Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bendixson, Ivar Otto, matematiker - Bendl, Karel, tjechisk kompositör - Bendorf - Bendz. 1. Vilhelm Ferdinand, målare 2. Henrik Karl Bang, fysiolog och anatom samt tredje brodern Jacob Christian, överläkare vid danska fotgardet - Bendz. 1. Olof Pehrsson, veterinär. 2. Hans, läkare, professor och intendent vid Ronneby Hälsobrunn. - Bendzin - Bene - Benecke, George Friedrich, tysk språkforskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satsen, "att hvarje sluten punktmängd, som icke
genom de hela talen kan uppräknas, nödvändigt
består af tvenne delar, hvaraf den ena kan uppräknas
och den andra är perfekt", utgör i en viss riktning
afslutningen på hela punktmängdsteorien, är af
genomgripande betydelse vid studiet af de analytiska
funktionerna och har flera gånger af olika författare
på olika sätt blifvit bevisad. Hans i öfrigt viktigaste
arbeten tillhöra teorien för differentialekvationer med
reella variabler, och har han här i flera afseenden
fullföljt och ytterligare preciserat Poincarés geniala
upptäckter. Hans förnämsta arbete i denna riktning
är den af Vetenskapsakademien prisbelönade
afhandlingen Sur les courbes définies par des équations
différentielles ("Acta mathematica" 24). B. har
äfven till andra delar af analys och algebra lämnat
värdefulla bidrag. Han är en matematiker af stort
skarpsinne samt elegant och bindande
framställningskonst och utmärker sig som lärare genom ett liffullt,
klart och anslående föredrag. – B. är äfven
kommunalt och politiskt intresserad. Han valdes till
stadsfullmäktig i Stockholm 1903 och har från
1900 varit sekreterare i Frisinnade klubben
därstädes.
M. L.
Bendl, Karel, tjechisk kompositör, f. 1838 i
Prag, d. 1897 därstädes. Efter vidsträckta
studieresor och engagemang i Europa (Bruxelles,
Amsterdam, Paris och Italien) slog han sig ned i Prag, där
hans första opera, Lejla, uppfördes 1868, snart följd
af operan Bretislav och Jitka. I samma stil som
Smetanas "Brudköpet" komponerade han den komiska
operan "Den gamle brudgummen" (Starý ženich,
1883). Såsom kapellmästare i Nizza utvecklade B.
sin bästa alstringskraft. Hans böjelse för originella,
orientaliska motiv skapade sångspelet
"Montenegriner" (Črnohorci), operetten "Indiska prinsessan",
"Tarantella" och "Sydslavisk rhapsodi". Sedan
vände han sig dock till nationella motiv, i balladen
Švanda dudak (en säckpipblåsare i tjechiska
folksägner), operan Karel Skreta, "Den döende
husiten", "Tabors barn" (till text af författarinnan
E. Krasnohorská) m. fl. samt en mängd melodier i
folkviseton. B. skref äfven kyrklig musik.
A–d J.
Bendorf, stad i preussiska reg.-området Koblenz,
kretsen Koblenz. 5,615 inv. (1900). Fyra anstalter
för sinnessjuka.
Bendz. 1. Vilhelm Ferdinand B., dansk
målare, f. i Odense 1804, studerade vid
konstakademien i Köpenhamn och för C. V. Eckersberg.
Redan genom sina första arbeten, såsom Modellskolan
(1826) och Bildhuggaren i sin verkstad (båda i
Köpenhamns konstmuseum), väckte han de största
förhoppningar. I München, där han vistades 1831–32,
målade han sin sista större tafla, Finchs kaffehus
(i Thorvaldsens museum). Han dog hösten 1832 i
Vicenza, på resa söderut.
Ph. W.*
2. Henrik Karl Bang B., den föregåendes
broder, dansk fysiolog och anatom, f. 1806, d.
1882, anställdes 1837 som lärare vid den kungl.
veterinärskolan i Köpenhamn och verkade som sådan
betydligt för sin vetenskap. Det var i synnerhet genom
B:s inflytande, som nämnda veterinärskola 1856
ombildades till en allmän landtbruksakademi,
"landbohöjskolen". Hans hufvudarbete är Haandbog i den
physiologiske anatomi af de almindeligste danske
huuspattedyr (4 bd, 1853–76). – En tredje broder,
Jacob Christian B., f. 1802, d. 1858 som
öfverläkare vid danska fotgardet, gaf den första
grundliga beskrifningen på den s. k. egyptiska
ögoninflammationen.
