Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Argenson. 2. Marc René, markis d'A. - Argenson. 3. René Louis, markis d'A. - Argenson. 4. Marc Pierre, grefve d'A. - Argenson. 5. Marc Antoine René, markis de Paulmy d'A. - Argenson. 6. Marc René de Voyer, markis d'A. - Argenson. 7. Charles Marc René de Voyer, markis d'A. - Argentamin, kem. farm. - Arentan, nysilfver (se d. o.) - Argentan, hufvudort i ett arrondissement i franska depart. Orne - Argent anglais, fr., "engelskt silfver", försilfradt nysilfver - Argent d'Allemagne, fr., "tyskt silfver", ett namn på nysilfver - Argenteuil, stad i franska depart. Seine-et-Oise - Argentiera, en af Cykladerna i grekisk arkipelagen. Se Kimolo - Argentière, Col d', ett viktigt alppass - Argentin, tekn., finfördeladt tenn - Argentina, zool. Se Silfverfisken - Argentina, Argentinska republiken (República Argentina), förr Rio de la Platas förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
president i finansrådet och storsigillbevarare, men
nedlade dessa ämbeten såsom motståndare till Laws
finansplaner. – 3. René Louis, markis d’A.,
den förres son, f. 1694, d. 1757, var utrikesminister
1744–47, men sedan han störtats från denna plats,
egnade han sig åt politisk-filosofiskt skriftställeri
(Considérations sur le gouvernement de la France, 1764).
– 4. Marc Pierre, grefve d’A., den förres
broder, f. 1696, d. 1764, blef krigsminister 1743,
men måste 1757 nedlägga sitt ämbete till följd af
markisinnan Pompadours inflytande. – 5. Marc
Antoine René, markis de Paulmy d’A.,
son till René Louis d’A., f. 1722, d. 1787, blef
guvernör för arsenalen, egnade sig åt bibliografi och
samlade ett bibliotek (Arsenalbiblioteket) om 150,000
band. – 6. Marc René de Voyer, markis
d’A., f. 1771, d. 1842, var 1815–34 deputerad och
uppträdde på den liberala sidan som en häftig
motståndare till restaurationens politik. – 7. Charles
Marc René de Voyer, markis d’A., f. 1796,
d. 1862, deputerad 1848, bekant som författare af
arkeologiska, etnografiska och politiska arbeten.
Argentamin, kem. farm., en lösning af 8 delar
silfverfosfat i 100 delar af en 15-procentig
vattenlösning af etylendiamin. Färglös vätska med
antiseptiska och sammandragande verkningar. Användes
i stark utspädning (med 4,000 delar vatten eller
mera) till insprutningar i st. f. silfvernitrat eller
sublimat vid behandling af gonorré m. m.
S. J–N.
Argentan (af lat. argentum, silfver), nysilfver
(se d. o.).
Argentan [ar*ãtã’], hufvudort i ett arrondissement
i franska depart. Orne, vid floden Orne. 5,786 inv.
(1896). Det var hufvudsakligen i A., som de berömda
Alençon-spetsarna tillverkades.
Argent anglais [ar*ãtãglä], fr., "engelskt
silfver", försilfradt nysilfver.
Argent d’Allemagne [ar*ã’ dalma’nj], fr., "tyskt
silfver", ett namn på nysilfver.
Argenteuil [ar*ãtö’j], stad i franska depart.
Seine-et-Oise, vid Seine, n. v. om Paris, vid järnbanan till
Cherbourg. 15,708 inv. (1901). Det utgöres till
stor del af villor, tillhöriga rika parisare. Odling
af vin, betydligt till mängden, men af sämre slag.
Kyrkan till det kloster, i hvilket Abailards ryktbara
älskarinna Heloïse ingick som nunna, och hvilket
länge var en ruin, har i nyare tider blifvit återställd.
Argentiera, en af Cykladerna i grekiska
arkipelagen. Se Kimolo.
Argentière, Col d’ [kåll dar*ãtiä’r], ett viktigt
alppass (1,995 m. högt), som åtskiljer Hafsalperna
och Cottiska alperna samt förenar Stura-dalen (till
Po) med Ubaye-dalen (till Durance).
Argentin, tekn., finfördeladt tenn, erhållet
antingen genom utfällning ur en tennlösning medels
zink eller såsom affall vid stanniolfabrikation.
Användes vid framställning af s. k. glanspapper och
till erhållande af tyg med tryckta mönster af
silfverliknande färg.
