Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 1367-1368 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bennettitales - Bennettites.Se Bennettitales. - Bennet-ön - Ben Nevis - Bennich, Nils Axel Gustafsson, ämbetsman från Opphem i Tjärstad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blombyggnad. Hos det hithörande släktet
Bennettites voro de klot- eller äggfonnade, mindre ofta
cylindriska stammarna (fig. 1) till sin inre byggnad
i det stora hela öfverensstämmande med cykadéernas,

Fig. 2. Williamsonia angustifolia, parti af en restaurerad figur i ungefär 1/3 naturl. storl. Blomman i stammens förgrening omgifvos af fjäll och blad af släktet Anomozamites. På högra delen af bilden tänkas bladen borttagna för att bättre visa de af fjällen omgifna blommorna.

men blommorna voro icke såsom hos dessa ställda
i stammens spets, utan på förkrympta sidogrenar och
doldes mellan de kvarsittande bladbaserna,
hvarjämte, i motsats mot cykadéerna, han- och
honblommor förekommo på samma exemplar. Hos
Williamsonia voro honblommorna däremot kortare eller längre

Fig. 3. Honblomma (frösamling) af Bennettites Morieriei i ungefär 1/2 nat. storlek. bi ett af de blomman omgifvande fjällen; r den klubblika blomaxeln; rs och ei sterila, i spetsen vidgade parafyser; p fröskaft; g frö; e tvåhjärtbladigt embryo.

Fig. 4. Parti af honblommans yta hos en Williamsonia, något förstoradt. De punktformiga fröspetsarna omgifvas af de kring dessa rosettformigt ställda parafyserna.

skaftade, och stammarna äro åtminstone i några fall
betydligt afvikande från den vanliga cykadétypens,
hos W. angustifolia från Skåne (fig. 2) t. o. m.
upprepadt dikotomiskt förgrenade. Honblommorna hos
båda dessa släkten äro byggda enligt samma plan;
deras axel är i spetsen klubblikt (Bennettites, fig. 3)
eller päronformadt (Williamsonia, fig. 2) vidgad och
bär dels långskaftade upprätta frön, dels dessa
omgifvande sterila fjäll, parafyser, hvilka i spetsen
äro klubblikt vidgade och med hvarandra
sammanflyta, så att hela frösamlingen omgifves af ett
gemensamt gömme, ur hvilket endast fröens spetsar sticka
fram (fig. 4). Ett tydligt dikotyledont embryo
upptager fröets inre, och ägghvita synes hafva saknats.
Hanblommorna äro ännu föga kända; af det enda
hittills beskrifna exemplaret (fig. 5) ser det ut, som
skulle hanblommans axel sluta med en päronformad
utvidgning af samma byggnad som honblommans,
ehuru i rudimentärt skick. (Det är sålunda möjligt
att äfven samkönade blommor förekommit.)
Ståndarbladen äro ställda kring den
päronformade utvidgningens
bas och utgöras af dubbelt
pardelade, fullständigt
transformerade blad, hvilkas
parblad bära ett stort antal
ståndarknappar, erinrande
om marattiacéernas
sporgömmen, men med tydliga
pollenkorn. Hvad bladen af
hithörande växter angår, så
känner man med säkerhet,
att Williamsonia
angustifolia hade Anomozamites-blad.

Fig. 5. Hanblomma af en Bennettites. Den päronformade blomaxeln, som antages bära rudimentära frön, omgifves nederst af håriga fjäll, öfver hvilka följa de dubbelt pardelade ståndarbladen, af hvilka det till vänster är i spetsen inböjdt.

Därjämte antager man att
bladen af W. gigas äro
Zamites samt att en annan art
hade Ptilophyllum-blad. I
alla händelser är säkert, att
en stor mängd af de fordom
till cykadéerna hänförda
bladen i de mesozoiska
aflagringarna i verkligheten höra till Bennettitales.
A. G. N.

Bennettites. Se Bennettitales.

Bennet-ön, ö i Norra Ishafvet, n. om Nysibiriska
öarna, beskrifven af den ryske polarforskaren baron
Toll. 200 kvkm. Högsta punkten är 1,500 m.
ö. h. Ön är i geologiskt afseende en fortsättning
af det mellansibiriska platålandet. Djurvärlden
representeras där af renen och åtskilliga fågelarter,
och spår af kvartära däggdjur hafva funnits i dalarna.

Ben Nevis [ben-ne’vis], topp på Grampianbergen
i Skottland, grefskapet Inverness. B., som är
Storbritanniens högsta bergspets, når 1,343 m. ö. h.
Dess topp består af porfyr; på den ligger sedan 1883
ett meteorologiskt observatorium.

Bennich, Nils Axel Gustafsson,
ämbetsman, f. 31 okt. 1817 på Opphem i Tjärstad socken
i Östergötland, genomgick Linköpings skola, blef
1835 student i Uppsala, tog 1838 hofrättsexamen
och ingick därefter i åtskilliga ämbetsverk i
Stockholm. I krigshofrätten befordrades han 1845 till
notarie och 1846 till krigsfiskal, i Stockholms
rådsturätt 1848 till brottmålsnotarie samt i Stockholms
handels- och ekonomikollegium 1857 till notarie för
uppbördsärenden och 1858 till andre notarie.
Jämte dessa befattningar fick B. vid 1840 års
riksdag anställning som kanslist i bevillnings-utskottet
och kom därigenom i tillfälle att på nära håll följa
den då till fullt utbrott komna striden emellan
anhängarna af de gamla skrå- och skyddssystemen samt
förfäktarna af friare närings- och handelslagstiftning.
B. slöt sig till de friare åsikternas förfäktare. Under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>