Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 857-858 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bank l. Bankanstalt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förebyggande af preskription o. s. v. I vissa bankers
"notariatafdelning" kan depositör få rörlig
förmögenhet för sin räkning fullständigt förvaltad.
Åtskilliga nutida banker erhålla ock en icke oväsentlig
del af sina årsinkomster i och genom inflytande
afgifter för slutna och öppna depositioner af olika
slag.

De till bankers inlåningsrörelse – eller
"depositionsrörelse" i vidstr. bem. – hörande räkningarna
äro dels sådana, där de innestående medlen äro
betalbara vid anfordran, dels sådana, från hvilka
utbetalning af medel icke kan rättsligt kräfvas förr
än viss tid efter uppsägning. Gränsen mellan dessa
båda grupper är dock i verkligheten mestadels
tämligen obestämd, emedan dels det förekommer att från
en och samma räkning mindre belopp utbetalas vid

Modern banklokal. Från Sundsvalls enskilda banks kontor i Stockholm.

anfordran, större först kortare eller längre tid efter
uppsägning, dels också rättsligen först efter viss tid
betalbara belopp under vanliga förhållanden pläga
utbetalas tidigare, t. o. m. genast vid uppsägning
– med något ränteafdrag för tiden intill den
lagliga förfallodagen. Men skillnaden kan vara af stor
betydelse i kristider eller vid tillfällig "rusning"
(eng. run) till bankens lucka på grund af – äfven
alldeles oberättigadt – misstroende till bankens
betalningsförmåga. Erfarenheten (i synnerhet i
England och Tyskland) har visat, att sådan misstro
yttrar sig företrädesvis i massuppsägning af
räntebärande, först någon tid efter uppsägning till
betalning förfallande depositioner. I nämnda och andra,
ekonomiskt högt utvecklade kulturländer äro vid
anfordran betalbara medel på depositionsräkningar
(i vidstr. bem.) mestadels icke räntebärande, eller
erlägges ränta endast å belopp öfverstigande ett visst,
vanligen ganska högt, innestående minimum på
samma kunds räkning. I Sverige betalas däremot
äfven för genast vid anfordran betalbara medel, som
innestå på bankräkningar, vanligen en relativt hög
inlåningsränta (2 % och däröfver), utom (med vissa
undantag för insättningar på "upp- och
afskrifningsräkning") i riksbanken, som numera – enligt lagen
af 12 maj 1897 – icke förräntar på
depositionsräkningar innestående medel.

Passiv bankräkning, hvarå medlen äro betalbara
vid anfordran, kallas i allmänhet giroräkning,
löpande räkning eller check-räkning; i Sverige
användes äfven upp- och afskrifningsräkning. Dessa
sålunda olika benämnda räkningar skilja sig vanligen
formellt genom olikheter i uttagningskvittot, hvartill
blanketter i regeln (utom möjligen för "löpande
räkning") af banken lämnas till räkningshafvaren vid
räkningens öppnande och sedan tillhandahållas honom
i mån af behof. Vid den hos en stor del af våra
banker numera förekommande sparkasseräkningen
användes för in- och uttagningar (liksom i sparbank)
motbok, och räntebärande
tillgodohafvande å sådan är
lagligen begränsadt till
högst 3,000 kr.; för
utfående af belopp utöfver ett
visst maximum pr uttagning
eller pr vecka är
uppsägningstid stadgad. Relativt
mycket hög ränta (vanl. 4
–4 1/2 % pr år) betalas för
medel på denna räkning,
hvilket möjligen kan vara
lämpligt, om räkningen
afser att främja
kapitalbildning för mindre bemedlade,
men måste anses förkastligt,
om den vill vara – hvad
den hos vissa banker kallas
– "hushållsräkning" eller
afse att utgöra en kassa,
hvari för hushållsutgifter
e. d. bestämda inkomster
hållas tillfälligt i förvar och
beredskap. Mera allmänt
använd skulle sådan
hushållsräkning direkt
motverka den utveckling, som
giro- och checkrörelsen
äfven hos oss börjat vinna och som i några
länder – främst i England och vissa stater i
den nordamerikanska unionen – redan hunnit
därhän, att de flesta såväl mindre som större
affärsmän och många personer i andra samhällsklasser hålla
en löpande (resp. giro- eller check-)räkning hos
någon bank och verkställa betalningar i regeln eller
om möjligt genom checker eller invisningar därå.
Då de fleste, som mottaga betalning i sådan form,
själfva hafva räkning i bank, behöfva de i allmänhet
endast på "sin" bank öfverlåta den erhållna checken
eller invisningen för att få beloppet sig godtskrifvet
på denna räkning, emedan mellan de flesta afsevärda
banker inom landet två eller flera gånger i veckan
eger rum utbyte af de sedan närmast föregående
"afräkning" (eng. clearing) inkomna checker o. s. v.,
för hvilka hvar och en vid afräkningen representerad
bank har betalningsskyldighet (se vidare
Clearinghouse). Genom starkt utvecklad sådan giro- och
checkrörelse blifva bankerna så att säga sina kunders
kassörer och kassabokförare, och härmed vinnes
själffallet icke blott den nationalekonomiska fördelen, att
relativt ringa belopp klingande mynt erfordras till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>