Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andfåglar, Lamellirostres, underordning af ordningen Anseriformes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädänderna, Dendrocygna. De finnas i
tropikerna och bo i träd (se pl. Andfåglar).
Om svanfamiljen se Svansläktet.
Inom gåsfamiljen, Anseridæ, äro könen lika
hvarandra. Gässen rugga en gång om året. Om man
bortser från förhållandet hos grafänderna, består
de gamlas föda af växtämnen, hvaremot ungarna
förtära mycket djurämnen. Gässen vistas mera på
land än svaner och änder. De flyga mycket snabbt,
ordnade i "snöplog". De simma rätt bra, men dyka
endast som ungar och vid påkommande fara under
ruggningstiden. Trots den bekanta förklenande
uppfattningen rörande deras intelligens hafva de
obetingadt ett mycket utveckladt fågelförstånd. Alla
nordiska gäss äro flyttfåglar.
Öfversikt öfver de svenska släktena:
I. Näbben tjock och konisk. Näbbnageln upptager
större delen af näbbens bredd. Näbblamellerna
korta och koniska.
A. Öfvernäbbens lameller synliga utifrån längs
större delen af näbben. 1. Anser.
B. Öfvernäbbens lameller ej synliga utifrån.
2. Branta.
II. Näbben mot spetsen något bredare, starkt plattad
och något uppåtböjd, med tunna lameller och
liten näbbnagel. 3. Tadorna.
De till dessa släkten hörande svenska arterna skiljas
på följande sätt:
I. Öfvernäbbens lameller tydligt synliga.
A. Näbbens höjd vid basen mindre än halfva
längden.
a. Näbben delvis svart och med mörk nagel.
Ett orangefärgadt bälte kring näbben.
Fötterna gulröda. Hufvud och hals
gråbruna; öfverkroppen mörkt brunaktig med
gråhvita fjäderkanter; bröstet ljusgrått,
buksidan hvitaktig. Längd 75–85 cm.
1. Sädgåsen, A. segetum.
b. Näbben med hvit nagel.
[alfa]. Öfvergump askgrå. Pannan saknar hvitt.
Näbben rödaktig. Hufvud och hals brungrå;
öfverkroppen brunaktig med
ljusgrå fjäderkanter; bröst och buk ljusgrå.
Näbblängden 60–69 mm. Kroppslängd
74–84 cm. 2. Grågås, A. cinereus.
[beta]. Öfvergump mörkt gråbrun.
[alfa’]. Det hvita i pannan når ej upp mellan
ögonen. Näbb 42–48 mm. Kroppslängd
öfver 67 cm.
3. Bläsgås, A. albifrons.
[beta’]. Det hvita i pannan når upp mellan
ögonen. Näbb 31–39 mm. Kroppslängd
under 65 cm.
4. Fjällgås, A. erythropus.
II. Öfvernäbbens lameller knappast synliga utifrån.
Hjässa och nacke med tvenne svarta,
hästskoformiga fläckar. Ofvan ljust askgrå, under
hvitaktig. Längd omkr. 68 cm.
5. Indisk gås, A. indicus.
Sädgåsen (Vildgåsen), A. segetum, bebor
nordliga Europa och Asien; i Sverige häckar den
endast på fjällen och i landets norra delar, men
under flyttningarna har den anträffats i alla delar
af södra Sverige. Äggen (6–8) smutshvita. –
Grågåsen, A. cinereus, uppträder hufvudsakligen
i den nordliga hälften af Europa; i Sverige
förekommer den företrädesvis vid östra kusten, där den
häckar i yttre skärgården; dock häckar den äfven här
och där söderut vid insjöar. Grågåsen är stamform
för den tama gåsen. Ägg som hos den föregående. –
Bläsgåsen, A. albifrons, som
bebor gamla världens nordliga delar, är i Sverige
skjuten endast under flyttningstiderna. – Fjällgåsen
(dvärggåsen), A. erythropus, liknar
till dräkten alldeles bläsgåsen och finnes som
häckfågel från och med Skandinaviens norra fjälltrakter
öster ut ända till Japan; i Lappland lär den flerstädes
ej vara sällsynt. – Indiska gåsens, A. indicus,
hemland är mellersta Asien och norra Indien; i Sverige hafva endast
några få exemplar anträffats.
Af taflacksläktet, Branta, häckar ingen
art i Sverige, utan endast under flyttningstiderna äro
exemplar anträffade af några arter, hvilkas hem är
den arktiska regionen (se fig. e). Dessa arter skiljas
på följande sätt:
[bildtext]
Fig. e.
I. Hufvudets sidor hvita; nacke och hals svarta;
ryggen till en del askblå och svartfläckig. Längd
63–69 cm.
1. Hvitkindad gås, B. leucopsis.
II. Hufvudets sidor ej hvita.
A. Hufvud och hals svarta eller svartgrå, den
senare med ett hvitt tvärstreck på hvardera sidan.
Längd 65 cm.
2. Prutgås, B. bernicla.
B. Halsen framtill rödbrun; hufvud svart och
rödbrunt; för resten företrädesvis svart.
Längd 51–57 cm.
3. Rödhalsad gås, B. ruficollis.
Grafandsläktet, Tadorna, bildar
öfvergången till änderna; i utseende, rörelse och flykt
likna grafänderna dock gässen. De vistas ständigt
vid hafvet samt lefva af både växt- och djurämnen.
Äggen, som äro hvita och många till antalet, läggas
i jordhålor eller ihåliga träd. De svenska arterna
skiljas sålunda:
I. Näbb röd. Öfvergumpen hvit. Längd 54–66 cm.
1. Grafanden, T. tadorna.
II. Näbb svartaktig. Öfvergumpen svart. Längd 54–61 cm.
2. Rödgul grafand, T. casarca.
Grafanden (Brandgåsen), T. tadorna
(Vulpanser tadorna), förekommer längs kusterna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
