Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andromeda, astron., en på norra stjärnhimmelen belägen stjärnbild - Andromeda L., bot., växtsläkte - Andromeda-nebulosan, astron., en med blotta ögat synlig nebulosa - Andromeda-toxin l. Andrometoxin. Se Andromeda, bot. - Andromonoeci, bot., det förhållande, som eger rum hos andromonoika växter (se d. o.) - Andromonoika växter, bot., de växter, som bära både hanblommor och tvåkönade blommor - Andronicus, Livius, romersk skald. Se Livius - Andronikos, tre bibliska personligheter - Andronikos. 1. En Antiochos Epifanes’ ståthållare i Antiokia - Andronikos. 2. En befälhafvare på Garizim - Andronikos. 3. En till kristendomen omvänd jude i Rom - Andronikos, forngrekisk arkitekt från Kyrrhe i Syrien - Andronikos, namn på fyra östromerska kejsare - Andronikos. 1. A. I, reg. 1183-85, den siste af Komnenernas ätt - Andronikos. 2. A. II, reg. 1282–1328, af Palaiologernas ätt - Andronikos. 3. A. III, reg. 1328–41 - Andronikos. 4. A. IV Palaiologos (Palæologus), reg. 1376–79 - Andronikos, forngrekisk filosof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(den sistnämnda en trippelstjärna, bestående af en
röd, en grön och en blå komponent).
A. N-R.
Andromeda L., bot., växtsläkte, tillhörande
fam. Ericaceæ. Af detsamma finnas i Sverige
tre arter. De äro alla smärre buskväxter med
öfvervintrande, alltid hela och smala, ofta små
och barrlika blad samt långskaftade hvitröda
eller hvita blommor. Den allmännast utbredda är
A. polifolia L., rosling eller rödpors,
med lansettlika blad och hvitröda blommor. Den
utgör särskildt en af de vackraste prydnaderna på
Sveriges vidsträckta hvitmossar från lappmarkerna,
där den är mycket vanlig, ända ned till nordliga
Skåne och Bleking. Linné, som var mycket intagen
af denna växt, gaf den i sin "Flora lapponica"
det namn den nu bär, därför att den var "bunden vid
Lapplands öde kärr lik Ovidii Andromeda vid klippan"
(Nyman). Växten innehåller ett narkotiskt gift,
andromeda-toxin l. androme-toxin, och bladen lära i
Ryssland användas till garfning och svartfärgning. De
tvenne andra arterna, A. tetragona L. och A. hypnoides
L., äro fjällväxter, som anträffas här och där i våra
högfjäll.
G.A.*
[bildtext]
Perseus och Andromeda
(efter en berömd väggmålning i Neapels museum).
(Se sp. 996.)
Andromeda-nebulosan, astron., en med blotta ögat
synlig nebulosa, något ofvanför och v. om Mirach i
Andromeda. Nebulosan, som var känd redan af araberna
i medeltiden, observerades i Europa först 1612 af
Simon Marius. Af Roberts fotografier framgår, att
nebulosan består af flere koncentriska ringar,
skilda genom mörka mellanrum och omgifvande
ett ljusstarkt centrum. 1885 observerades en
ny stjärna af 7:e storl. i centrum, men denna
minskades hastigt och var försvunnen följande
år. Spektrum är kontinuerligt. Nebulosan
består alltså af fasta partiklar.
A. N-R.
Andromeda-toxin l. Andrometoxin. Se
Andromeda, bot.
Andromonoeci, [ligatur oe] bot., det förhållande, som eger
rum hos andromonoika växter (se d. o.).
Andromonoika växter (af grek. aner, man, monos,
ensam, och oikos, hem), bot., de växter,
som på samma individ bära både hanblommor och
tvåkönade blommor. Jfr Pollination.
G. L-M.
Andronicus, Livius, romersk skald. Se
Livius.
Andronikos (grek. Andronikos, lat. Andronicus), tre
bibliska personligheter. – 1. En Antiochos Epifanes’
ståthållare i Antiokia, som lät taga lifvet af den
gamle judiske öfversteprästen Onias (2 Makk. 4:
31–38). – 2. En befälhafvare på Garizim under samme
konung (2 Makk. 5: 23). – 3. En till kristendomen
omvänd jude i Rom, aposteln Paulus’ vän och medfånge
(Rom. 16: 7).
E. S-E.
Andronikos (grek. Andronikos, lat. Andronicus),
forngrekisk arkitekt från Kyrrhe i Syrien, byggde
det ännu bibehållna Vindarnas torn i Aten. Detta
lilla intressanta verk från den grekiska konstens
senare tid, troligen uppfördt i 1:a årh. f. Kr.,
har på takets spets en rörlig koppartriton, som
med en liten staf visar vindens riktning, och under
gesimsen personifikationer af de åtta hufvudvindarna
framställda i relief. Nedanom dessa äro inristade
linjer, som tjäna till solvisare, hvarjämte byggnaden
var så inrättad, att den i mulet väder och under
natten tjänade som vattenur, hvarför den också kallas
Andronikos’ horologion (ur).
Andronikos (grek. Andronikos, lat. Andronicus), namn
på fyra östromerska kejsare. – 1. A. I, reg. 1183-85,
den siste af Komnenernas ätt, son till Isak Komnenos,
bekant för sitt växlingsrika, äfventyrliga lif. Under
en jakt råkade han i turkisk fångenskap 1141, blef
efter några år lössläppt och af kejsar Manuel satt
till anförare öfver krigshären i Cilicien. Han
blef soldaternas älskling och föll därför i onåd
hos kejsaren, som lät fängsla honom. Efter 12 års
fångenskap i Konstantinopel lyckades han under många
äfventyr fly till den ryske storfursten i Kiev. Sedan
han åter blifvit försonad med Manuel, bistod han denne
med ryska trupper mot ungrarna, men föll ånyo i onåd,
flydde till Antiokia och sedermera till Jerusalem. Där
förförde han konung Balduins änka, Teodora, och flydde
med henne till den turkiske sultanen i Damaskus,
benådades en tid därefter, men blef snart förvisad
till Pontos. Då kejsar Manuel dog, återvände han till
Konstantinopel, lät mörda Manuels änka och son samt
utropa sig själf till kejsare. Han styrde riket med
kraft och duglighet, men förlorade efter två år lifvet
i ett uppror. Se vidare Östromerska riket.
– 2. A. II, reg. 1282–1328, af Palaiologernas ätt, störtades från
tronen af sin sonson A. III och dog i kloster 1332. –
3. A. III, reg. 1328–41, en svag och utsväfvande
furste, förde olyckliga krig mot bulgarerna och de
osmaniske turkarna, hvilka under hans regering fattade
fast fot vid Bosporen. – 4. A. IV Palaiologos
(Palæologus), reg. 1376–79, störtade sin fader,
Johannes V, från tronen 1376, sedan han efter ett med
turkisk hjälp året förut företaget upprorsförsök hade
blifvit fången och bländad. Efter fyra års regering
tvangs han af fadern till tronafsägelse. Han dog
1385.
Andronikos (grek. Andronikos, lat. Andronicus),
forngrekisk filosof, från Rhodos, den elfte
föreståndaren för den peripatetiska skolan, utgaf
Aristoteles’ skrifter omkr. 70 f. Kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
