Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baktrien (Baktra, Baktria l. Baktriana) i forntiden landet kring öfre Oxus - Baktsjisarai, stad på halfön Krim - Baku. 1. Guvernement i generalguvernementet Kaukasus - Baku. 2. Hufvudstad i nämnda guvernement - Bakuba, negerstam i Kongostaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reformatoriska verksamhet (se Avesta). Landet var
från Cyrus’ tid under persernas välde samt kufvades
omsider af Alexander den store, som kvarlämnade
en mängd helleniska kolonister att förmedla en ny
civilisation i dessa trakter. Sedermera bildade landet
en del af seleukidernas välde. Omkr. 250 f. Kr.
uppreste sig den dåvarande ståthållaren, hellenen
Diodotus, och gjorde sig oberoende. Det af honom
grundade nybaktriska riket utsträckte sig småningom
mot söder öfver Parapanisos, och där, vid
Kabul-floden och Indus, bibehöll sig, ehuru parterna trängde
på från väster, det grekiska herraväldet, sedan en del
af konung Eukratidas’ rike blifvit eröfrad af
parterkonungen Mithridates I och det egentliga Baktrien
snart därpå (omkr. 139) öfversvämmadt af nomader
norrifrån. Det grekiska väldet vid Indus dukade
slutligen ock (omkr. år 90 f. Kr.) under för barbarerna, som
nu längs Indus, ända till dess mynning, stiftade ett
indoskytiskt rike. Källan för vår kunskap om
Baktriens senare historia är utom sparsamma notiser
hos antika författare och kinesiska annaler äfven
ett stort antal grekisk-baktriska mynt, som
tillsammans med indoskytiska blifvit funna i Afganistan.
De uppgifva namnen på en rad konungar och lämna
genom sina tecken och inskrifter äfven mångfaldiga
andra upplysningar om detta grekiska rikes
politiska historia och kultur. Så tidigt som på konung
Eukratidas’ tid (160 f. Kr.) synes på mynten det
s. k. baktriska pali, ett språk besläktadt med
sanskrit och med ett alfabet af synbarligen feniciskt
ursprung. Det oaktadt bibehåller sig grekiskan ännu
länge på de skytiske härskarnas mynt, hvaraf synes
framgå, att den grekiska kulturen i detta land icke
genast dukade under. Sasanidernas välde sträckte
sig under sin blomstringstid äfven till Baktrien, och
efter det sasaniflska väldets fall (642) kom B.
efter hvartannat under arabiska, turkiska och
mongoliska härskare och utgjorde sedan 1700-talets slut
länge ett tvisteämne mellan emirerna af Buchara och
Kabul. Hufvudorten, Balkh (det forna Baktra), med
kringliggande område tillhör nu Afganistan.
Baktsjisarai, stad på halfön Krim i ryska guvern.
Taurien, de krimske tatar-kanernas gamla residens,
beläget i en romantisk klippdal s. v. om Simferopol.
12,955 inv. (1897), mest tatarer. Till stadens
märkvärdigheter hör framför allt kanernas af sköna
trädgårdar omgifna palats, byggdt 1519. I närheten
ligga karaiternas urgamla stad Tsjufut Kale
("judefästningen"), med en stor mängd i klipporna
inhuggna hålor, och det som ett örnnäste bland
klipporna belägna Maria-klostret, som äfvenledes är till
största delen uthugget i berget och utgör en mycket
besökt vallfärdsort.
Baku. 1. Guvernement i generalguvernementet
Kaukasus, omfattar sydligaste delen af ryska kusten
vid Kaspiska hafvet och begränsas för öfrigt af
Daghestan, Jelisavetpol och Persien. Areal 39,306
kvkm. 789,659 inv. (1897), däraf två tredjedelar
tatarer, för öfrigt tater, lesger, armenier, judar m. fl.
Ryssarna äro ganska fåtaliga och äro till största delen
raskolniker, i synnerhet molokaner. I södra kusten
gör Kisil-Agatsj-viken med en mängd öar en djup
och bred inskärning; längre norrut skjuter halfön
Apsjeron långt ut i hafvet. Norra delen af B.
uppfylles af Kaukasuskedjan och dess förgreningar;
södra gränsen bildas af Talysj-bergen. Mellersta
delen är ett lågt slättland, genomflutet af Kura
och Aras med dess biflod Bolgary, medan de från
Kaukasus nedrinnande floderna förgrena sig till
sjöar och träsk, men ej nå hufvudströmmen. Söder
om Kura ligga Mugan- och Sjirinkumstäpperna.
