Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Argentina, Argentinska republiken (República Argentina), förr Rio de la Platas förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medan vintern är torr; Patagonien däremot har mer
höst- och vinterregn, medan vår och sommar äro
mera torra.
Befolkningen beräknades år 1901 utgöra
4,926,913 pers., eller 1,7 på kvkm. Den har vuxit
mycket snabbt under de sista årtiondena. Vid den
första verkliga folkräkningen 1869 var den 1,836,490
pers., alltså mindre än som nu finnes i staden och
provinsen Buenos Aires. Dock har ökningen varit något
mindre under de allra sista åren: från 1869–95
tilltog den med 5,2 proc. per år, sedan med 2,5 proc.
Den betydande tillväxten beror på den starka
invandringen. Denna började 1836, hämmades under
den inre oredan 1843–52, men steg sedan mäktigt
till 1889, då den utgjorde 218,744 pers. Hela antalet
invandrare mellan åren 1857 och 1901 var 2,147,914
pers., utvandrarna 879,355, alltså ett öfverskott af
1,27 mill. pers. Af 1,698,654 invandrare 1857–97
voro 1,053,977 italienare, 302,182 spanjorer, 154,554
fransmän, alltså öfver 1,5 mill. romaner; af de öfrige
voro 32,501 engelsmän, 28,131 österrikare (mest
polacker), 25,563 tyskar, 23,914 schweizare, 18,677
belgare och 59,155 af andra nationer. År 1901
invandrade 125,951 (däraf 55,000 italienare) och
utvandrade 80,251. 1 jan. 1901 voro af hela
befolkningen 1,250,000 utlänningar, alltså öfver en
fjärdedel. Af ur-infödingarna (indianerna) hafva
somliga antagit en viss grad af odling ("indios
mansos"), hvaremot de oafhängiga, krigiska
stammarna ("indios bravos") i sitt ursprungliga tillstånd
ströfva omkring på slätterna. Af de senare tillhöra
ryttarfolken på Chaco antingen guaikurú-gruppen,
såsom foba- och pilagá-stammarna, eller (i västra
Chaco) mataco-gruppen m. fl. Pampas’ urbefolkning
voro puelche- l. pampas-indianerna. Gauchoerna,
hvilka lefva som småbönder eller mest som
boskapsherdar äro ättlingar af gamla spanska invandrare och
indiankvinnor; däremot äro de större jordegarna,
"estancieros", vanligen af rent hvit härstamning.
Patagoniens infödingar kallas vanligen tehueltsjer; de
södra stammarna bland dem äro ett resligt folk, ofta
öfver 180 cm., men inga sådana jättar, som de förr
ansågos för. De lefva af jakt och fiske. Till dem
hör också "Ona" i norra och östra Eldslandet.
Indianernas hela antal anslås till 20,000.
Utom hvita och indianer finnas negrer och en
mängd blandningsraser, bland hvilka (utom gauchoer)
må nämnas choloer l. chinoer (af europé och indian),
mulatter (af europé och neger) och samboer (af neger
och indian).
Undervisningsväsendet har sedan 1868,
då staten tog det i sina egna händer från jesuiterna,
genomgått en väsentlig omgestaltning. Den offentliga
undervisningen lyder nu under en
understatssekreterare. A. eger 2 universitet (i Buenos Aires och
Cordoba), 16 högre skolor (i provinshufvudstäderna),
ingenjörsskola, kadett- och marinskola, 2
landtbruksskolor, 1 bergsskola och omkr. 4,000 folkskolor (med
obligatorisk undervisning). De flesta tillhöra katolska
kyrkan, som har en ärkebiskop i Buenos Aires och
4 biskopar. Den är erkänd som statskyrka, men alla
trosbekännelser äro tolererade. Det officiella språket
är spanska, men bland de bildade är franskan och i
sjöstäderna engelskan mycket utbredd, medan i de
inre provinserna guaranispråket mångenstädes
användes.
Naturprodukter och näringar.
