Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aftonbladet, en i Stockholm utgifven daglig politisk tidning - Aftonbön. Se Morgon- och aftonbön - Aftonfalk, Falco vespertinus, zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stor omsorg och noggrannhet egnades då i A. B. åt
bl. a. frågan om landtförsvarets ombildning på
värnpliktsgrund. Hedins närmaste efterträdare
voro P. A. Gödecke (till slutet af maj 1879) och
J. R. Spilhammar (till slutet af sept. 1884). Under
denna tid, i synnerhet efter Gödeckes afgång, drogs
Aftonbladet mer och mer åt det konservativa hållet,
så att det slutligen i fråga om inrikespolitiken
kunde betraktas som en högertidning. Den 1 okt. 1884
meddelades emellertid, att flertalet af Aftonbladets
aktiebolags lottbref öfvergått till nya egare –
arfvingar till L. J. Hierta – och ny styrelse
blifvit utsedd. Redaktör och ansvarig utgifvare
blef O. Serrander. Den 1 dec. s. å. framlades
ett nytt program, hvari det bl. a. heter, att
tidningen "skall hafva till uppgift att verka i
den anda och riktning, som utgjorde målet för dess
grundläggares publicistiska verksamhet". Anmälan
för 1885 är undertecknad af G. Retzius, hvilken
också fr. o. m. 9 febr. s. å. står upptagen såsom
redaktionsdirektör. Genom en företagen prisnedsättning
och genom tidsenlig redigering såg tidningen snart
sina afnämares antal betydligt ökadt och sitt
inflytande stärkt. Också deltog den med kraft i de
politiska fejderna, särskildt i valstriden före
maj-riksdagen 1887. Den liberala themptanderska
ministären hade i A. B. ett kraftigt stöd. En
grundlig behandling egnades åt grundskattefrågan
och många andra ämnen af allmännare intresse,
t. ex. undervisningsfrågor, förbättringar i hygienen
o. s. v. Retzius drog sig 30 nov. 1887 tillbaka från
ledningen och efterträddes af E. Beckman. Tidningen
trädde i bestämd opposition mot den protektionistiska
ministären Bildt. Bland ämnen, som under Beckmans tid
med förkärlek behandlades, kunna särskildt nämnas
tullfrågan och nykterhetsfrågan. Beckman afgick 4
dec. 1890. Ifrån den tiden har ledningen omhänderhafts
af H. Sohlman (son af August Sohlman). Under honom har
tidningen sökt främja reformer i rättsväsendet och
befordringsväsendet, en betryggande härorganisation,
samling af de liberala elementen inom och
utom riksdagen, utsträckt rösträtt och fredlig
uppgörelse af unionella tvistefrågor utan flathet
mot norska vänsterpartiet, hvarjämte vaket intresse
egnats åt Finlands öde, åt sjöfartsnäringen och
sjöförsvarsfrågor, sundhet i affärsmoralen, praktisk
skandinavism, socialdemokratiska ensidigheter i teori
och praktik. I litterär kritik liksom i konstkritik
har tidningen på senare åren visat en afgjord tendens
åt höger. Såsom redaktionssekreterare och ansvarig
utgifvare kvarstod Serrander till 4 april 1885. Han
efterträddes af A. Jeurling, hvilken bibehöll
befattningen såsom ansvarig utgifvare till slutet af
af nov. 1887 och var redaktionssekreterare till 23
juli 1889. Från 1 nov. s. å. har G. Aldén tjänstgjort
såsom redaktionssekreterare och från 1892 års början
tillika som medredaktör af veckoupplagan. Bland
tidningens ordinarie medarbetare märkas för öfrigt
under de senast förflutna femtio åren: för den
politiska afdelningen V. F. A. Dalman, P. F. Mengel
(till 1885), E. Svensén (sedan 1891), H. Hamilton
(tullpolitik 1886–90), D.Bergström (1894–97),
V. Millqvist (fr. 1891); för utrikesafdelningen
B. F. Olsson (1871–77), O. V. Ålund och E. Wallis
(sedan 1881); för det religionskritiska området K. von
Bergen, A. F. Åkerberg och S. A. Fries; för litteratur
och teater A. Flodman (1872–84), J. A. Runström, G. af
Geijerstam (1884–85), G. Nordensvan (dessutom
konstkritiker, 1888–1900), F. Wetterlund (fr. 1900) och
A. Arfwidsson; för musikkritiken V. Bauck (1842–59),
Edv. Bäckström (1863–74) och Ad. Lindgren (sedan
1874); för konstkritiken Kr. Eichhorn, O. Granberg
och A. Hahr; för handelsafdelningen R. Wall,
V. och F. Moll; samt vidare fröken M. Cederschiöld
(fr. 1884), O. v. Zweigbergk (1890–94), T. Blanche
(fr. 1889), K. A. Hagberg (fr. 1892) och V. Spångberg
(fr. 1896). Bland öfriga medarbetare märkas:
S. A. Andrée, C. Wallis m. fl. Förlaget af A. B. hade
1869 öfvergått till ett aktiebolag, grundadt på 250
aktier à 1,000 kr.
