Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryssland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
56 fästningsartilleribatalj. jämte en del afdelningar
i Asien (deribland 1 infanterireg. med 5 batalj.
i Vladivostok). — Till allt detta komma ytterligare
artilleriparker, lokaltrupper, gendarmen, den
talrika gränsbevakningen m. m. — Arméns fredsstyrka
uppgår säkerligen till 40,000 officerare och 1
mill. man; dess krigsstyrka kan beräknas till
60,000 officerare och 3,5 mill. man med kanske
5,000 kanoner. — Rekrytkontingenten uppgår numera
till något öfver 280,000 man årligen. Tjenstetiden
för de frivillige har utsträckts till 1 år. —
Beväpningen för infanteriet och kavalleriet utgöres
af det s. k. »treliniersgeväret», ett i Ryssland
konstrueradt repetergevär (det laddas med 5 patroner
i sänder) med 7,62 mm:s kaliber. — Arméns ordinarie
budget för 1898 är upptagen till 289 mill. rubel.
C. O. N.
Krigsflottan består af 4 afdelningar:
Öster-sjöflottan, Svartahafsflottan, Sibiriska
flottan och Kaspiska hafvets flottilj, hvar och en
med särskild organisation. Den förstnämnda bestod vid
1898 års början af 9 slagskepp (ytterligare 3 under
byggnad), 22 pansarklädda fartyg till hamnförsvar (5
dessutom under byggnad), 12 1:sta och 11 2:dra klass
pansarklädda kryssare samt omkr. 120 torpedbåtar
m. m.; Svartahafsflottan af 7 slagskepp (dessutom
9 under byggnad), 2 fartyg till hamnförsvar, 22
kryssare och 33 torpedfartyg m. m.; Sibiriska flottan,
som ännu är stadd i bildning, bestod af 1 kryssare,
2 torpedkryssare, 4 kanonbåtar och 19 torpedbåtar,
men skall förstärkas, så snart varf och arsenal
anlagts i Vladivostok och sibiriska jernvägen är
färdig. Kaspiska flottiljen består endast af några
smärre kanonbåtar och ångfartyg. Östersjöflottan
har sin hufvudstation vid Kronstadt, men ny, isfri
hamn har anlagts för densamma vid Libau, och möjligen
torde en station komma att anläggas i ryska Lappland;
Svartahafsflottans hufvudstation är Sevastopol,
Sibiriska flottans Vladivostok, hvarjämte R. 1898
förskaffat sig rätt att använda Port Arthur (se
d. o. Suppl.) på kinesiska kusten. Utgifterna
för flottan ökas med hvarje år från 49,9
mill. rubel 1893 till 57,9 mill. 1896, deraf 18,3
mill. till nybyggnader. Officerskåren bestod 1898 af
generalamiralen som högste befälhafvare, 12 amiraler,
19 viceamiraler, 35 konteramiral, 304 kaptener, 633
löjtnanter och 390 sjökadetter; ingeniörkåren räknade
tillsammans 326 man, sjömanskåren omkr. 38,000 man.
