Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bartholomæ, Christian, tysk språkvetenskapsman - Bartholomæus, en af Jesu apostlar. Se Bartolomeus. - Bartholomæus, de Martyribus, en av romersk-katolska kyrkans frommaste män under 16:de årh. - Bartholomé, Paul Albert, fransk målareoch skulptör - Bartholoméer.Se Bartholomiter 2. - Barthou, Jean Louis, fransk politiker - Bartl., betckning för Bartling - Bartle-Frere. Se Frere. - Bartlett, John Russell, nord-amerikansk etnolog och historieskrifvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bartholomæ, Christian, tysk
språkvetenskapsman, f. 1855 nära Baireuth i Bajern, studerade efter
1872 aflagd maturitetsexamen vid universiteten i
München, Leipzig och Erlangen, blef 1878 filos. doktor,
1879 docent och 1884 e. o. professor vid universitetet
i Halle samt 1885 professor i Münster (Westfalen)
och 1898 i Giessen, där han företräder ämnena
sanskrit och indoeuropeisk språkvetenskap. En
framstående lingvist inom de indoeuropeiska språken i
allmänhet, har han dock företrädesvis arbetat på
avestiskans område, där han torde vara en af, om
icke den, främsta bland samtidens auktoriteter. Utom
ett hundratal smärre afhandlingar i
språkvetenskapliga tidskrifter har han bl. a. utgifvit: Die Gaϑas,
(1877), Das altiranische verbum (1878), Handbuch
der altiranischen dialekte (1883), Arische forschungen
(3 h. 1882–87), Studien zur indogermanischen
sprachgeschichte (2 h. 1890–91), Vorgeschichte der
iranischen sprachen och Avestasprache und
altpersisch (i "Grundriss der iranischen philologie") samt
det stora verket Altiranisches wörterbuch (hittills
48 ark), som har till uppgift att med kritisk
granskning af monumenten samla allt avestiskt och
fornpersiskt språkmaterial, som hittills blifvit
bekant.
K. F. J.
Bartholomæus, en af Jesu apostlar. Se
Bartolomeus.
Bartholomæus de Martyribus, en af den
romersk-katolska kyrkans frommaste män under 16:e
årh., f. 1514 nära Lissabon, fick tillnamnet "de
Martyribus" efter den kyrka, i hvilken han frambars
till dopet. Vid 14 års ålder ingick han i
dominikanorden. Efter att ha innehaft flere kyrkliga
värdigheter upphöjdes han, ehuru mot sin vilja, till
ärkebiskop i Braga 1558. I detta viktiga ämbete
utvecklade han en synnerligen stor kraft och duglighet,
på samma gång som han med mycken själfuppoffring
egnade sig åt sjukas och fattigas vård. Då konsiliet
i Trient 1561 återupptogs, blef han en af dess mest
inflytelscrike medlemmar. Själf höll han ock 1566
ett i portugisiska kyrkans historia betydande
provinsialkonsilium i Braga. Sedan han i 24 års tid stått
i spetsen för sitt lands kyrkliga styrelse, afsade han
sig sin ärkebiskopliga värdighet och lefde sedan till
sin död, 1590, som munk i ett af honom själf stiftadt
kloster, egnande sig åt undervisning och välgörenhet.
B. var äfven en ganska produktiv skriftställare. Hans
Stimulus pastorum (1564, sista uppl. 1870) och
Compendium doctrinæ spiritualis (1582, sista uppl. 1863)
äro hans mest bekanta skrifter. En sammeledition
af hans verk utgafs af Malachias d’Inguimbert i
2 bd 1727.
