Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amarna (Tell el-Amarna), by i norra Egypten - Amaru, indisk lyriker - Amaru-çataka. Se Amaru - Amaryllidaceæ, Amaryllidéer, bot., växtfamilj - Amaryllis L., bot., växtsläkte - Amasia, stad i vilajetet Sivas i Mindre Asien - Amasig, ett europeiskt namn på berber-folket i-mosjar - Amasirger. Se I-mosjar - Amasis, konung i Egypten. Se Egypten - Amasja l. Amasjahu, konung i Juda rike 838-809 f. Kr. - Amasoner, grek. myt., krigiskt sagofolk af idel kvinnor - Amasonfloden (Rio das Amazonas) l. Marañon, jordens största flod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt byggt en ny stad på slätten vid det
nuv. Tell el-Amarna, som dock senare öfvergafs och
förstördes, hvarvid en del af det kungliga arkivet
kvarstannade. Dessa bref äro af allra största
värde. De visa att den babyloniska kulturen blifvit
så förhärskande i Medelhafsländerna omkr. 1400
f. Kr., att det svårlärda och svårhandterliga
kilskriftspråket tilltvingat sig rang af världs-
eller diplomatspråk. Till och med Egypten meddelade
sig med sina lydstater i Syrien och Palestina på detta
språk. Likaså sprida dessa bref ljus öfver tillståndet
i Syrien och Palestina, som, uppdelade i en mängd
småstater (bland hvilka Jerusalem, Ursalima,
var en), stodo under Egyptens öfverhöghet. Split
och tvedräkt råda, Egypten är till följd af
inre religiös-politiska strider maktlöst, och i
Palestina intränger från öster habiri-folket. Enligt
det vanliga bruket att återgifva hebreiska namn,
såsom humri för omri, kinahhi för Kanaan, torde med
habiri åsyftas hebréerna. (Brefven äro öfversatta
i Schrader, "Keilinschriftliche bibliothek", bd V.)
D. M.
Amaru, en i 6:e-8:e årh. af vår tidräkning lefvande
indisk lyriker, af hvars skaldestycken finnes i behåll
en samling med namnet Amaru-çataka, d. v. s. "Amarus
hundratal" (näml. af strofer). Denna samling torde med
afseende på känslans frihet, situationens åskådlighet
och den ytterst konstnärliga poetiska formella
begränsningen af hvarje känslostämning eller situation
höra till det förnämsta inom den indiska erotiska
poesien. Text jämte fransk öfversättning utgafs 1831
af A. L. Apudy (pseud. för Chézy). Jfr R. Simon,
"Das Amaruçataka in seinen recensionen dargestellt"
(1893).
K. F. J.
Amaru-çataka. Se Amaru.
Amaryllidaceæ, Amaryllidéer, bot., en till ordningen
Liliifloræ bland monokotyledonerna hörande
växtfamilj. Af de fleste nyare författare tages
Amaryllidaceæ i ganska vidsträckt bemärkelse,
omfattande underfamiljerna Agavoideæ och
Hypoxidoideæ. Hithörande växter äro vanligen örter
med lök eller rotstock, mera sällan buskar eller träd;
de ega blad af den vanliga monokotyledona typen,
samkönade blommor med öfversittande kronlikt hylle
och vanligen 6 ståndare med inåtvända knappar. Frukten
är en fåfröig kapsel eller bär. De 600 à 700
hithörande arterna finnas i synnerhet i södra Afrika
(Kaplandet), Syd-Amerika och Medelhafsländerna. I
Skandinavien finnes ingen inhemsk, men några
förvildade arter. Bland dessa äro att nämna snödroppen
(Galanthus nivalis) och snöklockan (Leucojum
vernum) samt påsk- och pingstliljorna (Narcissus
pseudonarcissus och N. poeticus). Därjämte räknas
till denna familj en stor mängd mera allmänt odlade
prydnadsväxter tillhörande släktena Alstroemeria,
Eucharis, Crinum, Vallota, Polianthes, Clivia,
Agave, Hæmanthus, Nerine, Zephyranthes,
Hymenocallis, Pancratium, Curculigo m. fl.
