Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abessinien (äfven Abyssinien), arabiska Habesch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härkomst, deras skarpt markerade ansiktsdrag på
semitisk (se pl. Afrikanska folktyper till
art. Afrika). Af rent hamitisk rot äro galla,
som bo i landets östra del. Dessutom finnas i
A. flera mindre betydande folkstammar samt införda
negerslafvar. Dvärgfolk finnas i södra A.
Abessinierna äro koptiska kristna (se Etiopiska
kyrkan) med undantag af Samharas och Adals
muhammedanska befolkning, omkr. 200,000 judar
(falasja) samt det hedniska gallafolket. Deras
moraliska tillstånd skildras dock med de mörkaste
färger, och till ett verkligt kulturlif hafva de
aldrig förmått lyfta sig. Genom missionären Isenbergs
bemödanden finnes visserligen bibeln tryckt på
amhara-språket, men utom prästerna förstår nästan
ingen att läsa. Den abessinska kyrkan har hittills
lydt under den koptiske patriarken i Kairo, men 1902
började underhandlingar med denne om utnämnandet
af en "ärkebiskop af Etiopien". Evangeliska
fosterlandsstiftelsen har i A. sedan 1890 upprättat
tre stationer. Hvad abessiniernas konst angår,
så är i kyrkornas anläggning centralbyggnaden i sin
stelaste konsekvens genomförd på bysantinsk grundval,
ehuru mycket förvildad i detaljerna. De flesta
boningshusen äro små, osnygga halmhyddor. Äfven de
abessinska freskobilderna röja ett starkt inflytande
från Bysanz, ja man kunde nästan tro, att bysantinska
miniaturer legat till grund för abessiniernas bildliga
framställningar. Deras musik är ytterligt enkel och
höjer sig föga öfver den vanliga negermusiken.
Befolkningens hufvudnäringar äro åkerbruk och
boskapsskötsel. Industrien är tämligen obetydlig,
ehuru tillräcklig för landets behof, och består
hufvudsakligen i tillverkning af bomulls-väfnader
och filtar af ull och gethår samt i läder- och
pergamentberedning. Handeln är föga utvecklad;
importen värderades 1900 till 12,5 mill. kr.,
exporten till 9 mill. kr. Den senare bestod af kaffe,
hudar, bomull, guld, myrra, vax, gummi, honing,
elfenben m. m. samt går hufvudsakligen öfver dels
det italienska Massaua, dels det franska Djibuti och
Obock. Som värdemätare nyttjas bomullstyg, saltstycken
samt Österrikiska Maria-Teresia-thaler. Ett
nationellt mynt, "talari", vardt omkr. 1,75 kr.,
har införts af Menelik. Metersystemet börjar blifva
gängse.
Historia. A :s gamla sagor erinra om de lifliga
förbindelserna med semiterna i äldre tider. Så ansågs
den gamla dynastien i Sjoa härstamma från Menelik,
en son till Salomo och drottningen af Saba. Säkert
är, att sabéerna i Jemen mer än en gång sändt sitt
öfverskott af folk öfver till A., och sabeiska var A:s
skriftspråk, tills "etiopiskan" med kristendomens
införande trängde undan detsamma. Kristendomen
infördes efter 330 e. Kr. af Frumentius och Ædesius
samt spred sig snart öfver hela landet. A. uppnådde
sin högsta glans under härskarna i Axum, landets
dåvarande hufvudstad, och kunde i 6:e årh. till och
med underlägga sig en del af Jemen, som sedan i sju
århundraden styrdes af abessiniska vice-konungar. I
samma mån som islam inträngde, sjönk likväl deras
anseende och makt. Striderna med muhammedanerna
frånryckte landet kuststräckorna Samhara och
Adal, förstörde dess krafter och gåfvo anledning
till hufvudstadens förläggande till Gondar. I 10:e
årh. inträffade åtskilliga stridigheter, under hvilka
några bekännare af den judiska religionen lyckades
