Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aas l. Ås, Norges landtbrukshögskola - Aas, Ingeborg, norsk sångerska. Se Björnson. - Aasen, Ivar Andreas - Aasgaardsstrand (Åsgårdsstrand), ladested i Jarlsbergs fogderi - Aasi. Se El Asi. - A. a. U. C., förkortning för Anno ab urbe condita - Aavasaksa, ett berg nära polcirkeln - A. B., förkortning för artium baccalaureus - A. b., förkortning för Aurea bulla - Ab, lat. prep. - Ab, kaldéernas namn på årets första månad - Aba (Abba, Abbats, Abbajehs), ett slags groft, brunt tyg - Ababde, folkstam i Öst-Afrika - Ab (Ex) absurdo (lat.), från det orimliga - Abaca. Se Manilhampa. - Abach. Se Abbach. - Abacist. Se Abacus. - Abactio partus (lat.), fosterfördrifning. - Abacus (lat.; grek. abax). 1. Hos greker och romare: i allmänhet en fyrkantig skifva - Abacus. 2. Bygnk. - Abaddon (hebr.) 1. I Gamla testamentet: undergång, afgrund - Abaddon 2. I Nya testamentet namn på "afgrundens" ängel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1859 öppnades där en landtbruksskola, som 1884 delades
i en högre och en lägre afdelning, hvartill 1887
lades en särskild afdelning för trädgårdsskötsel. 1897
ombildades anstalten till en landtbruks-högskola, som
har till ändamål att på vetenskaplig grundval utbilda
jordbrukare, skogs- och trädgårdsodlare, landtmätare
("udskiftningsmænd") och mejerister samt att främja
agronomisk forskning. Högskolan har två klasser, en
allmän och en fack-klass, hvilken senare omfattar
afdelningar för jordbruk, landtmäteri, trädgårdsskötsel
och mejerihandtering, samtliga ettåriga, och en
tvåårig afdelning för skogsskötsel. Skolan ledes
af en direktör samt har nio öfverlärare och fem
lärare. Statsanslaget utgör 329,864 kr. (1903). - På
A. aftäcktes 1864 en minnessten öfver Kr. M. Falsen,
"grundlovens fader", som 1814 bodde där.
(O. A. Ö.)
Aas [ås], Ingeborg, norsk sångerska.
Se Björnson.
Aasen [åsen], Ivar Andreas, norsk språkforskare,
föddes på gården Aasen i Söndmöre 5 aug. 1813. Först
vid aderton års ålder, då han blef skollärare i
hemsocknen, fick han tillfälle att stilla sin
kunskapstörst. Efter undervisning af prästen
H. C. Thoresen (Magdalene Th:s man) samt studier
på egen hand i botanik och moderna språk beslöt
han att undersöka och behandla sin hembygds
dialekt. Understöd från Videnskabsselskabet i
Trondhjem 1842-47 satte honom i stånd att under resor
genom nästan hela Norge insamla språkmaterial från
skilda trakter. Sedan slog han sig ned i Kristiania
för att bearbeta sina samlingar. Hans viktigaste
verk äro: Det norske folkesprogs grammatik (1848;
omarb. med titeln Norsk grammatik, 1864), Ordbog
over det norske folkesprog (1850; omarb. och förökad
uppl. med titeln Norsk ordbog med dansk forklaring,
1871-73), Pröver af landsmaalet i Norge (1853),
Norske ordsprog (1856), Norske plantenavne (1860)
och Norsk navnebog (1878). A:s syfte var icke enbart
språkligt, utan förnämligast patriotiskt: han ville
på grundval af dialekterna skapa ett allmänt norskt
skriftspråk, som bättre än det gängse dansk-norska lät
nationaliteten komma till sin rätt och stod folkets
språk närmare. Det af A. skapade landsmålet (se
d. o.) hvilar väsentligen på västländska dialekter,
hvilkas ålderdomligare former särskildt gynnats. På
detta språk skref A. stämningsfulla och humoristiska
småvisor och dikter, en samling Symra ("sippor",
1863), kännetecknade af en folklig koncis och på samma
gång musikalisk form, samt det populära sångspelet
Ervingen (1855). Som forskare var A. outtröttlig
och omsorgsfull, oegennyttig och anspråkslös -
han vägrade af blygsamhet att mottaga en professur
i norskt folkspråk -, och hans språkliga arbeten
hafva varit grundläggande för kännedomen om de norska
dialekterna. Sedan 1851 åtnjöt A. årligt anslag (först
1,200, slutligen 3,000 kr.) af stortinget. Han dog
i Kristiania 23 sept. 1896. Se vidare "Ivar
Aasens udvalgte skrifter", med inl. af Vetle
Vislie (1897).
