Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atleön - Atlingbo - Atmidometer - Atmisk - Atmologi - Atmolys - Atmometer. Se Atmidometer - Atmosfär - Atmosfärilier - Atmosfäriska järnbanor. Se Pneumatiska befordringsmedel - Atmosfäriska linjer. Se Absorption
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Atle, jarl i Sogn på Harald Hårfagres tid. I slaget
vid Stavenæsvaag mellan Atle och den mäktige
tröndiske jarlen Håkon Grjotgardssön blef Atle sårad
och dog fem dagar senare på denna ö.
O. A. Ö.
Atlingbo, socken i Gottlands län, Gottlands södra
härad. 1,473 har. 223 inv. (1902). A. utgör ett
regalt pastorat i Visby stift, Medelkontraktet.
I Guta-lagen var stadgadt, att kyrkan i A., som
var den i Medeltredingen (Medelkontraktet) först
uppförda, skulle, liksom Fardhem i södra och
Tingstäde i norra tredingen, vara en fristadskyrka,
inom hvars område mandråpare hade 40 dagars
skydd.
C. J. B.
Kyrkan, tillkommen mot slutet af rundbågstiden,
har undergått förändringar under spetsbågstiden;
dess största egendomlighet är att apsis har spetsoval
plan.
Hs Hd.
Atmidometer l. Atmometer (af grek. atmis
l. atmos, ånga, dunst, och metron, mått), meteor.,
afdunstningsmätare (se d. o.).
Atmisk (af grek. atmis l. atmos, ånga, dunst),
som har afseende på vattenånga eller
afdunstning.
Atmologi (af grek. atmos, dunst, och logos, lära),
läran om vattnets afdunstning.
Atmolys (af grek. atmos, dunst, och lyein, lösa),
i gasblandningar befintliga gasers åtskiljande från
hvarandra.
Atmometer, fys. Se Atmidometer.
Atmosfär (af grek. atmos, ånga, dunst, och
sfaira, klot), dunstkrets, luftkrets. Med detta ord
betecknar man i allmänhet ett gasartadt hölje omkring
en kropp, företrädesvis en himlakropp.
1. Fys. och meteor. I inskränkt mening användes
ordet atmosfär för att beteckna det jordklotet
omgifvande lufthöljet. Luften utgöres af en intim
blandning af följande gaser i nedan angifna mängder:
Viktsproc. Volymproc.
Kväfve ...... 75,60 78,16
Syre ........ 23,10 20,90
Argon ....... 1,30 0,94
Bestämmandet af luftens syrgashalt sker med en
apparat, som fått namn af eudiometer (se d. o.)
eller genom absorption öfver pyrogallol eller
rödglödande koppar. Dess kväfve kan borttagas
genom ledning öfver starkt rödglödande
magnesiumpulver. Man får efter sagda gasers borttagande
kvar en rest, som af Ramsay och lord
Rayleigh kallades argon. Denna visade sig
emellertid ej vara en enhetlig gas. Ramsay har därur
isolerat följande ämnen: neon, helium, krypton och xenon,
hvilka i de ungefärliga mängderna 1,500, 1,000, 5 och
0,6 milliondels volymprocent ingå i den atmosfäriska
luften. Dessutom innehåller luften en vid olika
tillfällen olika stor, men alltid ringa, kvantitet
kolsyregas omkr. 3/10000 af luftens volym). Ett annat
gasformigt ämne, som ständigt förekommer i atmosfären,
är vattengasen eller vattenångan, hvilken leder sitt
ursprung från den afdunstning, som nästan
oupphörligt pågår från alla fria vattenytor på jorden.