Bendz. 1. Olof Pehrsson B., veterinär, f. 9
mars 1831 i Västra Tommarps socken, Malmöhus län,
blef student i Lund 1849, filos. kandidat 1853 och
filos. doktor 1856. Han idkade 1854–55 anatomiska
studier under Anders Retzius vid Karolinska institutet
i Stockholm och infördes af honom i veterinära
studier, som fortsattes vid veterinärskolan i Köpenhamn
1856. S. å. utnämndes B. till adjunkt och lärare
i anatomi vid veterinärinrättningen i Stockholm. Med
anslag af allmänna medel vistades han 1861-62 i
utlandet för att studera veterinärmedicin och
aflade sistnämnda år vid veterinärskolan i Toulouse i
Frankrike veterinärexamen. B. antogs 1861 till lärare
i veterinärvetenskap, anatomi, fysiologi och zoologi vid
Alnarps nyinrättade landtbruksinstitut. 1868–93
var han därjämte regementsveterinär vid Skånska
husarregementet. Sin mest betydelsefulla verksamhet
hade B. på det rationella hofbeslagets område, där
han var banbrytande inom vårt land. Redan 1863
upprättades på hans initiativ vid Alnarp en kurs
för hofslagare från Malmöhus län, och till följd af
hans energiska åtgöranden uppfördes 1876–77 vid
Alnarp en byggnad för en ganska storartad
hofbeslagsskola, hvars föreståndare han var. B. inlade
ock mycket stora förtjänster om folkhögskolan Hvilans
grundläggning och fortgående utveckling, och han
var från början vice ordförande i dess styrelse,
liksom äfven i styrelserna för de sedermera därstädes
tillkomna skolorna: folkhögskolan för kvinnor och
landtmannaskolan. B. utöfvade äfven en rätt
omfattande skriftställarverksamhet och utgaf bl. a.
Hofbeslagslära (1866; 8:e uppl. 1897). B. afled på
Alnarp 3 mars 1903.
(C. A. L.)
2. Hans B., den föregåendes broder, läkare, f. 6
juni 1851 i Västra Tommarps socken, Malmöhus
län, blef 1869 student i Lund, 1884 med. doktor,
s. å. docent i patologi, 1885 e. o. professor samt
1898 ord. professor i patologisk anatomi och
rättsmedicin vid Lunds universitet. B. är sedan 1886
intendent vid Ronneby hälsobrunn. Skr.: Bidrag till
kännedomen om hängningsdödens fenomen (i Lunds
univ:s årsskrift, 1884–85) m. m.
Bendzin (po. Bedzin), stad i rysk-polska guvern.
Piótrkow, vid Warschau–Wien-järnvägen. 21,190
inv. (1897). Hufvudort i Polen för zinkfabrikation
(öfver 5,88 mill. kg. 1897). I närheten ligger en rik
stenkolsgrufva (Xaver).
Bene (lat.), godt, väl.
Benecke, George Friedrich, tysk
språkforskare, f. 1762, d. 1844 som professor och
öfverbibliotekarie i Göttingen, egnade sig åt studier af
det tyska språkets äldre utvecklingsskeden. Han
var den förste, som höll offentliga föreläsningar öfver
forntyska, och tolkade förträffligt medelhögtyska
skalder. Bland hans arbeten märkas Beiträge zur
kenntniss der altdeutschen sprache und literatur
(I. 1810, II. 1832) samt editioner af Boners
"Edelstein" (1816), med en ordbok, som "betecknar
början till en äkta vetenskaplig medelhögtysk
lexikografi", och af Wirnt von Grafenbergs "Wigalois"
(1819) och (i förening med sin lärjunge K. Lachmann)
Hartmann von Aues "Iwein" (1827) jämte ordbok
därtill (1833). En af B. påbörjad
Mittelhochdeutsches wörterbuch fullbordades och utgafs efter hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
