Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 993-994 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bartholdi, Frédéric Auguste, fransk bildhuggare - Bartholdy, Jakob, preussisk diplomat och konstkännare. - Bartholdy, Conrad Johan, dansk musiker - Bartholin, dansk släkt af vetenskapsmän - Bartholin. 1. Kasper B. (eg. Bertelsen) författare till folisofiska handböcker - Bartholin. 2. Thomas B., professor i anatomi - Bartholin. 3. Rasmus B. professori medicin, vann namn som matematiker och astronom. - Bartholin. 4. Thomas B. d. y. professor i historia och antikvarie - Bartholin. Kasper B. d. y., professor och upptäckare af de bartholinska körtlarna, höjesteretsassessor, genralprokurör och deputeradför finanserna. - Bartholinska körtlarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1860-talet höra Dödens genius, Fridens stunder och
Vercingetorix (ryttarstod). Han deltog i 1870–71
års krig i Garibaldis generalstab och utförde därefter
bl. a. gruppen Elsass’ förbannelse (1872), dubbelbyst
af Erckmann och Chatrian, statyer af Martin
Schongauer, amiral Bruat och general Rapp (alla i Kolmar).
Hans mest kända verk torde vara Belforts lejon, till
minne af Belforts tappra försvar upprest i Paris och
högst imponerande i sin väldiga kraft och sin
monumentala enkelhet, och Friheten upplysande världen,
kolossalstod, utförd i koppar och järn, vid ingången
till New Yorks hamn, där den tjänar till fyr. Den
år en gåfva af franska folket till Nord-Amerikas
förenta stater och aftäcktes 28 okt. 1886. "Friheten"
(se illustr. till Bedloes-ön) är världens största
staty. Till facklans spets är den 46 m. hög och väger
225 ton. En trappa leder i figurens inre upp
till hufvudet, som rymmer 40 personer. Till B:s
senare arbeten höra dubbelstatyn af Washington
och Lafayette (i Paris) och monumentet Schweiz
skyndar till Frankrikes hjälp (1895, uppställd i
Basel).
(G–g N.)

Bartholdy, Jakob, preussisk diplomat och
konstkännare, f. 1779 i Berlin af judiska föräldrar,
öfvergick 1805 till den protestantiska läran (före dopet
hette han Salomon-B.). 1801–05 genomreste
han Frankrike, Italien, Grekland och Mindre Asien,
kämpade 1809 i österrikiska hären mot Napoleon,
fick 1813 anställning i furst Hardenbergs kansli och
medföljde de allierade härarna till Paris, där han
blef nära bekant med kardinal Consalvi, hvars lefnad
han sedermera beskref i Züge aus dem leben des
kardinals Hercules Consalvi (1825). B. deltog
verksamt i Wien-kongressens förhandlingar och blef
1815 preussisk generalkonsul i Italien. 1818 kallades
han till kongressen i Aachen och blef sedan preussisk
agent vid hofvet i Toscana. Han dog 1825 i Rom.
Såsom konstälskare och konstkännare hade B. ett
aktadt namn. Haas stora samling af antiker inköptes
efter hans död af museet i Berlin. I sitt hus på
Monte Pincio ("Casa Bartholdy") lät han 1816–18
de s. k. nazarenerna (Cornelius, Overbeck m. fl.)
måla fresker, ett försök att på en gång förnya
freskotekniken och den kristna konsten. Då huset
1887 nedrefs, inköptes freskerna för
nationalgalleriet i Berlin. B. var morbroder till Felix
Mendelssohn, som efter honom fogade namnet B. till
sitt eget.

Bartholdy, Conrad Johan, dansk musiker,
f. 1853 på Frijsenborg, elev af Gebauer och Neupert,
blef 1883 kantor vid Matteuskyrkan i Köpenhamn
samt verkar tillika som sånglärare och dirigent för
flera större sångföreningar (bl. a. dirigerade han vid
nordiska musikfesten i Stockholm 1897). Han har
komponerat sånger, duetter, körer, pianosaker,
orkesterstycken, operorna Loreley och Dyveke
m. m.
A. L.

