Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 347-348 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atmosfärisk elektricitet. Se Luft-elektricitet - Atmosfärologi - Atmosfär-tryck. Se Atmosfär - Atoll - Atom - Atomicitet - Atomighet. Se Atomicitet - Atomism - Atomist - Atomistiker. Se Atomist - Atomistisk - Atom-tal - Atom-tecken - Atom-vikt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Atmosfärisk elektricitet, fys. Se
Luft-elektricitet.

Atmosfärologi (af atmosfär, se d. o., och grek.
logos, lära), detsamma som meteorologi (se d. o.).

Atmosfär-tryck, fys. Se Atmosfär 2.

Atoll, geol., ringformigt korallref. Ordet härleder
sig från det malediviska ordet atolu, besläktadt med



det singalesiska etula, innanför. Inom atollen befinner
sig näml. en grund s. k. lagun. Se vidare
Korallref.
E. E.

Atom (af grek. nekande a och temnein, skära),
odelbar kropp. – 1. Kem. Den minsta mängd af
ett grundämne, som enligt Daltons teori kan ingå som
beståndsdel i en molekyl. Jfr Atomvikt.

2. Filos. Benämning på de små, odelbara kroppar,
af hvilka materien antages bestå. Det är egentligen
i den grekiska filosofien, som läran om atomerna
såsom alltings urbeståndsdelar förekommer i sin renhet.
Leukippos och hans lärjunge Demokritos lärde, att
allt ytterst består af odelbara kroppar, som äro olika
endast till gestalt, storlek och läge. All kvalitativ
olikhet är blott ett fenomen af den nämnda
kvantitativa. Af flera moderna tänkare fattas atomerna
såsom "kraftpunkter", och Hæckel tillägger dem ett
primitivt själslif.

Atomicitet (jfr Atom), Atomvärde,
Atomighet, Valens, kem., kallas i den nyare
kemien förmågan hos olika grundämnens atomer att
binda eller i en förening ersätta ett bestämdt antal
väteatomer. Man antager, att vätet är enatomigt,
hvilket betyder, att 1 atom väte ej kan binda mer
än 1 atom af ett annat, enatomigt element. Så förenas
blott 1 atom väte med 1 atom klor. Om 1 atom
af ett ämne kan binda 2 atomer väte eller 2 atomer
klor, är ämnet tvåatomigt. Så förenas 1 atom syre
med 2 atomer väte, emedan syret är tvåatomigt, och
likaså 1 atom zink med 2 atomer klor. Emedan 1
atom kväfve binder uti ammoniak 3 atomer väte,
säges kväfvet vara ett treatomigt element. Emedan
1 atom kol förenas med 4 atomer väte och 1 atom
kisel med 4 atomer klor, sägas kolet och kiseln vara
fyratomiga element. Detsamma kan äfven uttryckas
så: vätets och klorens atomer ega blott 1
frändskapsenhet eller angreppspunkt, syrets och zinkens ega
2, kväfvets 3 och kolets 4 o. s. v. Vid föreningars
uppkomst binda atomernas frändskapsenheter
hvarandra och användas för molekylens sammanhållning.
Om således en enatomig atom förenas med en annan
likaledes enatomig (t. ex. en atom klor med en atom
väte), så bildas en molekyl, som ej har någon
atomicitet, d. v. s. ej eger några disponibla
frändskapsenheter. Sådana molekyler kallas mättade.
Förenas däremot en fyratomig kolatom med en tvåatomig
syreatom, så bildas en molekyl koloxid, som, emedan
kolatomen ännu har tvenne fria frändskapsenheter,
måste vara tvåatomig. Sådana atomkomplexer, som
ega disponibla frändskapsenheter, kallas omättade
molekyler eller sammansatta
radikaler. Ett elements atomicitet är ej alltid oföränderlig:
den är tvärtom underkastad betydande växlingar och
visar sig olika mot olika element. Så t. ex. är
svaflet mot väte ett tvåatomigt element, men mot
syre ett fyr- till sexatomigt. Fosforn är emot väte
ett treatomigt element, emot klor ett tre- till
fematomigt. Klor, som är enatomigt mot väte, är en-,
tre-, fem-, sjuatomig emot syre. Om ett elements
atomicitet växlar, sker det nästan alltid med ett
parvis stigande antal frändskapsenheter. Vill man
uttrycka kroppars atomicitet (antalet
frändskapsenheter), gör man detta med romerska siffror, hvilka
sättas ofvanför de kemiska tecknen eller formlerna.
Så t. ex. betyder IV C ** en fyratomig kolatom.
Frändskapsenheterna utmärkas äfven med bindestreck, t. ex.
C**, *C-C*, *C-*C*-C*. Emellertid finnes det en
mängd kroppar, såsom kristallvattenhaltiga
salter och ammoniakaliska föreningar, hvilkas byggnad
icke kan förklaras genom valensläran. Litet af
den senare tidens många försök (af Werner m. fl.)
att utveckla denna lära har visat sig
tillfredsställande. Sannolikt är att valensen förorsakas af
elektriska krafter.
P. T. C. (H. E.)

Atomighet, kem. Se Atomicitet.

Atomism l. Atomistik (jfr Atom), den
läran, att allt ytterst består af atomer.

Atomist (se Atom), sällan Atomistiker,
person, som hyllar en på atomläran byggd åskådning.

Atomistiker. Se Atomist.

Atomistisk (jfr Atom), som är byggd på
antagande af atomer; som består af atomer eller liknar
atomer.

Atom-tal, tal, som angifver atomvikt för ett
grundämne.

Atom-tecken, kemiskt tecken, som angifver
grundämnenas atomvikter (se Atomvikt).

Atom-vikt, kem. Sedan man i slutet af 1700- och
början af 1800-talet iakttagit, att alla verkliga
kemiska föreningar ega en oföränderlig
sammansättning, och sedan Dalton 1808 upptäckt den
lagen att, då ett ämne i flere olika förhållanden
förenas med ett annat, de viktsmängder af det ena
ämnet, som i de olika föreningarna finnas bundna vid
en och samma viktsmängd af det andra ämnet, stå
till hvarandra uti ett mycket enkelt och multipelt
förhållande (Daltons lag l. lagen för de
multipla proportionerna), sökte han en
förklaring till dessa fakta i den från de gamle
grekiske filosoferna lånade hypotesen om atomer. Dessa
fakta kunde tillfredsställande förklaras genom det
antagandet, att de olika grundämnena ytterst äro
sammansatta af små enheter, atomer, hvilka hos olika
grundämnen ega olika vikt, samt att de kemiska
föreningarna uppstå genom atomers förening med
atomer. Dessa atomer utmärkas af en inneboende
attraktion till hvarandra, den kemiska
frändskapskraften l. affiniteten, genom
hvilken de förenas till grupper af atomer, molekyler,
hvilka äro de minsta enheter, hvaruti sammansatta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>