Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 401-402 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August I - August II

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

begrep sig på de religiösa tvistefrågorna, afskydde
lika mycket de lutherske ytterlighetsmännen (Flacius
Illyricus) som de i Pfalz beskyddade kalvinisterna;
såväl emot dem som gentemot de medlande
kryptokalvinisterna ville han fastställa den sanna lutherska
läran samt understödde därför utarbetandet af
konkordieboken, men härigenom vållades blott ny
splittring bland lutheranerna själfva. Äfven detta bidrog
alltså att beröfva Kur-Sachsen dess gamla ställning
som de tyske protestanternas ledande makt. Att hålla
vänskap med kejsaren blef från A:s tid en grundsats
för hans ättlingar, och så förbereddes den egendomliga
sachsiska politiken under trettioåriga kriget. – I
följd af sitt giftermål stod A. i nära samförstånd med
Danmark och understödde sin svåger Fredrik II i
hans kamp mot Erik XIV af Sverige, hvaraf vållades
förbindelse mellan denne och A:s fiende Wilhelm
von Grumbach. – Litt.:
Kluckhohn om kurfurst August i "Allgemeine deutsche biographie", och
Ritter, "Deutsche geschichte im zeitalter der gegenreformation und des dreissigjährigen krieges" (Stuttgart 1889 ff.).

^{C. H. H.}

2. August II, konung af Polen och under
namnet Fredrik August I kurfurste i
Sachsen, f. 1670, son till kurfursten Johan Georg III
och Anna Sofia, Fredrik III:s af Danmark dotter,
och därigenom kusin till Karl XII. 1694

kurfurste, var A. 1695–96 öfverbefälhafvare för den
kejserliga här, som i Ungern stred mot turkarna.
Vid polska konungavalet 1697 vann han genom ränker,
bestickningar och öfvergång till katolicismen ett
parti för sig, och då han genast med trupper bröt
in i Polen och lät kröna sig i Krakau, lyckades
han tränga undan sin medtäflare, den franske
prinsen af Conti. Med sin välrustade sachsiska här ville
han behärska de polska adelspartierna samt göra
eröfringar från turkarna. När freden i Karlowitz slutits,
vände han på Patkuls uppmaning sina erövringsplaner
mot Sverige, slöt 1699 hemliga förbund med
Danmark och Ryssland samt lät 1700 en sachsisk styrka
öfverfalla Riga. "Det stora nordiska kriget" bragte
till en början A. ständiga nederlag (Riga 1701,
Klissov 1702, Thorns fall 1703, Fraustadt 1706)
samt medförde hans afsättning i Polen 1704 och
afsägelse af polska kronan genom freden i
Altranstädt 1706. Efter Karl XII:s nederlag vid Poltava
förnyade A. förbundet med tsar Peter, inbröt i
Polen 1709 och blef åter erkänd som konung, men
måste länge kämpa med genstörtiga
adelskonfederationer. Kriget med Sverige utbröt ånyo 1710 och
fortsattes i Tyskland nominellt ända till 1719 års
stillestånd, hvilket först 1732 förvandlades till
fred. – A. skördade af sina krigiska företag
ringa militärisk heder, men visade sig som
synnerligen skicklig diplomat, sysselsatte grannmakterna
städse genom sina djärfva förslag, men undvek att
binda sig vid någon och höll så vänner som
fiender i ovisshet om sina verkliga syften. Emellertid
missräknade han sig på sina motståndares styrka och
nådde därför aldrig sitt politiska hufvudmål, att
skapa ett starkt ärftligt rike åt sin ätt. Då den polska
partistriden, Karl XII:s segrar och tsar Peters
intriger i Polen lade oupphörliga hinder för honom,
planerade han en delning af Polen mellan
grannmakterna. Under sina sista år ville han göra
landvinningar på Österrikes bekostnad, men dessa planer
afklipptes genom hans död, 1733. A:s polska regering
befordrade landets inre upplösning och Rysslands
ödesdigra inflytande. Trots hans omsorg om Sachsens
näringar (Meissens porslinsindustri) och
försvarsväsende (fästningen Königstein) gick äfven Sachsen
tillbaka genom de ofantliga krigsbördornas tyngd.
Hans böjelse för kostbara byggnader (Zwinger i
Dresden), dyrbara samlingar och praktfullt hoflif
bidrog ock att förstöra finanserna. Eftervärlden har
vanligen fäst sig vid berättelserna om A:s ofantliga
kroppsstyrka ("A. den starke"), om hans lust för
prakt och nöjen samt om hans otaliga galanta äfventyr
(bland hans många mätresser märktes Aurora
Königsmark och grefvinnan Cosel). Hans gemål, en
prinsessa af Brandenburg-Kulmbach, lefde merendels
skild från hofvet och dog 1727. Med henne hade
han blott en son, faderns efterträdare i Sachsen och
Polen. Litt.:
Fassmann, "Leben und thaten Friedrich August des grossen" (1733),
Hjärne, "Karl XII" (1902), och
Haake, "König August der starke" (s. å.).

^{C. H. H.}

3. August III, den föregåendes son, konung
af Polen och under namnet Fredrik August II
kurfurste i Sachsen, f. 1696, uppfostrades i lutherska
läran, men öfvergick under en resa i Italien (1712)
till katolicismen. 1733 efterträdde han sin fader
i Sachsen och valdes s. å. af det sachsiska partiet
i Polen till konung i detta land, men blef ej allmänt
erkänd förr än 1735. Såsom regent liknade han
fadern i slöseri och praktlystnad samt öfverlät från
1738 nästan fullständigt styrelsen åt sin gunstling,
grefve Brühl, som ledde den fullkomligt i ryskt
intresse. Polen, som A. sällan besökte, befann sig i
full anarki. Från 1742 deltog A. med Österrike i
kriget mot Preussen, men hans krigshär blef slagen
och hans kurfurstendöme eröfradt 1745. År 1756
slöt han sig till Ryssland och Österrike mot Preussen,
men Sachsen ockuperades genast vid krigets början
af Fredrik II, och A. måste fly till Polen. Han
återkom först efter freden i Hubertusburg och dog kort
därefter, 1763.

August (Nikolaus A.), svensk-norsk arffurste,
titulärhertig af Dalarna, den yngste af Oskar I:s
söner, f. 24 aug. 1831 på Drottningholms slott,
vistades 1849–53 tidtals som student i Uppsala,
inskrefs 1847 i arméns rullor och avancerade 1872
till generallöjtnant. 1866 blef han exercisinspektör
för skärgårdsartilleriet. Under de senare åren af
sin lefnad egnade han sig med varmt intresse
åt den nybildade föreningen för frivillig
sjukvård i fält. Han afled efter någon tids sjuklighet
å Stockholms slott 4 mars 1873. Prins August var i
själsgåfvor underlägsen sina bröder, men var en
varmhjärtad, god och flärdlös personlighet. 1864
förmälde han sig med prinsessan Teresia Amalia
Karolina Josefina Antoinetta af Sachsen-Altenburg,
f. 1836.

August (A. Fredrik Eberhard), prins af
Württemberg, son till konung Vilhelm I:s broder,
prins Paul, f. 1813, d. 1885, ingick 1830 i preussisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>