Bartholin, dansk släkt af vetenskapsmän, som på
1600-talet vann rykte för lärdom och samtidigt
härskade vid Köpenhamns universitet.

1. Kasper B. (eg. Bertelsen), släktens
stamfader, f. 1585 i Malmö, d. 1629, hade sin
största betydelse genom sina filosofiska handböcker,
hvilka bidrogo att rädda vetenskapen från skolastikens
herravälde och ordna det vetenskapliga materialet i
en öfverskådligare form. Han skref äfven 1611 en
handbok i anatomien, blef 1613 medicine professor,
men öfvergick 1624 efter en svår sjukdom till
teologien, starkt påverkad af Joh. Arndt.

2. Thomas B., den föregåendes son, f. 20
okt. 1610, d. 4 dec. 1680, studerade 1637–46
vid de bästa utländska
universitet (Leiden, Paris,
Montpellier och Padova)
och blef därefter professor
i anatomi. Redan 1641
hade han utgifvit sin faders
handbok i denna vetenskap
med användning af nyare
upptäckter (Harveys af
blodomloppet) och kom
därvid i spetsen för den
banbrytande rörelsen. I
Danmark blef han Stenos
lärare och gaf det
anatomiska studiet ett kraftigt



uppsving. Ungefär samtidigt med O. Rudbeck,
men oberoende af denne, gjorde han 1653 sin
stora upptäckt af lymfkärlen och förstod att
utveckla dess stora betydelse. Hans medhjälpare
Lyser har kanske en väsentlig del i äran af
upptäckten, men B., som var mycket myndig och ifrig
för sin familjs framgång vid universitetet, sköt honom
senare åt sidan. Nya upplagor af handboken (4:e
uppl. 1673) ökade hans rykte och vunno stor
utbredning genom eftertryck och öfversättningar.
Nämnas må äfven den af B. utgifna samlingen "Acta
medica et philosophica hafniensia", som utkom 1673
–80 i 5 bd.

3. Rasmus B., den föregåendes broder, f. 1625,
d. 1694 som professor i medicin, vann ett namn som
matematiker, astronom (Iakttagelser over kometen
1664) och fysiker; upptäckte ljusets dubbelbrytning
och var Ole Römers lärare.

4. Thomas B. d. y., son af B. 2, f.
1650, d. 1690, blef 1668 professor i historia och
1684 antikvarie. Hans Antiquitatum danicarum
libri tres (1689), om forndanskarnas dödsförakt, var ett
af fornforskningens grundläggande verk. Vidare
gjorde han stora samlingar till Danmarks och Norges
kyrkohistoria och var Arne Magnussons förste
gynnare.

5. Kasper B. d. y., den föregåendes broder, f.
1655, d. 1738, blef 1677 professor (utnämndes redan
1674), var starkt påverkad af Steno och upptäckte
själf en spottkörtelgång och några körtlar i de
kvinnliga könsorganen (bartholinska körtlarna).
1691 blef han höjesteretsassessor, 1719
generalprokurör och 1724 deputerad för finanserna. Han var den
förste ofrälse, som fick dannebrogsorden (1729), och
blef 1731 jämte alla hans faders efterkommande adlad.

Litt.: A. G. Sommer, "Thomas B." (1858),
Panum, "Bidrag til kundskab om vort medicinske
fakultets hist." (1880), och Jul. Petersen,
"Bartholinerne og kredsen om dem" (1898).
E. Ebg.

Bartholinska körtlarna (Glandulæ bartholinianæ),
anat., tvenne rödgula, runda eller ovala, bönstora
kroppar, som ligga en på hvar sida vid mynningen
af moderslidan och motsvara de cowperska körtlarna
hos mannen. Deras utförsgångar öppna sig nedanför
hymen. De upptäcktes af den franske anatomen G. J.
Duverney (f. 1648, d. 1730) hos kon och af danske
läkaren Kasper Bartholin (se Bartholin 5) hos
kvinnan.
R. T–dt.

Tryckt den 3/8 04

2 b. 32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>