Hufvudnäringar äro jordbruk och, företrädesvis,
boskapsskötsel samt tillgodogörandet af de stora
tillgångarna på petroleum (se nedan). Guvernementet
genomskäres af Baku–Tiflis-järnvägen (237 km.)
med åtskilliga bibanor. – 2. Hufvudstad i nämnda
guvernement, på södra sidan af Apsjeron, vid en
vik, som äfven vid de häftigaste stormar bildar en
säker ankarplats. I det mest skyddade hörnet ligger
en stor mekanisk verkstad med torrdockor. På västra
sidan om vikens mynning ligger den kaspiska
flottstationen Bailov med kaserner, verkstäder m. m.
och på motsatta sidan Tjernijgorod ("Svarta
staden"), medelpunkt för petroleumindustrien. Staden,
som har flere kyrkor och muséer, realgymnasium och
uppfostringsanstalt för flickor, har i allmänhet ett
asiatiskt utseende med trånga gator och hus med
platta tak. På en höjd ligga artilleriarsenalen och
ruiner af ett af Abbas II byggdt slott. 112,253
inv. (1897), de fleste tatarer och armenier,
därefter ryssar, perser och judar. Industrien
omfattar 23 petroleum- och 6 smörjoljefabriker, 11
ångkvarnar samt flere svafvelsyre- och
tobaksfabriker. Klimatet är sundt; årstemperaturen 14,3°,
medeltemperaturen för juli 25,8°, för januari 3,4°;
dock faller temperaturen stundom till - 10°.
Nederbörden är ringa, om sommaren nästan ingen.
– De sedan äldsta tider bekanta naftakällorna
ligga hufvudsakligen n. om staden, vid byn Balachany,
som på en areal af 12 kvkm. lämnar 9/10 af hela
Rysslands petroleumproduktion, och vid byn
Sabuntsji. På dessa ställen finnas 450 borrhål med
ett medeldjup af 220 m. Dessutom erhålles petroleum
vid Bibi-Ejbat, 5 km. v. om B. Produktionen
utgjorde 1832–49 i medeltal endast 220,000 pud om
året, 1890 öfver 239 mill. pud och 1894 nära 310
mill. pud (1 pud = 16,38 kg.). Den var till 1872
ett regeringens monopol, men tillhör nu till större
delen bröderna Nobel samt huset Rothschild, hvilka
transportera oljan i cisternfartyg på Kaspiska och
Svarta hafvet (från Batum), på Volga och på
järnvägarna. Vid Surachana finnas äfven de stora
källorna af brinnande gas, hvilka äro bekanta under
benämningen "den eviga elden" och föremål för
dyrkan af parserna, hvilka där hafva ett storartadt
kloster, Atesjga, som emellertid f. n. är utan
invånare. – Ryssarna togo B. första gången 1723,
men afträdde det åter till Persien 1735. Sedan
den ryske fältherren Tsitsianov. 1806 där på
förrädiskt sätt blifvit mördad, gjorde ryssarna landet
till rysk provins. I Baku lefva omkr. 200
skandinaver, sysselsatta dels i petroleumindustrien, dels
i det stora "Kaukas och Merkur"-ångbåtsbolagets
tjänst.
(J. F. N.)
Bakuba, negerstam i Kongostaten, mellan 4° och
6° s. br. samt 20° 40’ och 22° 20’ ö. lgd, vid
Luluafloden, äro kraftfullt byggda och axelbreda
med starkt utvecklad muskulatur. Öfre framtänderna
utslås vid manbarhetsålderns inträde. Kroppen
tatueras. Kring hand- och fotlederna bära de blanka
kopparringar, på hufvudet egendomliga små mössor.
Slafvar få de från de närboende baluba. De
omsorgsfullt arbetade bågarna, de fjäderprydda pilarna,
de mer än manshöga spjutens blanka, ciselerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