G. A. (G. L-M.)
Amaryllis L., bot., växtsläkte, hörande till
nat. fam. Amaryllidaceæ. Den enda arten af släktet,
A. Belladonna L., härstammar från Syd-Afrika och
odlas ofta i flera varieteter; bladen växa ut långt
efter blommorna. Linné och andra äldre botanister
förde till släktet Amaryllis en mängd arter, som nu
räknas till andra släkten, såsom Nerine, Vallota,
Zephyranthes, Sprekelia och Hippeastrum.
G. L-M.
Amasia, stad i vilajetet Sivas i Mindre Asien, på
ömse sidor om floden Jesjil-Irmak. Omkr. 30.000 inv.
- I A. finnas 2,000 softas l. studenter, som
äro fördelade på 18 medreser l. kollegier och som
lefva på inkomsten af de gods, hus och butiker,
som tillhöra kollegierna. A. var fordom hufvudstad i
Pontos (fornlämningar och konungagrafvar från denna
tid). Strabons födelseort. Silkesodling.
Amasig, ett europeiskt namn på berber-folket
i-mosjar.
Amasirger. Se I-mosjar.
Amasis, konung i Egypten. Se Egypten.
Amasja l. Amasjahu, konung i Juda rike 838
-809 f. Kr., samtidig med konung Joas i Israels
rike, med hvilken han förde ett för honom olyckligt
krig. På grund häraf blef han mördad och efterträddes
af sin son Ussia. Bortsedt från drottning Attalja äro
A. och hans fader Joas de ende regenter, som mördats
af egna undersåtar i Juda rike (2 Kon. 14: 17 ff.).
E. S-E.
Amasoner, grek. myt., krigiskt sagofolk
af idel kvinnor, med en drottning till
härskarinna. Amasonerna skola ursprungligen hafva
haft sina bostäder vid Svarta hafvets kust, kring
floden Thermodon. De gjorde vidsträckta och härjande
krigståg och ansågos äfven hafva grundlagt flere
städer i Mindre Asien, bl. a. Efesos. Med drottning
Penthesileia i spetsen skola de hafva hjälpt Priamos
i trojanska kriget, och äfven med Heraklessagan sättas
de i samband.
Den sägnen, att amasonerna läto bränna bort sitt
högra bröst för att kunna sköta bågen lättare,
tillhör den senare forntiden och har uppkommit genom
en härledning af ordet amazon från det grek. nekande
a och mazos, bröst. - Grekernas episka diktning
och bildande konst sysselsatte sig gärna med
amasonerna; så hafva Polykleitos, Feidias och
Kresilas utfört statyer af amasoner. Af moderna
framställningar torde Rubens’ "amasonslaget" (i
München) vara berömdast. Se Klügmann, "Die amazonen
in der att. litt. u. kunst" (1875), och Krause,
"Die amazonensage" (1893).
[bildtext]
Amason (antik staty i Vatikanen).
Amasonfloden (Rio das Amazonas) l.
Marañon, jordens största flod, rinner upp vid 10° 30’
s. br. på Anderna i Peru, norr om Pascos fjällknut,
ur den lilla sjön Llauricocha på högslätten Bombon,
3,653 m. öfver hafvet, endast 240 km. n. ö. från Lima,
vid Stora oceanen. Först framgår A. åt n. n. v. med
stark sänkning och sammanträngdt lopp genom en 300
km. lång fjälldal. Därefter vidgar sig dalen alltmer,
och floden blir 445 m. bred. Från Jean de Bracamoras,
5 1/2° s. br., vänder sig A. i en stor bukt åt n. ö. och
ö. och genombryter Andernas mellersta kedja genom
13 pass (pongos, portar), af hvilka det nedersta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
