Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Almquist, Bror Edvard (af värmländsk släkt), arkitekt - Almqvist, släkt som härstammar från Ölmsta socken i Småland - Almqvist. 1. Johan Magnus A., teolog, riksdagsman - Almqvist. 2. Ludvig Teodor A., president i Svea hofrätt - Almqvist. 3. Ester Dorotea A., landskapsmålarinna - Almqvist, en från Småland härstammande släkt - Almqvist. 1. Per Vilhelm A., teknolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Göteborg 1881-87 och vid konstakademien i Stockholm
1887-90 samt gjorde studieresor till Spanien,
Frankrike, Italien, Tyskland 1892-93, till Italien
1899. Han blef arkitekt i öfverintendentsämbetet
1898. A. har gjort ritningar till herrgården
Sjögetorp, till skolhus vid Liljedal i Värmland,
seminariebyggnad i Strängnäs (under uppförande
1903) och (i samarbete med V. Bodin) Percy Lucks
hus vid Tegnérgatan samt till det blifvande
badetablissemanget på Kungsholmen i Stockholm. A. har
äfven utfört etsningar, stiliserade teckningar,
adresser och bokband af särdeles smakfull hållning.
G-G N.
Almqvist, släkt som härstammar från Ölmsta socken
i Småland. Namnet antogs af Harald Magnusson
A. (f. 1657, d. 1711), kyrkoherde på Visingsö,
hvilkens ättlingar voro i flere generationer
kyrkoherdar i trakten. Hans sonsons son Sven
Jan A. (f. 1769, d. 1843) var hofpredikant och
prost i Grenna samt vid några riksdagar ledamot
af prästeståndet. Han var fader till Johan Magnus
A. (se nedan).
1. Johan Magnus A., teolog, riksdagsman, f. 1799
i Stockholm, blef 1819 student i Upsala, 1823 filos.
magister i Lund och 1824 docent i historia. Prästvigd
s. å., kallades han till e. o. tjänstgörande
hofpredikant 1827 och blef kyrkoherde i Skärstad af
Växjö stift 1830. 1844-66 var han riksdagsfullmäktig
för Växjö stift. Teol. doktor 1860. Död 1873. -
A. författade åtskilliga teologiska skrifter, i
hvilka han visade sig såsom en reformatorisk och
frisinnad man. Redan 1827 utgaf han emot
P. Wieselgren ett Försök att bevisa överensstämmelsen
mellan lutherska kyrkans symboliska böcker,
eller ett annat svar på frågan: Hvilken är Sveriges
religion? Därpå följde 1833 Undersökning om
lutherianismens förhållande till vår tids kristliga
öfvertygelse. Vid 1859 års prästmöte i Växjö
framlade han såsom betraktelser för offentlig
öfverläggning Evangelisk-lutherska lärans sanning,
med hufvudsakligt afseende på reformationens
grundprinciper. Under hans sista lefnadsår utkom
en af honom under pseud. Fidus författad skrift:
Den evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige, med motto
af Luther: "Was der vernunft entgegen ist, ist gewiss,
dasz es Gott viel mehr entgegen ist." S. å. utgaf
han ett Betänkande öfver den nya katekesen. I sina
skrifter betonade A. i synnerhet skillnaden mellan
"bekännelsetrohet" och "bibeltrohet" samt häfdade
bibelns rätt såsom "den högsta auktoriteten,
hvarunder kyrkans bekännelse ordnat sig själf och
sålunda bör vara underordnad". Såsom riksdagsman
yttrade sig A. med stor sakkännedom i mångahanda
ämnen. Han upptog frågan om grundskatternas
utjämning, arbetade redan 1850 för regeringens då
framlagda representationsförslag och förklarade 1844
ansvarig ministerstyrelse vara principen för allt
konstitutionellt samhällsskick. För nykterhetssaken
ifrade han mycket och var 1859 medlem af det särskilda
utskott, som hade att afgifva betänkande i frågan om
brännvinslagstiftningen. Vid de öfriga riksdagarna
var han merendels ledamot af bankoutskottet.