J. H. B. (J. Hdr.)
Bartholomé, Paul Albert, fransk målare och
skulptör, f. 1848 i Thiverval, studerade någon tid
juridik, slog sig därefter på måleri, var en kort tid
elev af Gérôme, studerade likväl mest på egen hand
i Paris och utställde första gången på salongen 1879
(ett kvinnoporträtt och ett gubbporträtt, måladt i fria
luften). Flera friluftsmålningar, i hvilka han delade
Bastien-Lepages och Edouard Manets sträfvan efter
omedelbarhet i studiet af luftens verkan på
lokalfärgerna, följde, tills B. 1886, efter sin hustrus död,
drog sig ifrån all konstnärlig täflan. När han efter
5 år åter uppträdde, var det med förstudier till det
skulpturverk, som, fullbordadt, blef hans främsta
arbete hittills, De dödes monument. De första studierna
utställdes 1891, skissen till det hela 1895,
monumentet beställdes då af staten och af staden Paris
gemensamt och stod färdigt 1899 på kyrkogården
Père-Lachaise (se plansch). Det har blifvit kalladt
"världens vackraste grafmonument" och intager
en af de allra främsta platserna inom den samtida
konsten. Bland B:s öfriga verk märkes ett monument
på hustruns graf – det var hans första försök som
skulptör och har aldrig varit utställdt – där han
på ett rörande sätt och med en förvånande primitivitet
gifvit uttryck åt sin sorg, vidare komediförfattaren
Meilhacs grafvård på Montmartrekyrkogården, flera
kvinnostatyer: Den badande, Liten gråtande flicka
(Luxembourgmuseet), Flicka som kammar sig
(Dresden, Albertinum), Hemligheten, grupp af fyra unga
flickor sedda bakifrån i hög relief, Aktstudie af en
sittande och skrattande ung kvinna m. fl. Han
har äfven utfört liffulla och stort hållna
porträttbyster.
G–g N.
Bartholoméer. Se Bartolomiter 2.
Barthou [-to], Jean Louis, fransk politiker,
f. 1862 i Oloron-Sainte-Marie (dep. Basses-Pyrénées),
juris doktor, advokat, invaldes 1889 i
deputeradekammaren, där han genast blef bemärkt för sin eldiga och
öfvertygande vältalighet och för sin slagfärdighet, samt
inträdde 1894 såsom arbetsminister i Dupuys andra
kabinett. Då statsrådet (conseil d’état) förklarade
staten skyldig till en snart sagdt obegränsad
räntegaranti för Syd- och Orléans-järnvägsbolagen på grund
af en af dem med dåv. arbetsministern Raynal 1883
ingången öfverenskommelse, nedlade B. jan. 1895 sitt
ämbete, emedan han ej ville gifva verkställighet åt
nämnda dom. Då Dupuy kort därefter störtades
och Bourgeois bildade en ny ministär, blef B. en af
dennes häftigaste motståndare, hvarför han fick plats
såsom inrikesminister i den af Méline uteslutande af
moderater bildade ministären (april 1896–juni 1898).
B. slöt sig sedermera till de antiklerikala
ministärerna och har såsom en af ledarna för det s. k.
"blockets" högra flygel skänkt ministären Combes
sitt stöd.
E. A–t.
Bartl., i naturvetenskapliga beteckningar
förkortning för Bartling.
Bartle-Frere [ba’tl fri’ə]. Se Frere.
Bartlett [ba’tlet], John Russell,
nordamerikansk etnolog och historieskrifvare, f. 1805 i
Providence, Rhode Island, d. i sin födelsestad 1886,
uppfostrades för handelsyrket, var först bankkassör, sedan
köpman och en lång tid delegare i en
bokimportfirma samt drog sig 1849 från affärerna för att egna
sig åt litterär verksamhet. Han hade redan förut
deltagit i grundläggandet af "American ethnological
society" (1848) och var länge sekreterare i New
Yorks "Historical society". 1850–53 var B. en af
de gränskommissarier, som uppdrogo den i fördraget
i Guadalupe Hidalgo bestämda gränsen mellan
Förenta staterna och Mexico, hvarvid han insamlade
rikhaltigt etnografiskt material. Han var därefter
åren 1855–72 statssekreterare i Rhode island. Bland
B:s många arbeten må nämnas The progress of
ethnology (1847), Dictionary of americanisms (1848,
5:e uppl. 1884), Personal narrative of explorations
and incidents in Texas, New Mexico, California etc.
(2 bd, 1854), The literature of the rebellion etc.
(1868). B. har äfven utgifvit flera samlingar af
urkunder till Rhode islands äldre historia, bland
hvilka märkes Records of the colony of Rhode Island
and the Providence plantations (10 bd, 1856–65.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