Landets hufvudnäring är boskapsskötseln. Sedan 1527
de första hästarna och 1553 de första nötkreaturen
införts, utbredde sig boskapsskötseln på pampas, men
tog ett större uppsving först sedan fåret införts och
fårafveln utbildats genom engelsmän och tyskar. A.
är nu ett af jordens viktigaste boskapsskötande länder.
Äfven odling af kochenill och bin samt silkesodling
börja tilltaga; likaså har man börjat hålla lamadjur
i stora hjordar på Anderna. Till utförselartiklarna
höra ock hudar af chinchilla och fiskuttrar samt vax,
honung och strutsfjädrar. De boskapsrikaste
provinserna äro Entre Rios, Corrientes, Santa Fé, vidare
Pampas, Buenos Aires och Cordoba. Vid slutet af
år 1895 funnos 74,4 mill. får, 2,75 mill. getter, 21,7
mill. nötkreatur, 4,5 mill. hästar, 0,5 mill. åsnor och
mulor samt 0,65 mill. svin samt omkr. 175,000 strutsar
och 48,000 lamas; så att boskapsskötseln inalles har
öfver 100 mill. djur. Åsnorna äro nödvändiga för
trafiken i Kordillererna; hästafveln går däremot tillbaka.
1889 utfördes för 56,7 mill. pesos ull, 1900 för 44,7
mill. pesos, dessutom 1900 för 22,3 mill. pesos hudar
och 13,2 mill. p. kött, 3,9 mill. p. talg och 3 mill. p.
lefvande djur. Under de sista årtiondena har A.
blifvit äfven ett af jordens stora
spannmålsexporterande länder, hvilket visas däraf, att medan A. ännu
1877 köpte spannmål från utlandet, har exporten
däraf sedan varit stadd i en snabb tillväxt. Den
hade 1893 ett värde af 26,75 mill. pesos och 1900
af 45,25 mill. pesos och var sålunda den största
exportartikeln. Af den odlade jorden användes 1901
största delen till odling af hvete (3,3 mill. har), majs
(1,3 mill. har) och foderväxten luzern (1,13 mill.
har); fjärde rummet intogo lin och rofvor (782,000
har); därpå följde på långt afstånd råg (80,000 har),
sockerrör (46,000), vin (45,000), tobak (12,700) och
ris (2,800 har). I de varmare delarna odlas också
bananer, maniok, kaffe, jordnötter, i Kordillererna
quinoa och coca samt öfverallt frukt i trädgårdar.
Skörden af hvete utgör numera inemot 20 mill.
deciton, hvilket per invånare är mer än i något
annat land. Större delen häraf exporteras.
Åkerbruket drifves i A., såsom i det öfriga Amerika,
endast extensivt, hvarför afkastningen per har är
mycket ringa (endast 6 à 7 deciton hvete per har,
mot 16 i Sverige och 27 i Skottland). De
viktigaste hveteprovinserna äro Santa Fé, Buenos Aires,
Cordoba och Entre Rios; majs odlas mest i Buenos
Aires, vin i Cordoba, Mendoza och S. Juan, mesta
sockret kommer från Tucuman, som också
lämnar den mesta tobaken. Skogen i Chaco, Corrientes,
Entre Rios, Santa Fé och Santiago del Estero lämnar
värdefulla träslag, särskildt quebrachoträ och yerba
(maté), hvilket dock måste införas i stor mängd.
– Bergsbruket är föga utveckladt samt
producerar mest ädla metaller, salt och borax, medan
stenkol tyckes alldeles saknas. – Industrien
befinner sig i sin allra första utveckling och
inskränker sig väsentligen till förädling af
boskapsskötselns och åkerbrukets produkter, medan kläder,
tyger, skor, maskiner och instrument, järn, papper
o. d. mestadels införas från utlandet.
Handeln nådde sin största utveckling under
senare delen af 1880-talet (1889 stego import och
export till 287,4 mill. pesos), men gick därpå tillbaka
i följd af den 1890 inträffade statsbankrutten, som
framkallades af en rad missgrepp, särskildt allt för
stor emission af pappersmynt. Den förlust, som ensamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
