Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lunds veckoblad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Löfvestad. 5,435 har. 2,686 innev. (1896).
*Löfving. Se C. G. Malmströms teckning af L. i
»Hist. tidskr.» (XVI, 1896).
*Löfånger. 1. 55,276 har. 4,061 innev. (1896).
*Lögdö bruksförsamling räknade 165 personer år 1896.
Lögretta, Isl. Se All-ting.
Lögrinn, Isl. Se Målaren.
Löher, Franz von, tysk författare och arkivman, f. i
Paderborn 1818, uppsatte der 1848 »Westfälische
zeitung», blef 1849 led. af preussiska
deputeradekammaren, 1853 docent i stats- och
rättsvetenskap i Göttingen och 1855 professor i
München. Han var 1864–88 bajersk riksarkivarie,
grundlade 1876 »Archivalische zeitschrift», som
han ledde t. o. m. bd 13 (1888), och vann anseende
såsom en af Europas förnämste arkivkännare. Död
1892. L. gjorde vidsträckta resor (han besökte
bl. a. Sverige), som han skildrade. Bland hans öfriga
arbeten må nämnas Jakobäa von Bayern (2 bd, 1862–69),
Archivlehre (1S90) och Kulturgeschichte der deutschen
im mittelalter (3 bd, 1891–94).
Löksuga, bot. Se Teucrium.
Lönnberg, Mathilda Lovisa Jakobina, författarinna,
dotter af M. Stenhammar (se denne), f. i Bisinge,
Östergötland, d. 27 Sept. 1837, 1855 gift med filos.
dr K. J. L. Lönnberg, har. i början under signaturen
–th–, utgifvit en mängd berättelser, utmärkta för
en god, äkta svensk stil och en ädel uppfattning af
lifvet. Främst stå Ragnfast Mårsson (1873), Gunnel
(1875), Ur lifvet i skogsbygden (1880), Episoder ur
en målares lif (1888), Sigtrygg Torbrandsson (1892),
Fru Holmfrid (1894, belönt med tidningen »Iduns»
första pris).
*Lönnberga. 9,236 har. 1,258 innev. (1896).
Lönnskrift (kryptografi). Se Chiffer.
*Lönskaläge. Finska strafflagen af 1889
stadgar, liksom Missgerningsbalken, böter för
lönskaläge. Straffet bortfaller emellertid,
om de skyldiga tagit hvarandra till äkta.
J. H–r.
*Lönsås, socken. 1,932 har. 622 innev. (1896).
Löpande skuldebref. Se Innehafvarepapper.
*Löpeld. Se äfven Skogseld.
*Löpgraf. Se äfven Sapp.
Lösande medel, med. Se Solventia.
*Lösen, socken. 3,975 har. 2,105 innev. (1896).
*Lösing, härad, omfattar socknarna Styrestad,
S:t Johannes, Dagsberg, Krokek, Tingstad och
Furingstad. 22,008 har. 6,553 innev. (1896).
Löslig indigo. Se Indigo-karmin.
*Lösning, fys-kem. Bringas en fast kropp,
t. ex. socker, i beröring med en vätska,
t. ex. vatten, så försvinner skenbart en del af den
fasta kroppen och vätskan får nya egenskaper — i nu
anförda exempel söt smak, högre specifik vigt, högre
kokpunkt o. s. v. än förut. Genom rent fysiska medel,
såsom afdunstning eller utfrysning, kan man emellertid
afskilja ur denna nya vätska två kroppar, nämligen
den fasta kroppen (sockret) och den ursprungliga
vätskan (vattnet, som eventuelt afskiljes i form af
gas eller fast kropp, is). Man säger derför, att den
fasta kroppen i den resulterande vätskan (lösningen)
varit löst, och
den ursprungliga vätskan (vattnet) kallas för den
fasta kroppens (sockrets) lösningsmedel. — Man säger
också ofta, att en metall, t. ex. zink, löser sig i
en syra, t. ex. svafvelsyra, och den så resulterande
lösningen kallas stundom (zink)lösning. Detta är
emellertid ett oegentligt uttryck, ty dervid sker
en kemisk förändring af (svafvel)syran, i det denna
mister sitt väte, och metallen (zinken) kan ej häller
medelst fysiska hjelpmedel återvinnas ur vätskan
i fråga, som i sjelfva verket är en lösning af ett
metallsalt (zinksulfat) och ej af metall (zink). —
Man föreställer sig, att vid lösningsprocessen den
fasta kroppens molekyler attraheras af lösningsmedlets
och detta i dess högre grad, ju flere molekyler
af lösningsmedlet komma på en molekyl af den lösta
kroppen. Lösningsprocessen kan derför pågå endast till
en viss gräns, då attraktionen mellan en molekyl af
den fasta kroppen och lösningsmedlet blir lika stor
med attraktionen mellan den förra och återstående
olösta delar af den fasta kroppen. Lösningen i fråga
säges då vara mättad, och den mängd af den fasta
kroppen, som finnes i en kubikcentimeter af den
mättade lösningen, kallas för den fasta kroppens
löslighet i det gifna lösningsmedlet. Sagda gräns
är i allmänhet föränderlig med temperaturen, och den
fasta kroppens löslighet växer med temperaturen, om
lösningsprocessen är förbunden med en värmeabsorption
(det vanligaste fallet), aftager deremot med
stigande temperatur, om vid lösningsprocessen värme
utvecklas (t. ex. gips) i enlighet med den mekaniska
värmeteoriens fordringar.
Likasom en fast kropp kan äfven en vätska lösas i en
annan vätska, t. ex. alkohol eller eter i vatten. I
några fall, såsom för alkohol och vatten, kunna
vätskorna blandas i alla proportioner — lösligheten
säges då vara obegränsad —, i andra åter, såsom för
eter och vatten vid vanlig temperatur, är den likasom
för fasta kroppar begränsad och följer samma lagar,
som nyss angifvits. I dylika fall är det ofta svårt
att afgöra hvad som är lösnings-, medel och hvad
som är löst kropp. Vanligen anger man den vätska,
som förefinnes i större mängd i lösningen, såsom
lösningsmedel. När en vätska, t. ex. eter, endast
till en viss grad löses i en annan, t. ex. vatten,
erhåller man två lösningar: den ena af den förra
vätskan (eter) i den senare (vatten), den andra af
den senare vätskan (vatten) i den förra (eter).
Likasom en vätska kan lösa sig i en annan vätska,
så kan äfven en gas, t. ex. kolsyra, lösa sig i en
vätska, t. ex. vatten, hvilken företeelse fått namnet
absorption (se d. o.). I detta fall gäller en särskild
lag, funnen af Henry, som säger, att då jämnvigt
inträdt mellan gasen och lösningen, står gasens
koncentration i lösningen och dess koncentration
i gastillstånd i ett bestämdt förhållande, kalladt
absorptionskoefficient. Om man således har kolsyra
öfver en lösning af kolsyra i vatten och fördubblar
kolsyregasens koncentration (genom att fördubbla dess
tryck), så fördubblas äfven kolsyrans koncentration i
vattenlösningen. Absorptionskoefficienten ändras med
temperaturen efter samma lag som ofvan angifvits för
löslighetens motsvarande ändring. Af de olika gasernas
förhållande i berörda afseende kan man sluta sig till,
att i allmänhet gasabsorption eger rum under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
