Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amasonfloden (Rio das Amazonas) l. Marañon, jordens största flod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnämsta, Pongo de Manseriche, hoptränger floden under
10 km. sträcka till endast 50 m. bredd. Nedanför
detta fall är flodens höjd öfver hafvet knappt 180
m.; dess bredd är här 1,600 m. Här börjar floden
trafikeras af ångbåtar. Under mer än 4,000 km. väg
flyter den därefter genom en ändlös, af väldiga
urskogar betäckt slätt, till stor del bildad genom
dess egna aflagringar och nästan alldeles vågrätt. Vid
Tabatinga, på gränsen mellan Brasilien och Peru,
ligger flodens yta 56 m. ö. h.; vid Manaos, där Rio
Negro inflyter, blott 26 m. Redan innan floden
lämnat Peru, börja öbildningar, och floden delar sig
i flera armar; detta tilltar sedan alltmer, bredden
ökas ända till passet Obidos l. Pongo de Pauxis,
där A. med ett djup af 70 m. och en höjd ö. h. af
blott 17 m., pressas ihop till 1 1/2 km. Dit upp, 700
km. från mynningen, märkas verkningarna af oceanens
ebb och flod. Strax nedanför blir A.
ända till 15 km. bred och delar sig slutligen
i en mängd armar, som dock åter förenas i det
trattformiga estuarium, hvarmed floden utgjuter sig
i oceanen. Framför mynningen ligga öarna Caviana
och Mixiana, hvaremot den stora ön Marajo bildats
därigenom att vattenförbindelse uppstått mellan A. och
den sydligare Rio Tocantins mynning Rio Pará. A:s
mynning mellan Ponta do Norte och Kap Magoari på
Marajo är 250 km. bred, men räknar man ända till
Rio Pará, stiger bredden till 320 km. (ungefär
Östersjöns bredd från Torshamn till Libau). A:s
längd beräknas till 5,500 km. (i detta afseende
öfverträffas den af både Mississippi-Missouri och af
Nil-Kagera); däremot är den både vattenrikast (den för
omkr. 35,000 kbm. vatten i sekunden till hafvet) och
har det största flodområdet, 7 mill. kvkm. (inräknadt
Tocantins).
A. mottager mer än 200 bifloder, af hvilka omkr. 100
äro segelbara. 18 bland dem äro strömmar af första
rangen, d. v. s. 1,500-3,000 km. i längd (Volgas
längd är 3,183 km.). De märkligaste äro,
från höger: Huallaga (1,000 km., föga segelbar);
Ucayalli (1,960 km., däraf 1,200 segelbara för små
ångare), sorn vid inflödet i A. tillryggalagt ett
längre lopp än denna, hvarför man brukar räkna A:s
längd från Ucayallis källor; den nästan till källan
segelbara Javari; Juruá (1,500 km., 1,000 segelbara);
Purús (nära 3,000 km., 1,800 segelbara för ångare);
Madeira, som bildas genom sammanflöde af Mamoré
och Beni (2,250 km., i sitt mellanlopp spärrad
genom fall); Tapajoz (1,680 km., 330 segelbara);
Xingu (800 km., 100 segelbara); samt Tocantins,
som dock är mindre än sin 2,500 km. långa biflod
Araguaya. Egentligen är dock Araguaya-Tocantins
ett själfständigt flodsystem, dess mynning heter Rio
Pará. A:s bifloder från vänster äro: Pastaza (520 km.,
endast farbar för båtar), Tigre (550 km.), Napo (700
km., 200 segelbara), Putumayo eller Iça (1,600 km.,
1,400 användbara för ångare), Yapura (1,400 km.,
många fall, blott på mindre sträckor segelbar), Rio
Negro med bläcksvart vatten och moskitfria skogar
(1,400 km., 700 segelbara) och Trombetas.
A:s flodområde är, såsom nämndt, 7 mill. kvkm. Dess
gränser äro i norr och söder ej synnerligen
markerade. Vattendelaren i norr börjar vid Ponta
do Norte, går sedan i n. v. till de höjder, som i
s. begränsa franska, nederländska och engelska Guyana,
följer därefter Pacaraima och Parimabergen, hvilka,
så långt de räcka i väster, skilja A:s område från
Orinocos. Mellan dennas öfre lopp och Rio Negro upphör
all vattenskillnad, och den förra afskiljer från sig
åt s. v. den ansenliga och segelbara Cassiquiare,
som upptages af Rio Negro. Väster om denna utgöres
vattendelaren af en svag landvåg, som öfver llanos
framgår åt v., längs 2°-3° n. br., till Andernas
fot. Vattendelaren mellan A. och Rio de la Plata är ej
heller synnerligen ansenlig: Madeira har tillflöden
från samma trakter där Pilcomayo upprinner söder om
Cochabambabergen, och en annan af dess källfloder
upprinner helt nära Paraguays källa. Likaledes är
afståndet från Tocantins och Araguayas källor till
floder, som rinna till Parana, högst obetydligt.
Hela detta ofantliga flodområde har ej inom sig ett
enda berg: allt är en oändlig skogsslätt, långsamt
sänkande sig österut. Det ligger helt och hållet
inom tropikerna och mottager öfver hela sin yta de
oerhörda tropiska regnens vattenmassa. A. har därför
mycket starka öfversvämningar och skulle hafva ännu
starkare, om icke regnen i olika delar af dess område
fölle på olika tider, en följd däraf att bifloderna
komma från hvar sin sida om ekvatorn. Någon utpräglad
lågvattentid finnes därför ej för A. (såsom för
Nilen), men som de sydligare bifloderna äro större
än de norra, stiger vattenhöjden under det södra
halfklotets sommar (regntid), vanligen oafbrutet från
dec. till mars (120 dagar) och till en höjd af 10-15
meter. Detta är nog för att dränka väldiga områden af
de låga stränderna. Oöfverskådliga sträckor förvandlas
då till sjöar, de stora bifloderna sända armar till
hvarandra eller till hufvudfloden. I maj är vanligen
allt detta vatten borta; den af slam betäckta marken
blir åter synlig, och landdjuren återvända. Men de
af vattnet uppmjukade stränderna förmå ej längre bära
alla de stora träden; en mängd faller öfver ända och
bortföres af floden, på hvars yta enstaka stammar
eller hela
[bildtext]
Ridande amason (antik staty i Neapel).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