G. D.
Argentina, zool. Se Silfverfisken.
Argentina, Argentinska republiken
(República Argentina), förr Rio de la Platas
förenta stater, förbundsrepublik i
Syd-Amerika, omfattade före den engelske konungens
skiljedom (nov. 1902) i gränstvistcn mellan A. och
Chile en areal, som officiellt uppgafs till 2,885,620
kvkm., men efter den nya gränsregleringen torde
inskränkas till 2,800,000 kvkm. Det sträcker sig
från 22° s. br. i n. och gränsar där till Bolivia,
Paraguay, Brasilien och Uruguay (gränsen markeras
på vissa sträckor af floderna Pilcomayo, Paraguay
och Paraná mot Paraguay samt af floden Uruguay
mot Brasilien och Uruguay). I s. är A. visserligen
genom Chile stängdt från Magalhães’ sund, men eger
östra delen af Eldslandet samt Staten island och
når härigenom ända till 50° 30’ s. br.
Med hänsyn till naturbeskaffenhet
omfattar landet två delar, det norra La-Plata området,
som upptages af El gran Chaco och Pampas och som
sträcker sig till omkr. 40° s. br., samt Patagonien.
Det förra är en oerhörd slätt, som bildats under sen
tertiär- och kvartärtid, då ett haf utbredde sig mellan
Brasiliens högland och Kordillererna, hvilket
småningom torrlades och hvars botten täcktes af sediment.
Vid pampas’ bildande torde ock vinden under långa
perioder af torka verkat lössbildande (se Löss) och
floderna från bergen i väster ha ditfört slam. Gran
Chaco ("jaktmark") består af fin humus; djupare
innehåller den mycket salthaltigt grundvatten. Ytan
är alldeles jämn och utan stenar; den betäckes
omväxlande af skogar och ängar. Landet genomflytes
af flera floder från Kordillererna, såsom Pilcomayo,
Vermejo, Salado och Saladillo, hvilken kan betraktas
såsom gräns mot pampasområdet. Dettas höjd är vid
Rosario 38 m., vid Villa Nueva 200 m., vid Villa
Mercedes 480 m. ö. h. Det är en ändlös slätt, jämn
som hafvet och täckt af otaliga små saltsjöar.
Vegetationen består mestadels af gräs, här och där buskar
samt vid floderna träd. Patagonien är i sitt inre ett
högland af 400–500 m. ö. h., vid Kordillererna 800
–1,000 m. och faller terrassformigt ned mot hafvet.
Klippor höja sig ofta öfver den i allmänhet
förhärskande slätten, som är täckt af gräs; endast sällan
och på väl skyddade ställen ser man manshöga buskar.
Stora fördjupningar, som på sin botten vanligen hafva
små saltsjöar, finnas många. Bland floder märkas
Colorado och Rio Negro, båda i gränsområdet mellan
pampas och Patagonien, samt Chubert och Chico
sydligare. Bergland är A. blott i sin västra del, som
fylles dels af Anderna och utlöpare från dem, dels
af de öster därom belägna s. k. Anti-Kordillererna,
bl. a. Sierra de Córdoba (1,900 m.). Jfr Amerika.
Klimatet är mycket olika i olika trakter. I
norden halftropiskt, blir det mot söder allt svalare
och är i de inre delarna kontinentalt. Staden Asuncion
(i Paraguay, alldeles vid gränsen mot A.) har en
medeltemperatur af 22°, med maximum i januari
26° och minimum i juni 17,1°. De högsta och lägsta
där observerade temperaturer hafva varit 39,4° och
– 1°. Vid La Plata är årsmedeltemperaturen
16°–17°, i Bahia Blanca 15,3° och vid Magalhães’
sund 6,3° samt ovanligt jämt fördelad året om. Så
har vid Rio Negros mynning den varmaste månaden,
januari, 23,2° och den svalaste, juli, 7,3. I Punta
Arenas vid Magalhães’ sund äro de motsvarande
talen 10° och 1,9°. Nederbörden är vid norra delen
af kusten och vid Parana riklig (Buenos Aires har
900 mm., Rosario 1,000 mm.), men aftar hastigt både
inåt landet och mot söder. Den är därför ringa på
pampas, än mindre i Andernas område, där staden
Rioja har blott 250 mm., likaledes i Patagonien, där
det inre landet har blott 400 mm. och kusten blott
mellan 400 och 500 mm. I norra delen af landet äro
sommarmånaderna (dec.–mars) rikast på regn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
