Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befruktning. 1. Zool. - Befruktning. 2. Bot. - Befäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med hvilken sädescellens kärna sammansmälter.
Härmed är befruktningen afslutad, och äggklyfningen (se
Ägg) begynner. Det väsentliga i befruktningen
består således i föreningen af sädes- och äggcellens
kärnor.
L–e.
2. Bot. Befruktningen hos växterna består
liksom hos djuren väsentligen i samverkan af två celler
– hvilka hvar för sig äro i afsaknad af
utvecklingsförmåga – till bildande af en cell, som har förmåga
att utveckla sig till ett nytt individ. I det enklaste
fallet visa de båda cellerna (gameterna) ingen eller
obetydlig skillnad sinsemellan; de förena sig med
hvarandra och ge upphof till en ny cell (zygot),
som kan utveckla sig vidare. Denna form för
befruktning, s. k. kopulation eller
konjugation, förekommer t. ex. hos Spirogyra, där
gameterna äro orörliga, och hos Ulothrix, där de äro s. k.
svärmceller, som kunna röra sig fritt omkring i
vattnet.
Hos flertalet andra växter äro emellertid de båda
cellerna, könscellerna, betydligt skilda från
hvarandra i storlek och form, och föreningen dem emellan
kallas då befruktning i egentlig bemärkelse.
Hos en del alger, svampar samt mossor och
ormbunkar utvecklas särskilda honliga organ (oogonier,
arkegonier o. s. v.), i hvilka äggcellerna, oftast en
i hvarje, bildas; de hanliga organen hos dessa växter
utgöras af antheridier, i hvilka oftast en mängd
spermatozoider, hanliga könsceller, bildas (se fig. 1–10);
dessa äro vanligen betydligt mindre än motsvarande
äggcell samt försedda med fina protoplasmautskott,
cilier (se d. o.), hvarigenom de fritt kunna simma
omkring i vattnet och uppsöka en äggcell. Vid
befruktningen förenar sig en spermatozoid med
äggcellen.
Hos gymnospermer och angiospermer ligger
äggcellen innesluten inom en särskild väfnad och
omgifven af flere hyllen, så att en direkt förening
mellan hancellen och äggcellen försvåras. Äggcellen
utvecklas i embryosäcken och hancellen i pollenkornet.
I embryosäckens öfre del finnas utom äggcellen två
celler, s. k. synergider, och i dess nedre också tre
celler, de s. k. antipoderna (se vidare Embryo).
Så snart pollenkornen kommit till den för dem
bestämda platsen i honorganet (se Pollination),
utvecklas från dem pollenslangar, som tränga ned till
äggcellen och i sin främre del innesluta de hanliga
könscellerna. Pollenslangen växer antingen direkt in
till ägget genom mikropylen (se Fröämne), s. k.
akro- eller porogami, eller också först genom
fröämnets bas (chalaza) och därifrån vidare genom
nucellusväfnaden till ägget, såsom hos en del
hängeväxter: al, björk, hassel m. fl., s. k. basigami l.
kalazogami (se Kalazogami).
Vid alla dessa olika slag af befruktning förena sig
den hanliga och honliga cellens kärnor med hvarandra,
och äggcellen får åter förmåga att dela sig och ge
upphof till embryot (se Fortplantning). I de
fall, då flere kärnor finnas i äggcellen, såsom hos en
del lägre svampar och alger, förenar sig antingen blott
en af dem med en hankärna (Vaucheria), eller också
flere äggkärnor med hvar sin antheridiekärna (Albugo
m. fl.).
Sammansmältningen af den hanliga och honliga
cellens kärnor synes spela en viktig roll vid
befruktningen, särskildt på grund af de invecklade
delningsförlopp (se Reduktionsdelning), som föregå
bildningen af dessa kärnor. Många författare anse
ock, att kärnorna allena äro bärare af de
ärftliga egenskaperna; en del förhållanden vid bastard
bildningen tala också härför. Å andra sidan har
det visat sig, att vissa äggceller kunna utveckla
sig utan dylik kärnsammansniältning, ja, i vissa
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