(R-N B.)
Aasgaardsstrand (Åsgårdsstrand), ladested i
Jarlsbergs fogderi, Jarlsbergs och Laurviga amt. 412
inv. (1900). Omtyckt badort.
Aasi. Se El Asi.
A. a. U. C., förkortning för Anno ab urbe condita
(lat.), året från stadens (Roms) grundläggning.
Aavasaksa [av-], ett berg nära polcirkeln, i
Öfver-Torneå socken, Uleåborgs län, på finska stranden
af Torne älf, midt emot Öfver-Torneå kyrka. Det har
en höjd af 213 m. öfver hafvet. För sin ovanligt
vackra och vidsträckta utsikt besökes detta berg vid
midsommartiden af många resande, som vilja se solen
vid midnatten.
A. B., förkortning för artium baccalaureus (se
d. o.) och för able-bodied (eng., näml. seaman),
fullt utlärd sjöman.
A. b., förkortning för Aurea bulla (lat.), gyllene
bullan.
Ab [a’b], lat. prep. (framför vokal och h; framför t
abs, framför annan konsonant a), från; hand., till
afsändning från, till utskeppning i.
Ab [ab], kaldéernas namn på årets första månad; hos
judarna femte månaden af deras kyrkoår, den elfte
af deras borgerliga år; motsvarar slutet af juli och
början af augusti.
Aba (Abba, Abbats, Abbajehs), ett
slags groft, brunt tyg, som förfärdigas öfverallt
i Levanten. De fattigare klasserna nyttja det till
kläder, och köpmännen inpacka däri den fina levantiska
tobaken.
Ababde, folkstam i Öst-Afrika, mellan Nilen och
Röda hafvet, i Nubien och Egypten. De utgöra en
gren af bedsjaerna och tala en hamitisk dialekt,
starkt påverkad af arabiskan. De hafva mörk hudfärg
och vacker ansiktstyp, äro kända för sin ärlighet,
lifnära sig genom boskapsskötsel och byteshandel
samt användas mycket såsom karavanförare. Antalet
omkr. 100,000.
(J. F. N.)
Ab (Ex) absurdo (lat.), från det orimliga. Bevisa
ab l. ex absurdo, bevisa något genom att ådagalägga
orimligheten af dess (kontradiktoriska) motsats. Ett
sådant bevis kallas indirekt. Jfr Ad absurdum.
Abaca. Se Manilahampa
Abach. Se Abbach.
Abacist. Se Abacus.
Abactio partus (lat.), fosterfördrifning.
Abacus (lat.; grek. abax). 1. Hos greker och romare:
i allmänhet en fyrkantig skifva, bordsskifva;
spelbräde, liknande dem vi använda vid damspel;
räknetafla (däraf abacist, räknemästare);
äfven en tabell öfver vissa talförhållanden,
t. ex. A. pythagoricus, Pythagoras’ abacus, som
motsvarade vår multiplikationstabell. Jfr Räknebänk.
- 2. Bygnk. Den platt, som utgör den omedelbart
under bjälklaget liggande öfre delen af en pelares
kapital och sålunda förmedlar öfvergången mellan det
bärande och det burna. Illustrationen (se sp. 15)
visar utseendet af abacus i olika byggnadsstilar.
Abaddon (hebr.) 1. I Gamla testamentet: undergång,
afgrund, därför ofta synonymt med scheól,
dödsriket. Likaså i den rabbinska litteraturen:
helvetets nedersta rum. - 2. I Nya testamentet
namn på "afgrundens" ängel (Uppb. 9: 11, där äfven
omskrifvet med grek. Apollyon, fördärfvaren). Likaså
i Talmud. Jfr Abbadona.
B. S-B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