Mängden af vattengas i luften är särdeles föränderlig,
alltefter lokalens läge och beskaffenhet, samt varierar
äfven betydligt med årstiden. Dess uppmätning sker
med hygrometern (se d. o.). Om de olika
metoderna att bestämma luftens fuktighet, såväl den
absoluta fuktigheten l. fuktighetstrycket som den
relativa l. fuktighetsgraden, se vidare
Hygrometri. Följande ämnen förekomma ock i luften,
ehuru i ytterst ringa mängd eller såsom
tillfälliga inblandningar, nämligen ozon, ammoniak,
vätesvafla, salpetersyrlighet och salpetersyra,
svafvelsyra, vätgas och kolväten samt dessutom i små
spår nästan alla ämnen, hvilka införts i luften
genom stänk från hafsvågorna. Det är sannolikt att
luften ej alltid haft samma sammansättning som nu.
Troligen har luften från början ej innehållit syrgas,
utan vätgas och kolväten jämte kväfve och kolsyra,
hvilken småningom tillförts genom vulkanernas
inverkan. Vegetationen har därur alstrat syre, som
förbränt vätgasen och kolvätena till vatten och
kolsyra. Slutligen ha dessa gaser konsumerats, hvarefter
fritt syre uppträdt i luften. Det genom växterna
reducerade kolet, äfvensom därur sekundärt
reduceradt svafveljärn, finnes inbäddadt i de sedimentära
jordlagren.
Äfvenså är det sannolikt, att luftens
kolsyrehalt genomgått betydliga ändringar, hvilka
medfört omväxlande kalla och varma geologiska perioder
(se Absorption, sp. 71). – Luften utöfvar tryck
på de kroppar, med hvilka den kommer i beröring.
Detta tryck, som icke är lika stort öfverallt, uppgår i
medeltal vid hafsytan på norra halfklotet till 1,033 kg.
per kvcm. Detta atmosfärens medeltryck uppväges
af en kvicksilfverpelare af 760 mm. höjd (se
Barometerstånd). Med tilltagande höjd öfver hafvet
minskas lufttrycket ungefär till hälften vid en
stigning af 5,500 m. och är dessutom öfverallt föränderligt
med väderleken. Vid 0° är luft af ofvannämnda
medeltryck 773 gånger lättare än vatten vid + 4°
temperatur. Följaktligen väger en liter torr luft vid
nyssnämnda temperatur och tryck 1,293 gram. Vid
uppvärmning utvidgar sig luften för hvarje grad med
1/273 eller 0,00366 af sin volym. – Genom flerfaldiga
observationsmetoder har man försökt bestämma
atmosfärens höjd, men sannolikt öfvergår atmosfären uppåt
småningom i en ytterst tunn interplanetarisk atmosfär.
Af dessa undersökningar framgår emellertid, att den
luft, som måhända ännu finnes vid en höjd af 50
–100 km. öfver hafsytan, har en ytterst ringa
täthet, motsvarande ungefär en tiondedels och en
hundra-milliondels millimeters tryck. – Luftens fysikaliska
tillstånd (dess tryck, temperatur, fuktighetshalt,
rörelse, klarhet m. m.) och de förändringar, som
däruti visa sig vid olika tider eller på olika ställen,
utgöra föremål för den vetenskap, som man kallar
meteorologi.
2. Fys. Atmosfärens medeltryck, hvilket, såsom
nämndt, antages svara mot en kvicksilfverpelare
af 760 mm. höjd, användes ofta i den tillämpade
fysiken såsom enhetsmått för gasers och ångors tryck
och kallas då atmosfär l. atmosfär-tryck.
I denna bemärkelse säger man t. ex., att en gas
eller ånga har 7 atmosfärers tryck, hvilket är
liktydigt därmed, att den håller jämnvikt med 7 x 760
= 5,320 mm. kvicksilfver, eller att den på hvarje
kvcm. utöfvar ett tryck af 7 x 1,033 = 7,23
kilogram.
R. R.*
Atmosfärilier, den atmosfäriska luftens
gasformiga beståndsdelar: syre, kväfve, kolsyra,
vattenånga, ozon, ammoniak m. fl.
Atmosfäriska järnbanor. Se Pneumatiska
befordringsmedel.
Atmosfäriska linjer. Se Absorption, sp. 70.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