A. W–g
Historia. (Forts. från del 14, sp. 1584). Till
följd af det spända förhållandet till Mellan-Europas
makter ökade R. sina försvarskrafter vid den vestra
gränsen, hvarjämte 1888 tjenstetiden i armén och den
årliga rekrytkontingenten ökades. Till något krig med
Tyskland, som man befarat, kom det dock icke, men väl
till ett tullkrig. De höjda tarifferna framkallade
motsvarande åtgärder från tysk sida, hvilka förmådde
R. att ändra denna politik; underhandlingar började
om ett handelsfördrag, som i Jan. 1894 afslöts för
10 år. — I Bulgarien vann R. stort inflytande, sedan
prins Ferdinand börjat eftersträfva R:s bekräftelse
på sin värdighet. Likaledes kom i Serbien efter Milans
abdikation (Mars 1889) det ryska partiet till makten,
och landet blef nästan en rysk vasallstat. Dock har
den intima förbindelsen sedan åter blifvit mindre
fast. I Asien
gick R. fram långsamt men säkert. I Aug. 1891
visade sig 600 man ryska »forskningstrupper» på
Pamirplatån, och 1893 blefvo afganerna formligen
slagna. 1892 öfvertog Sjisjkin utrikesärendenas
ledning under Giers’ sjukdom, hvilket medförde
ett vänligare förhållande till Turkiet. Der liksom
i Asien motarbetades R. dock af England, som med
missnöje såg hur R. alltmer blef enväldig herre på
Svarta hafvet, der Batum (1886) och Sevastopol (1893)
gjorts till krigshamnar. Frankrikes vänskap användes
att skaffa medel till rustningar. I Nov. 1890 fick
R. i Paris ett lån af 400 mill., men ett försök att
i Okt. 1891 låna ytterligare 500 mill. strandade,
trots det att i Juli s. å. en fransk eskader med
stora högtidligheter mottagits i Kronstadt och
Petersburg. 1893 besvarades besöket genom en rysk
eskaders visit i Toulon. Svårigheten att få budgeten
att gå ihop var under 1890-talet stor, dels till
följd af de stora militärrustningarna, dels till
följd af den ryska hufvudnäringens, åkerbrukets,
svåra ställning, hvilken yttermera förvärrades
genom missväxten 1891. Sedan Witte 1892 öfvertagit
finansministerportföljen, hafva statsfinanserna
betydligt förbättrats. Den rent reaktionära, rent
moskovitiska prägel, som utmärkte Alexander III:s
hela regering och som äfven särskildt visade sig i
försöken att uttränga främmande religioner och tvinga
folk af andra raser att sammansmälta med ryssarna,
syntes till sist skola beröfva äfven Finland dess
sjelfständighet. Finnarnas sega motstånd samt
kejsarens död d. 1 Nov. 1894 räddade dock deras
friheter (om R. under Alexander III:s regering se
vidare Alexander. Suppl). Hans efterträdare Nikolaus
II (1894–) intog från början en mildare hållning
mot olika konfessioner och nationaliteter. I Polen
ersattes 1894 den illa tålde generalguvernören Gurko
med grefve Paul Sjuvalov, och Finlands fri- och
rättigheter bekräftades. De förhoppningar, som många
hyst om en förändring af regeringsformen, nedslogos,
i det kejsaren offentligen förklarade, att avtokratien
måste upprätthållas. I sitt kröningsmanifest (d. 26
Maj 1896) meddelade han väl en mängd nådebevisningar,
skattelindringar och efterskänkning af straff, men
omnämnde inga politiska reformer eller lindring i det
tryck, som hvilade å de icke-ortodoxa. Förhållandet
till Frankrike blef allt hjertligare och tog
sig uttryck i en öppet erkänd allians (1897. Se
Nikolaus. Suppl.). Äfven till Österrike och Tyskland
intog den nye kejsaren en vänligare hållning. Under
ledning af furst Lobanov-Rostovskij, som efter
Giers’ död (Jan. 1895) blifvit utrikesminister, och
efter Lobanovs död (Aug. 1896) af Muraviev växte R:s
inflytande både i Asien och på Balkan-halfön. I Asien
förstod R. att i förbund med Frankrike och Tyskland
beröfva Japan största delen af hvad denna makt
eröfrat från Kina under kriget 1895 och vann derigenom
stort inflytande i Kina. Genom fördrag i Dec. 1896
erhöll ett ryskt bolag rätt att i Mandsjuriet bygga
en jernväg, hvilken skall ställas i förbindelse med
Sibiriska jernvägen (se d. o. Suppl.), att bryta jern
och stenkol samt drifva handel i Kina, hvarjämte R.
till jernvägens skydd skulle få hålla
militärstyrka vid de större stationerna —
bestämmelser, genom hvilka Mandsjuriet i vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
