884–89. Under årtiondet 1880–89 har den grek. regeringen
utgifvit omkr. 50 mill. för landsvägsanläggningar,
11 mill. för jernvägsbygnader och 5 mill. för
andra allmänna arbeten, men icke mindre än 200
mill. för att betäcka statsbristen och 100 mill. för
rustningar. Budgeten för 1896 upptog inkomsterna
till 90,9 mill. drachmer (deraf 19,5 direkta
skatter, 48,8 mill. tullar, förbrukningsskatter och
stämpelafgifter, 11,76 mill. af monopol, 3,6 mill. af
statsegendom o. s. v.) och utgifterna till 90,22
mill. dr. (21,9 mill. till räntor å statsskulden,
21,5 mill. till hären och flottan, 5 mill. till
kultus- och undervisningsministeriet o. s. v.). Den
1 Jan. 1895 utgjorde den amortisabla skulden 470
mill. drachmer i guld, 34,78 mill. i pappersmynt, den
konsoliderade resp. 155 och 31,8 mill., den sväfvande
31 och 102, hela statsskulden 656 mill. dr. i guld,
168,58 mill. i papper (för hvarje person omkr. 235,5
kr.). Kommunernas inkomster uppgå till 17,18, deras
skulder till 19,16 mill. drachmer.
Hären. Tjenstetiden är numera 2 år under fanorna,
10 år i reserven, 8 år i territorialarmén och
10 år i dess reserv. 10,000–13,000 man inkallas
årligen. Armén utgöres af 10 infanteriregementen
på 2 bataljoner (3 i krig), 6 jägarebataljoner (8
i krig), 3 kavalleriregementen på 4 sqvadroner,
3 fältartilleriregementen med tillsammans 11
åkande och 9 bergsbatterier, 4 positionsbatterier,
1 ingeniörregemente med 9 kompanier och 1
telegrafkompani m. m. med en fredsstyrka af nära 1,900
officerare och 21,600 man (gendarmeriet inberäknadt),
hvilken styrka dock aldrig
nås. Arméns sammansättning undergår emellertid
täta förändringar, och de bristfälliga anordningarna
för en mobilisering i förening med penningenöd och
inre osäkerhet utesluta hvarje beräkning rörande
krigsstyrkan. Till arméns i första linien förfogande
stå omkr. 180,000 man. Territorialarmén saknar hvarje
organisation. Arméns budget uppgår till omkr. 16
mill. drachmer. C. O. N.
Flottan, i fredstid delad
i två eskadrar, den östra stationerad i Chalkis,
den vestra i Korfu,
bestod 1894 af 3 nya pansarskepp (byggda i Frankrike
1889–90), 1 pansarkanonbåt och 1 pansarkorvett
af trä (båda från 1867–69), 31 torpedobåtar
och 2 Nordenfeldts undervattenstorpedobåtar, 2
korvetter, 2 kryssare, 12 kanonbåtar, 3 jakter, 1
transportfartyg och 1 torpedodepotfartyg. Personalen
räknar omkr. 3,150 man. Rekryteringen sker dels
genom utskrifning bland kustbefolkningen, dels genom
värfning. För utbildning af officerare finnes en
marinakademi i Pireus.
Historia. Den tillökning i område, som G. vann
1881, tillfredsställde ingalunda folket, som
var eldadt af tanken på alla grekers förening
(panhellenism). Panhellenismens hufvudman, Trikupis,
lyckades derigenom störta den föregående ministèren
Kumunduros och bilda en ny (Mars 1882). Landets
svåra ekonomiska ställning, som Trikupis icke
förmått förbättra, vållade dock hans fall 1885,
då Deligiannis blef ministerpresident. Detta år
förenades Öst-Rumilien med Bulgarien, som äfven
syntes vilja med sig införlifva Macedonien. Detta
väckte den största oro i G., och regeringen
måste sända trupper till den turkiska gränsen
samt utrusta en flotta för att tillvarataga de
panhellenistiska intressena. Riksdagen beviljade
alla militära fordringar, upptog ett lån å 100
mill. drachmer, inköpte krigsfartyg etc. Sålunda
höll ett krig på att utbryta. Men detta tilläto
icke stormakterna, utan uppfordrade genom en not
af d. 14 April 1886 landet att afrusta, hvilken
snart följdes af ett ultimatum. Samtidigt ankrade
en engelsk-tysk-österrikisk-italiensk flotta i
Faleronbukten. När Deligiannis’ svar likväl ej blef
sådant, som stormakterna fordrade, lemnade deras
sändebud Athen d. 7 Maj, och G:s kuster förklarades
i blockad. Då afgick Deligiannis och efterträddes af
Trikupis, som lät krigshotet falla och återställde det
goda förståndet med stormakterna och Turkiet. Samma år
genomfördes en ändring i riksdagsordningen, hvarigenom
ledamöternas antal nedsattes till 150. Tack vare
höjda skatter och utländska lån kunde regeringen
bygga flere nya jernvägar och pansarskepp, men de
utländska räntorna måste ofta täckas genom lån hos
inländska banker, trots flere lånekonverteringar. —
Vid valen i Okt. 1890 led Trikupis’ parti ett
grundligt nederlag, hvilket medförde att Deligiannis
åter blef förste minister. Men landets affärsställning
försämrades alltmera, och då regeringen icke kunde
uttänka något hjelpmedel deremot, förlorade hon
förtroendet, hvartill äfven bidrog dess vacklande
politik på alla områden. Slutligen begagnade
konungen sig af sin rätt att afskeda Deligiannis
(Febr. 1892), och Konstantopulos utnämndes till hans
efterträdare. Deligiannis utfärdade nu upphetsande
proklamationer mot konungen samt sökte uppvigla pöbeln och trupperna,
men de senares pålitlighet gjorde dessa stämplingar
om intet. Vid de nya valen uttalade sig folket
mot den afgångne ministern, af hvars parti blott
ett 30-tal fick plats i riksdagen; alla de öfriga
tillhörde Trikupis’ parti. Till följd deråt afgick
Konstantopulos, och Trikupis blef d. 20 Juni 1892
förste minister. Men trots alla ansträngningar
kunde ej denne mer än sin föregångare förbättra
penningställningen. Försök att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