2. Ludvig Teodor A., den föregåendes
halfbroder, ämbetsman, f. 4 jan. 1818 i Grenna,
blef 1835 student i Upsala, 1846 assessor i
Svea hofrätt, 1848 revisionssekreterare, 1853
häradshöfding i Öster- och Väster-Rekarne, Daga,
Åkers och Selebo härads domsaga, utsågs 1854 till
justitieombudsmannens suppleant, kallades 28 maj 1856 till
statsråd och öfvertog 16 dec. s. å. chefskapet för
civildepartementet. 2 nov. 1860 lämnade han konseljen
och tog plats i högsta domstolen, hvarifrån han 1867
förflyttades till presidentstolen i Svea hofrätt,
men dit han återgick 1870. 6 juni 1879 ingick han
i De Geers andra ministär såsom statsråd och chef
för justitiedepartementet, men lämnade ministären
19 apr. 1880 och öfvergick 30 s. m. ånyo till högsta
domstolen, från hvilken han 1883 tog afsked. A. var
1867-69 ledamot af första kammaren och 1867 kammarens
vice talman. Sedan 1857 var han hedersledamot af
Landtbruksakademien. 1868 blef han juris doktor. Han
dog på Algö, Södermanlands län, 26 aug. 1884.
Såsom civilminister kontrasignerade A. stadgar för
Landtbruksakademien (1857), Teknologiska institutet
(1858) och Alnarps landtbruksinstitut (1859) samt
förordningarna om bergskollegiets upphörande (1857),
om tillverkning af brännvin (1857 och 1860) samt om
utvidgad rätt för mosaiska trosbekännare (1860). Under
sitt kortvariga chefskap för justitiedepartementet
fick han för 1880 års riksdag framlägga förslag till
lagar om inteckning i järnväg, om civilt äktenskap
mellan medlemmar af svenska kyrkan, som ej begått
nattvarden, och om vattenrätt samt till en växellag,
hvilka förslag riksdagen antog. A. var en arbetsam och
skarpsinnig man, men "ej lika slagfärdig i debatten
som vid skrifbordet". Som bevis på det förtroende
man på högsta ort satte till honom må nämnas att han
vid ministerkriserna i okt. 1871 och mars 1874 var
ifrågasatt till justitiestatsminister samt i april
1880 till statsminister.
3. Ester Dorotea A., den föregåendes brorsdotter,
landskapsmålarinna, f. 3 nov. 1869 i Bromma,
Stockholms län, har sedan 1897 utställt energiskt
och karaktärsfullt hållna landskapsstudier i olja,
akvarell, kolteckning, pastell och radering. Bland
hennes arbeten märkas Björkhage efter solnedgång
(1900, Göteborgs museum), Hängbjörken (s. å.), Björkar
mot aftonhimmel (1902), Julifullmåne (s. å.) och
Aftonklart (utst. 1903).
3. G-G N.
Almqvist, en från Småland härstammande släkt. Namnet
togs af svarfveri-åldermannen Per A. i Stockholm,,
f. 1768, d. 1850. Han var farfader till Per Vilhelm
A. (se nedan).
1. Per Vilhelm A., teknolog, f. 30 juni
1836 i Stockholm, blef 1855 student i Upsala och
studerade sedermera vid Marieberg samt utnämndes 1863
till löjtnant i väg- och vattenbyggnadskåren, där han
1876 befordrades till kapten. Dels såsom elev vid kaj-
och kanalbyggnader, dels såsom ingenjör vid hamn- och
järnvägsbyggnader lade A. till sina goda teoretiska
insikter en omfattande och grundlig praktisk
erfarenhet inom väg- och vattenbyggnadskonsten samt
utnämndes 1877 till professor i nämnda konst vid
Tekniska högskolan, där han genom sin förträffliga
förmåga som föreläsare förstått att väcka och
underhålla sina lärjungars håg för detta ämne. Utom
uppsatser i in- och utländska tekniska tidskrifter
om teorien för kontinuerliga bjälkar, om teorien för
jord-tryck m. m., har A. författat Lärobok i
grafostatik med tillämpningar på byggnadsstatik och
brobyggnadslära (I. 1880-82; I. och II. 1893-94),
med hvilket arbete han i Sverige införde grafostatiken
i undervisningslitteraturen. Vidare har han utgifvit
sina Föreläsningar i brobyggnadslära (1900-01),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
