Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berne-Bellecour, Étienne Prosper, fransk målare - Berneck, Karl Gustav von, tysk militärförfattare och novellist (pseud. Bernd von Guseck) - Berner, Albert Friedrich, tysk rättslärd - Berner, en från norra Tyskland till Kristiania inflyttad familj - Berner. 1. Hagbard Emanuel B., norsk ämbetsman, bankman och politiker - Berner. 2. Karl Kristian B., norsk politiker - Berner. 3. Sören Hjalmar Normann B., läkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Berne-Bellecour [bärn-bälkor], Étienne Prosper,
fransk målare, f. 1838 i Boulogne, egnade sig
först åt porträtt och landskap, men gick sedermera
öfver till figurframställningar af borgerlig och
militär art. Till hans mest bekanta taflor höra
Kanonskottet ("Le coup de canon", 1872, affyrandet
af den stora kanonen på Fort Mont Valérien),
Arrendebetalningsdagen (1873),<<i>Seine-tiraljörer
i fäktningen vid Malmaison, Breschen</> (1875) och I
löpgrafven (1877).
Berneck, Karl Gustav von, tysk militärförfattare
och novellist (pseud. Bernd von G useck),
f. 1803, d. 1871, blef 1820 kavalleriofficer
samt 1856 major och professor vid artilleri- och
ingenjörskolan i Berlin. En del af sina noveller
samlade han 1837 i Novellen und erzählungen. Hans bästa
militärvetenskapliga verk äro Elemenle der taktik
(6:e uppl. 1870) och Geschichte der kriegskunst</i>
(3:e uppl. 1867).
Berner, Albert Friedrich, tysk rättslärd, f. 1818
i Ukermark, blef 1848 e. o. och 1861 ord. professor
i straffrätt vid universitetet i Berlin, i hvilken
befattning han ännu kvarstår (1904). Han har gjort
sig mest känd genom sin förträffliga Lehrbuch des
deutschen strafrechts (1857, många uppl.). Bland
hans öfriga arbeten må framhållas Abschaffung
der todesstrafe (1861), Lehrbuch des deutschen
pressrechts (1876) och folkrättsliga artiklar i
Bluntschlis ’"Staatswörterbuch".
Berner, en från norra Tyskland till Kristiania
efter midten af 1600-talet inflyttad familj, hvars
medlemmar efter hand bosatte sig som handtverkare
i flera af östlandets städer. Under 19 :e årh. har
den haft många aktade och framstående representanter
i ämbetsmannaståndet.
1. Hagbard Emanuel B., norsk ämbetsman, bankman
och politiker, f. 12 sept. 1839, blef student
1858 och juris kandidat 1863, öfvertog 1869
redaktionen af det då kort förut uppsatta
oppositionella "Dagbladet", hufvudorganet för den
följande tidens stortingsmajoritet, och fortfor
att vara tidningens hufvudredaktör, tills han
1879 valdes till storting-man för Akershus amt,
som han representerade till 1888. I stortinget
gjorde sig B. bemärkt genom omfattande kunskaper i
statsrättsliga och ekonomiska frågor, hvarför han
också valdes till medlem af budgetkommittén och till
dess ordförande. Han stiftade 1868 "Det norske samlag"
(för utgifvande af skrifter på norskt landsmål), var
i tio år ordförande i dess styrelse och har äfven
eljest på olika sätt verkat för häfdandet af det
norska landsmålet. 1879 framlade han för odelstinget
förslag om unionsmärkets borttagande ur Norges flagg,
hvilket förslag framkallade den häftiga flaggstriden
inom pressen, men förkastades af tinget. Juryreformen
hade en varm förkämpe i B., och han var en af dem,
som 1882 framlade ett med hans motivering försedt
förslag till lag om jurys införande, liksom han
var medlem af den kommitté, som hade att lägga
sista handen vid "Lov om rettergangsmaaden i
straffesager" af 1 juli 1887. Likaså har han hyst
stort intresse för utvecklingen af landets penning-
och bankväsende, och han valdes 1881 af stortinget