bemäktiga sig regeringen, som de bibehöllo
till 1268. Landet var nu åter i fara att duka under
för islam, då den katolska religionen infördes
och gaf anledning till andra stridigheter, I 15:e
årh. kom nämligen A. i beröring med Portugal. Detta
bragte påfven i Rom på den tanken att vinna A. för
den katolska kyrkan. Portugiser och jesuiter fingo
nu under senare hälften af 1500-talet stort välde i
landet. 1623 antog konungahuset katolska läran, och
landet lades under Rom. Befolkningen och det koptiska
prästerskapet höllo dock fast vid sin gamla religion,
hvilket orsakade långvariga inre slitningar, som
icke slutade, förrän de katolske prästerna blifvit
utdrifna eller dödade, 1632. Därefter inträdde
någon ro; men folkets och prästernas förfall tilltog
alltmer, och efter midten af 1700-talet inträdde en
ohjälplig förvirring. Konungen (på gees-språket negus)
förmådde ej göra sig åtlydd af ståthållarna
(ras) i landskapen. A. sönderföll därför 1831 i
flere smärre stater, af hvilka de förnämsta voro
Tigre, mellan Takazze och Simen-bergen, området
Samhara l. Gondar, som sträcker sig v. om Takazze och
Simen-bergen, samt Sjoa, som ligger söder om Amhara,
skildt från Galla-landet genom floden Havasch. 1853
förenade en af småfurstarna i A., Dedjodji Kasa,
efter fleråriga strider hela landet under sitt välde
och lät utropa sig till kejsare (negus negesti)
under namn af Teodoros. Efter att i början hafva
sökt sitt stöd hos européerna råkade denne snart
i tvist med dem, kvarhöll många, särskildt flere
engelsmän, såsom fångar och framkallade slutligen
ett krig med England, 1868. Detta fälttåg var
hufvudsakligen märkligt genom de utomordentliga
svårigheter, som naturen lade i vägen, medan folket
icke gjorde något till sitt försvar. Teodoros inneslöt
sig i bergfästningen Magdala (s. ö. om Gondar) och
beröfvade sig själf lifvet, när fästningen eröfrades,
apr. 1868. Engelsmännen utrymde därefter landet,
lämnande det helt och hållet åt inre förfall och
upplösning. Däraf begagnade sig genast egypterna och
gallafolken; de förre underlade sig nordöstra delen
af Abessinien. Efter engelsmännens aftåg (juni 1868)
kämpade de tre mäktigaste furstarna, Kasa, Gobaze
och Menelik, om öfverväldet. Den förstnämnde slog
och tillfångatog 1871 Gobaze samt lät i jan. 1872 i
Axum kröna sig till kejsare af A., hvarvid han antog
namnet Johannes. Ehuru han länge hade att kämpa med
oroligheter inom eget land, utvecklade han ovanlig
kraft mot egypterna och vann såsom kristendomens
beskyddare mot muhammedanismen anseende i hela
landet. Egypterna, som under Munzinger 1872 eröfrat
landskapen Mensa, Bilen, Marea m. fl., blefvo 1875
och 1876 slagna, men fred slöts först 1879. Sedan
Johannes 1878 tvingat Menelik i Sjoa och 1880 Ras
Adal i Godsjam att erkänna hans öfverherrskap,
voro alla forna abessinska provinser förenade under
hans spira. Då efter upplösningen af det egyptiska
väldet i Sudan Egypten behöfde fri passage genom
A. för sina sudanska besättningar, fick A. 1884
tillåtelse att besätta Bogos-landen, som sedan
1872 stått under Egyptens välde, och 1887 eröfrade
Menelik i samförstånd med Johannas de s. om Sjoa
belägna landskapen Kaffa, Enarea och Gurage samt
Harar vid Adenviken. 1885 inträdde förvecklingar
med italienarna, som sedan 1882 fattat fast fot
vid Röda hafvets västkust. De besatte 1885 Massaua,
A:s viktigaste hamn, befäste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
