Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Balzac, Honoré de, fransk romanförfattare. - Bambaja, italiensk bildhuggare. Se Busti, A. - Bambara l. Bambarra. Sumpig men fruktbar skoglös slätt i inre Afrika. - Bambarra. Se Bambara. - Bambas, Neofytos, nygrekisk patriot, lärare och filolog. - Bamberg. 1. Bajersk stad vid Regnitz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frankrike under kejsardömet och efter restaurationen.
B. hade svårt att tillegna sig en konstnärlig stil,
han var ibland svulstig, ibland platt, hans språk egde
brister i välljud och åskådlighet, och han fick det
aldrig helt i sin makt. Medveten härom, gjorde han
sig mycken möda med själfva utarbetandet af sina
romaner, hvilka han oaflåtligt förändrade och
omformade i de 8–10 korrektur på sina arbeten, som han
brukade läsa. Detta fruktansvärdt tidsödande
arbetssätt i förening med hans aldrig hvilande skaparlust
gjorde hans lif till ett oafbrutet, överansträngande
arbete. I slutet af 1830-talet beslöt han att förena
alla sina verk till ett sammanhängande helt, en
organism, som skulle gifva hela tidsålderns psykologi,
La comédie humaine, som B. kallade detta sitt lifsverk
i medveten jämförelse med Dantes "Gudomliga
komedi", sammanfattningen af den katolska medeltidens
åsikter och erfarenheter.
Med enastående framgång genomförde han sin
afsikt, men medhann ej att fullborda det oerhörda verket.
Omständligt och med den intimaste kännedom skildrade
han de mest olika lefnadsöden, karaktärer och
samhällsklasser. Ministrar och lägre tjänstemän, officerare
och finansiärer, borgare och präster, litteratörer och
konstnärer, adelsdamer och skådespelerskor,
uppoffrande hustrur och fåfänga unga flickor, ärbara
medelklasskvinnor och kurtisaner, allas yttre och inre
lif känner han till och återger med illusorisk
påtaglighet. Han var förtrogen med provinserna och
egendomligheterna i lifvet där, men det var framför allt
Paris, som han beskref. Just det komplicerade, det
stora eggade hans fantasi; och i skildringen af den
moderna storstaden med dess intriger och larm, dess
stridiga viljor och passioner, dess vilda tummel och
kamp för uppehälle och rikedom fann B. det yppersta
stoffet att arbeta med. Han hade en
naturvetenskapsmans intresse för äfven det minsta och obetydligaste;
någon afsky för det dåliga, någon längtan bort ifrån
det fula kände han icke; han moraliserade ej i sin
framställning, hvarken klander eller ogillande fick föra
honom ifrån sannfärdigheten. Genom sin metod kan
han därför betraktas som en af den moderna
realistiska romanens grundläggare. Från B. utgå
Flaubert med sin kalla psykologiska analys och mer
eller mindre medelbart den senare naturalismen
(Flauberts lärjunge Maupassant, Zola m. fl.), till
hvilken B. och Henri Beyle bilda öfvergången från
romantiken.
"La comédie humaine" omfattar 85 större och
mindre romaner, fördelade på serierna 1) Scènes de
la vie privée, som bl. a. innehåller La femme de
trente ans, La maison du Chat-qui-pelote och Béatrix,
2) Scènes de la vie de province, hvaribland Eugénie
Grandet (öfv. 1893), Illusions perdues ("Krossade
illusioner", 1900–01) och Le lys dans la vallée,
3) Scènes de la vie parisienne, hvaribland Grandeur
et décadence de César Birotteau ("César Birotteau",
1899), Splendeurs et misères des courtisanes
("Kurtisanernas lif", I, 1902), Le père Goriot ("Pappa
Goriot", 1898), La cousine Bette och Le cousin Pons
("Kusin Pons", 1899), 4) Scènes de la vie militaire,
5) Scènes de la vie politique, hvaribland Une
ténébreuse affaire, 6) Scènes de la vie de campagne,
hvaribland Le médecin de campagne och Le curé de
village, 7) Études philosophiques, hvaribland
Séraphita, Histoire intellectuale de Louis Lambert och
Un drame au bord de la mer, samt 8) Études
analytiques, hvaribland Petites misères de la vie conjugale.