till direktörssuppleant i Norges hypoteksbank och
är sedan 1884 en af dess direktörer. 1884 blef han
medlem af en kungl. kommitté för utarbetande af
ny lag för Norges bank, och 1892 deltog han som
Norges
representant i den internationella myntkonferensen
i Bruxelles. Vidare har han sysselsatt sig med
reformer i brännvins- och öllagstiftningen, varit
ordförande i en 1889 tillsatt brännvinskommitté,
hvars förslag till brännvinslagstiftning i hufvudsak
blef lag 1894, deltagit i flera internationella
alkoholkongresser och i öfrigt sökt motverka
rusdryckernas missbruk. Äfven för skyttesaken har
han varit verksam, dels som ordförande i många år i
Kristiania "skytterlag", dels som förslagsställare
(1881) till de efter schweiziskt mönster organiserade
"folkevaebningssamlag". I kvinnofrågan har han varit
en föregångsman, bl. a. genom att verka för reformer
i lagstiftningen om förmögenhetsförhållandet mellan
makar, för ’universitetets öppnande för kvinnliga
studenter och som stiftare (1884) och ordförande i
"Norsk kvindesagsforening". Sedan 1888 har han icke
tagit aktiv del i det politiska lifvet, men i tal
och skrift (bl. a. i "Nordisk tidskrift", 1890-92)
behandlat frågor, som stått på dagordningen. Från
och med 1898 har han varit borgmästare i Kristiania
(afdelning II) och i denna vanskliga ställning vunnit
allmänna sympatier genom sitt humana uppträdande och
sin administrativa duglighet.
2. Karl Kristian B., den föregåendes kusin, norsk
politiker, f. 20 nov. 1841 i Kristiania, blef
1859 student, studerade reala ämnen och blef efter
tioårig verksamhet vid de största privatläroverken i
Kristiania 1874 direktör för den nyupprättade tekniska
skolan i Bergen. Han har varit medlem af nästan
alla storting sedan 1886, till 1903 som representant
för Bergen, därefter som representant för Sarpsborg.
Från 6 maj 1891 till 2 maj 1893 var han medlem
af Steens första ministär och kom sålunda icke i
fråga till val 1891 för perioden 1892 –94. B. har
sedan 1896 tillhört stortingets presidentkollegium,
största delen af denna tid som stortingspresident,
och både vänner och motståndare äro eniga om att
ge honom i denna egenskap allt erkännande för hans
sällsynta takt, klarhet och raskhet i ledningen.
Rikt begåfvad som talare och debattör samt i
besittning af omfattande och mångsidiga kunskaper,
i synnerhet på det tekniska området, torde B.
tillhöra de främste stortingsmän, som Norges
konstitutionella historia har att uppvisa. Som
oppositionens ledare under stortingsperioden
1889-91 framlade han 21 febr. 1891 förslaget
till den efter honom uppkallade dagordningen, som
medförde ministären Stangs afgång. B. har ett
par gånger senare haft i uppdrag att bilda eller
rekonstruera vänsterministären, utan att
detta lyckats honom. Sedan 1900 bekläder B.
ställningen som stämpelpappersförvaltare och valdes
hösten 1901 till fullmäktig i Nobelstiftelsen.
3. Sören Hjalmar Normann B., de föregåendes
kusin, läkare, f. 1 dec. 1850 på Hadsels prästgård
i Nordland, blef 1868 student, 1875 med. kandidat,
1880 stadsläkare i Kristiania, 1887 sekreterare i
sundhetskommissionen och 1891 sundhetsinspektör. Han
har skrifvit en biologisk studie, Om kjönsdannelsens
aarsager (1883), samt en mängd afhandlingar i "Norsk
magazin for laegevidenskaben", "Nordiskt medicinskt
arkiv" och "Tidsskrift for den norske laegeforening".
Af synnerlig betydelse för Kristianias hygieniska
historia samt belysningen af de olika folkklassernas
lifsvillkor äro hans många afhandlingar, redogörelser
och rapporter rörande hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
