Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få nya lån strandade på långifvarnas fordran att få
utöfva en viss kontroll öfver finanserna. Trikupis
förmåddes derigenom att afgå. Hans efterträdare blef
Sotiropulos (Maj 1893), men denne måste i Nov. åter
vika för Trikupis. Kammaren tillgrep nu, i Dec. 1893,
den utvägen att betala endast 30 à 50 proc. af
räntorna å de utländska lånen, hvarjämte de panter,
som måst gifvas för de sista lånen, återtogos. Härmed
hade landet råkat i statsbankrutt. De utländske
fordringsegarna voro dock ej nöjda med dessa
åtgärder, och snart sökte England, Frankrike
och Tyskland förmå grekerna att fullgöra sina
förbindelser. Men hvarken regeringen eller folket
var böjdt derför, och ännu har denna fråga trots
makternas påtryckning ej vunnit någon lösning. Medan
sålunda landet numera saknar all kredit, har det äfven
under de sista åren hemsökts af flere förhärjande
jordbäfningar; röfvareväsendet har tilltagit, och
den ekonomiska nöden har ytterligare förvärrats
genom stort prisfall å landets hufvudexportvara,
korinter. G. erbjuder derför en ganska sorglig tafla,
hvilket dock ej har hindrat folket att hängifva sig
åt panhellenistiska storhetstankar, i synnerhet
sedan Deligiannis i Juni 1895 kom i spetsen för
regeringen. De fingo en stark fart genom de i Athen
i April 1896 under liflig anslutning från sportmän
i hela verlden firade s. k. olympiska spelen. Ett
lägligt tillfälle att söka realisera dem yppade sig
1897. Sedan striden emellan kristna och muhammedaner
på Kreta i Jan. 1897 å nyo upplågat, kunde nämligen
grekerna ej längre blifva stillasittande. Konung
Georg ansåg sig ej kunna stå emot den nationella
rörelse, som fordrade skydd åt stamförvanterna och
Kretas förening med moderlandet, utan han ställde
sig i spetsen för densamma, ej minst för att rädda
sin dynastis bestånd. Krigsfartyg under prins Georgs
befäl sändes i Febr. till de kretensiska farvattnen,
der de hindrade turkiska trupper att landstiga. Den
15 Febr. landsteg en grekisk truppstyrka på Kreta,
omkr. 1 mil från Kanea, bemäktigade sig fort
Aghild och tog 400 turkar till fånga, men samtidigt
besatte en truppstyrka från stormakternas flottor
på 450 man Kanea med de turkiska myndigheternas
samtycke, och de grekiska trupperna uppmanades att
draga sig tillbaka. Stormakterna hotade att möta
grekernas vidare företag med våld. Men den grekiske
befälhafvaren, Vassos, lät proklamera friheten
för kretenserna, som högtidligt förklarade Kretas
förening med G. och i tusental infunno sig för att
militäriskt organiseras under grekisk ledning. Ett
försök mot Kanea föranledde stormakternas fartyg
att bombardera insurgenternas läger, hvilket väckte
en oerhörd upphetsning i G. och framkallade lifliga
protester i England, Italien m. fl. land. Den 2 Mars
aflemnade de sex stormakternas sändebud i Athen en
kollektivnot, hvari lofvades Kretas konstituerande
såsom sjelfständig stat under sultanens öfverhöghet,
men fordrades, att G. skulle återkalla sin flotta
och sina trupper, vid äfventyr att makterna eljest
skulle tillgripa tvångsmedel. G. förklarade sig d. 8
villigt att draga sin flotta från öns farvatten,
så vida stormakterna öfverlemnade öns pacificering
åt grekiska armén och Kreta finge genom allmän
folkomröstning sjelf bestämma sitt öde.
Stormakterna började då blockera Kreta. G. vidtog
omfattande försvarsanstalter och utrustade hela
sin flotta, medan Turkiet hopade stridskrafter vid
Tessaliens gräns. I början af April öfverskredo
grekiska irreguliera trupper gränsen och oroade
gång på gång turkarna, men sedan sultanen d. 17
April förklarat krig, anföll den turkiska armén under
Edhem pasja s. d. det af grekerna besatta Melunapasset
(på sjelfva gränsen, vid vestra sluttningen af
Olymposberget), eröfrade detsamma efter en häftig
strid, som pågick äfven d. 18 (påskdagen), och
framträngde till Turnavos. Samtidigt utkämpades
strider dels mellan Melunapasset och Salonikiviken,
hufvudsakligen kring Nezeros, som grekerna nödgades
utrymma, dels v. om Meluna, der grekerna efter
artilleriöfversten Smolenskis’ lysande försvar
af Revenipasset ryckte 1/2 mil in i Macedonien.
Derefter eröfrade turkarna Turnavos, grekerna
öfvergåfvo (d. 23 April) under panikartad
flykt sin ställning vid Mati och derefter äfven
Larissa, som d. 25 s. m. besattes af turkarna,
och togo ställning vid Farsalos. Under tiden
hade grekiska truppafdelningar, stundom med
framgång, ryckt in i Epirus och flottan
bombarderat fästningen Preveza (vid Artaviken)
och andra kuststäder i Albanien, men grekerna
nödgades snart lemna Albanien med anledning af
motgångarna på den östra krigsskådeplatsen. Der
riktade sig nu turkarnas ansträngningar mot
det med lifsmedel och förråd väl försedda Volo,
men Smolenskis gjorde vid Velestino (10 km. v. om
Volo) d. 28 och 29 ett energiskt motstånd. Den 29
besatte turkarna emellertid Trikala. I Athen
framkallade motgångarna i kriget en fruktansvärd
jäsning. Deligiannis förmåddes af konungen d.
29 April att träda tillbaka; den radikale advokaten
Rallis bildade ett kabinett, i hvilket
han öfvertog sjöministersposten, och krigets
fortsättande beslöts. Men motgångarna fortforo.
Smolenskis’ afdelning vid Velestino nödgades d. 5
Maj vika och flydde dels till Volo, som kort derpå
besattes af turkarna, dels till Halmyros. Samma
dag tvungos grekerna att lemna sin ställning vid
Farsalos och fattade posto vid Domokos. Nu beslöt
den grekiska regeringen att utrymma Kreta, anhöll
om makternas medling och förklarade sig beredd
att rätta sig efter deras befallningar. Den 17
Maj nödgades grekerna uppgifva sina ställningar
vid Domokos och Halmyros, hvarefter de erhöllo
vapenhvila. Under stormakternas medling inleddes
fredsunderhandlingar i Konstantinopel (se derom
vidare Turkiet. Suppl.). Krigets utgång har varit
ett fruktansvärdt slag, måhända ett dråpslag, för
de panhellenistiska drömmarna, hvarjämte G:s
finansiella ställning blifvit ytterligare förvärrad.
Gren, skeppsb. Se Knä 2.
*Grenada tillhör guvern. Windward-öarna och hade 1894
tillsammans med hälften af Grenadines (andra hälften
tillhör S:t Vincent) en folkmängd af 57,692 innev., af
hvilka omkr. 900 hvita. Inkomsterna uppgingo 1894 till
1,134,400 och utgifterna till 1,072,700 kr. Importen
hade s. å. ett värde af 3,546,000 kr. (deraf kakao för
mer än 3 mill.), exporten af 3,413,000 kr. Guvernören
residerar i S:t George på Sydvestra kusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