Utanför denna serie stå Les cent contes drolatiques
(1832–37), skrifna i arkaiserande stil à la Rabelais.
B:s dramer vunno intet bifall, med undantag af
lustspelet Mercadet (1851). B:s Correspondance 1819
–50 utgafs 1876, hans Lettres à l’étrangère äro under
utgifning (1899 ff.). B:s byst är uppställd i foajén
på Théâtre français; statyer öfver B. äro resta i
Tours (af Fournier) och Paris (af Falguière), till
hvilken sistnämnda Rodin 1898 lämnade en refuserad och
mycket omstridd skiss. – Litt.: Laura de Surville
(B:s syster), "Balzac, sa vie et ses œuvres" (1858),
Th. Gautier, "H. de Balzac" (1859), de Lovenjoul,
"Histoire des œuvres de H. de B." (2:a uppl. 1886),
Barriére, "L’étude sur l’œuvre de B." (1890), Erik
Lie, "Honoré de Balzac" (1893), Flat, "Essais sur
B." (1893–95), och Biré, "Honoré de B." (1897)
samt essayer af Taine, Faguet och, på svenska, H.
Lindgren (i "Skalder och tänkare", 1900).
R–n B.
Bambaja, italiensk bildhuggare. Se Busti, A.
Bambara l. Bambarra, en negerstam och ett
negerrike i det inre Afrika, vid öfre Niger (Djoliba),
sträckande sig från 10° till 15° n. br. Arealen omkr.
238,800 kvkm. Landet är till största delen en
sumpig, men fruktbar skoglös slätt och genomflytes
af en mängd floder. Spannmål, ris, majs och
yamsrötter äro hufvudalstren. Bland de mångfaldiga
trädslagen märkes i synnerhet sji- eller smörträdet.
Invånarna (omkr. 2 mill.) tillhöra mandingo-stammen
och äro ett krigiskt folk. Hufvudorten, Segu (omkr.
30,000 inv.), vid Djoliba, drifver, liksom landets
öfriga större platser, en betydande handel med
spannmål, guld, salt (från Sahara), slafvar och
indigofärgade bomullstyger af utmärkt beskaffenhet,
hvilka tillverkas af landets kvinnor. Alla husgeråd,
smycken och vapen (dock icke skjutgevär) samt krut
förfärdigas i landet. En annan viktig ort är det af
en ringmur omgifna Bammako, vid Niger, med öfver
800 inv., hvilket utgör fransmännens viktigaste
stödjepunkt vid Niger. En del af landet hörde sedan
äldre tider under Frankrike; i den öfriga delen
regerade inhemska konungar, men denna del
eröfrades 1861 af fellatahöfdingen Hedj Omar, efter hvars
sons död (1891) äfven hans land tillföll Frankrike.
Våra underrättelser om B. ega vi genom skotten
Mungo Park och den franske löjtnanten Mage, hvilken
besökte landet 1865. Om språket se Binger: "Essai
sur la langue B." (1886).
Bambarra. Se Bambara.
Bambas, Neofytos, nygrekisk patriot, lärare
och filolog, f. 1770 på Chios, d. 1855, knöt i Paris
förbindelser med sin landsman A. Koraes och
organiserade sedermera den lärda skolan på Chios, hvilken
han ledde med stor framgång. I början af grekiska
frihetskriget var han Alex. Ypsilantis’ sekreterare och
utöfvade då genom handling och eldande tal ett
betydligt inflytande. Sedermera vardt han professor
vid joniska akademien på Korfu och 1837 i Aten.
– B. inlade förtjänst i synnerhet därigenom att han
befäste det af Koraes utdanade nygrekiska
skriftspråket. Han utgaf flere filologiska arbeten.
Bamberg. 1. Stad i bajerska regeringsområdet
Ober-Franken, vid Regnitz, 4,5 km. ofvanför denna
flods utlopp i Main. 41,823 inv. (1900), garnisonen
medräknad, däraf 5,605 evangeliska och 1,160 judar,
resten katoliker. Säte för en ärkebiskop, ett katolskt
och ett protestantiskt dekanat samt för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
