Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amarantaceæ R. Br., Amarantacéer, bot., en familj - Amarantfärg, tekn., röd färg - Amarant-orden. 1. En hof-orden vid drottning Kristinas hof 1653-54 - Amarant-orden. 2. En sällskaps-orden i Stockholm - Amarant-trä, en från ett sydamerikanskt träd härrörande trä-sort - Amarantus L., bot., växtsläkte - Amarapura, den forna residensstaden i konungariket Burma - Amareller, mindre brukligt namn på olika slags surkörsbär - Amari. 1. Michele A., italiensk statsman och historieskrifvare - Amari. 2. Emerico A., italiensk rättslärd och politiker - Amarna (Tell el-Amarna), by i norra Egypten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amarantaceæ R. Br., Amarantacéer,
bot., en familj inom ordningen Curvembryæ,
omfattar till större delen örter med enkla blad
utan stipler och med till ax eller hufvudlika
blomställningar samlade knippen (s. k. "blomnystan")
af små obetydliga blommor. Dessa äro alltid omgifna
af kvarsittande skärmblad och förblad, hvilka till
färg etc. öfverensstämma med de hinnaktiga, i regel
borstbärande fria hyllebladen. Fröämnet är enrummigt;
frukten en nöt, mera sällan kapsel. Familjen, som står
mycket nära Chenopodiaceæ, omfattar omkr. 500 arter
i ungefär 40 släkten. De förekomma rikligast i det
tropiska Syd-Amerika och Ostindien. I Sverige finnes
ingen art ursprungligen vild. - Anmärkningsvärda äro
dels några af de tropiska ländernas kulturväxter,
såsom Amarantus paniculatus, dels åtskilliga hos
oss såsom prydnadsväxter mera allmänt odlade arter,
såsom, utom Amarantus, släktena Celosia ("tuppkam"),
Gomphrena, Alternanthera, Achyranthes m. fl.
G. A.*
Amarantfärg, tekn., röd färg, som består af
kochenill, behandlad med ammoniak eller tennsalt som
beta. Användes som tryckfärg å halfylletyg och siden.
Amarant-orden. 1. En hof-orden vid drottning
Kristinas hof 1653-54. Om dennas upphof talar
drottningen själf i en i Rom författad uppsats
"Information de la frairie d’Amarante". I stället
för de vanliga kostymbalerna ("wirtschaft") beslöt
drottningen att, trettondedagen 1653, gifva en
utomordentlig fest, med gudar och gudinnor, herdar
och herdinnor, "efter Augusti exempel". Festsalen
föreställde Arkadien. Drottningen var herdinnan
Amaranta och serverade själf "gudarne". Slutligen,
sedan hon midt under festglädjen klädt om sig, lät
hon gästerna sinsemellan dela sin dyrbara kostym och
bildade ett "frairie appelée du nom de geselschaft"
samt utdelade till de herrar och damer, som blefvo
medlemmar, Amarantas dubbelinitial i diamanter,
omsluten af en corona civica ("medborgarkrona")
med inskrift: Dolce ne sarà la memoria ("Ljuft
skall minnet häraf vara"). 16 herrar och 16 damer,
"af dem som deltogo i hennes intimaste förlustelser",
upptogos i sällskapet, hvars företrädesrätt var att
om lördagarna supera med drottningen på Ulriksdal
för att "lära känna och beundra denna furstinnas
känslor". Bland medlemmarna har man särskildt
ihågkommit spanske ambassadören Pimentel, hvars
födelseorts namn, Amarante, man satt i förbindelse
med drottningens herdinnenamn vid festen. - 2. En
sällskaps-orden i Stockholm. Denna, som upptog
den förras namn, stiftades 24 juli 1760 af Klas
Qvist, som "stormästare", och Edvard Sondell, som
"bevakande broder", samt eger ännu bestånd. Dess
ändamål, sällskapsglädje i en vald krets, sades
vara "allmaktens ära och sådana göromål, som icke
kunna misshaga det allseende ögat". Orden har sex
grader. Till sin första grads dekoration nyttjar den
Kristinas stjärna, med dubbla, hvarandra motvända
A. i rödt band med gröna kanter. Bland namnen
i ordens äldsta matrikel finnas K. I. Hallman,
K. K. Gjörwell, E. Schröderheim, G. J. Adlerbeth,
S. Sandels och Anna Maria Lenngren. Småningom
höjde sig orden till "den högre societetens"
danssällskap. Filialer finnas i Göteborg,
Karlskrona och Malmö (till 1900 äfven i Norrköping).