Tidningens prenumerationspris, som i början (1830)
var 10 rdr banko, höjdes småningom, så att det 1852
utgjorde 13 rdr 16 sk. banko (= 20 kr.). Men 1884
nedsattes det från 20 till 12 kronor, samtidigt med
att lösnummerpriset sänktes från 10 till 5 öre,
hvarefter tidningens upplaga (som i början af
1880-talet var nere på 4,000 ex.) oafbrutet har
ökats i synnerhet efter det att, fr. o. m. 1887,
en särskild, billigare landsortsupplaga började
utgifvas, hvars prenumerationspris under de första
åren var 9 kr., men sedan 1891 är nedsatt till
6 kr. Årspriset för dagliga hufvudupplagan utgör
numera (1903) i hufvudstaden 14 kr., i landsorten
12 kr. Af dagliga upplagan utgifves dessutom sedan
1896 en s. k. kvällsupplaga, mest beräknad på
lösnummerförsäljning i Stockholm. 1892 började af
A. B. utgifvas en för "småfolket" i landsorten afsedd,
illustrerad veckoupplaga till det billiga priset af 1
kr. 20 öre pr år, postarfvodet inberäknadt; den vann
ovanlig framgång och förändrades fr. o. m. 1897 till
halfveckoupplaga (årspris: 1 kr. 30 öre), hvilken
nu är Sveriges mest spridda tidning, med 135,000
fasta prenumeranter. Dagliga hufvudupplagan utgår i
22,000–25,000 ex. Såsom bilaga (sedan 1903) medföljer
till samtliga postprenumeranter "Landtmannabladet"
(i en upplaga af 150,000 ex.). Bland dess medarbetare
märkes bl. a prof. H. Juhlin-Dannfelt. Om A. B:s
ekonomiska utveckling har Arv. Sohlman (anställd i
bolaget sedan 1892, kassadirektör sedan 1897) inlagt
stor förtjänst.
Efter att från början endast vara 3-spaltigt har
A. B:s format efter hand utvidgats till 8-spaltigt
(med minst 4 sidor), utom i halfveckoupplagan
och dagliga landsortsupplagan, där det är 5- à
7-spaltigt. – Annonspriset var urspr. 1 sk. rgs pr
rad, men hade 1875 stigit till 15 öre pr rad samt
utgör nu i hufvudupplagan pr cm. 1 kr. före texten och
75 öre efter texten, i halfveckoupplagan 4 kr. pr cm.
A. B. erhöll sin första rotationspress 1889; den
eger nu en enkel och en tvillingsrotationspress
samt 5 sättmaskiner. Tidningen har sedan slutet af
1870-talet eget accidens- (civil-) tryckeri samt fick
1893 egen ateljé för etsning af klichéer äfvensom
stereotypgjuteri. Redaktionen och tryckeriet,
som 1863–88 voro inrymda i eget hus, Munkbrogatan
8, inflyttade hösten 1888 i en för tidningens
räkning uppförd byggnad vid Klara västra kyrkogata
(n:r 7). – A. B:s aktiebolag eger äfven den i
dec. 1896 uppsatta billighetstidningen "Dagen",
som har gemensam hufvudredaktör, förvaltning
och officin med A. B., men egen redaktion.
C. E. O. -R. (E. F-T.)
Aftonbön. Se Morgon- och aftonbön.
Aftonfalk, Falco vespertinus, zool., en hos oss mycket
sällsynt falk och en af de minsta i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