H. W.
Amarant-trä (fr. bois pourpre l. bois amaranthe,
eng. purpled heart), en från ett sydamerikanskt
träd, Copaifera bracteata, härrörande trä-sort,
som i det färska snittet är brun, men i luften får
en egendomligt röd färg. Denna trä-sort användes som
material till galanteri-artiklar m. m.
Amarantus L., bot., växtsläkte, tillhörande
nat. fam. Amarantaceæ. Arterna äro många, utbredda
öfver hela jorden med undantag af kallare trakter,
nästan alla ettåriga. Blommorna sitta i axlika,
oftast röda gyttringar. Flere arter odlas som
prydnadsväxter, t. ex. A. caudatus L., räfsvans,
med långa, hängande, röda, torra, icke vissnade
ax, och andra arter med vackert färgade, ofta
brokiga blad. En art, A. Blitum L., tillhör
Sveriges flora, men är måhända icke ursprungligen
inhemsk. I norra Ostindien odlas A. paniculatus
för sina mjölrika frön. Bladen af A. græcizans
L. användas i södra Europa som grönsaker.
G. L-M.
Amarapura, den forna residensstaden i konungariket
Burma, vid en gren af floden Iravaddi. Anlades
1783. Under sin mest blomstrande tid, i början af
1800-talet, hade det omkr. 175,000 inv. En stor del
af staden förstördes 1839 genom jordbäfning. 1857
flyttades residenset till Mandalay. Staden är numera
obetydlig. 7,000 inv. - I närheten Arakantemplet,
en berömd vallfärdsort.
Amareller, mindre brukligt namn på olika slags
surkörsbär.
Amari. 1. Michele A., italiensk statsman
och historieskrifvare, f. i Palermo 1806, d. i
Florens 1889, blef 1837 anställd som tjänsteman
i justitiedepartementet i Neapel, utgaf 1841 ett
historiskt arbete om sicilianska aftonsången
(La guerra del vespro siciliano), hvilket
ansågs vara förgripligt och af regeringen blef
förbjudet, hvarföre A. måste fly till Paris. Vid
revolutionen i Neapel 1848 återvände han, blef
medlem af parlamentet och finansminister, lefde
sedan efter revolutionens misslyckande ånyo som
landsflyktig i Paris till 1860, då han under
Garibaldis diktatur öfvertog utrikesdepartementet
i Neapel. 1862-64 var A. undervisningsminister
i konungariket Italien och 1864-78 professor i
arabiska i Florens. Utom flere smärre skrifter
författade han ett omfattande verk öfver arabernas
välde på Sicilien (Storia dei musulmanni di Sicilia,
1854-73) och utgaf en samling källskrifter öfver
samma ämne (Bibliotheca arabo-sicula). -
2. Emerico A., italiensk rättslärd och politiker,
f. i Palermo 1810, d. därstädes 1870, professor i
straffrätt vid därvarande universitet 1841, deltog i
oroligheterna 1847-49, måste därför fly och lefde
sedan i konungariket Sardinien till 1861, då han
återvände till sin fäderneö. Han utöfvade sedan i det
nya konungariket Italien en inflytelserik verksamhet
som deputerad och ämbetsman.
Amarna (Tell el-Amarna), by i norra Egypten, vid
Nilens östra strand. Där påträffades 1888 i sanden
några murkna träkistor, innehållande ett par hundra
tätskrifna lertaflor, de s. k. Tell el-Amarna-brefven,
hvilka utgöra enligt babyloniskt bruk förfärdigade och
på det babyloniska kilskriftspråket affattade bref
från babylonisk-assyriska, syriska och i synnerhet
kanaanitiska furstar (bl. a. 8 från Abdihiba i
Jerusalem) till tvenne konungar af 18:e dynastien
i Egypten, Amenofis III och Amenofis IV (omkr. 1400
f. Kr.). Den senare hade i afsikt att genomföra en
religiös revolution öfvergifvit Tebe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
