Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernstorff, tysk-dansk adelsätt, härstammande från Mecklenburg - Bernstorff. 1. Johan Hartvig Ernst B., grefve, dansk statsman - Bernstorff. 2. Andreas Peter B., dansk statsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
danske ministern (se nedan), och Andreas Gottlieb,
f. 1708, d. 1768, hvilka båda 1767 upphöjdes till
danska länsgrefvar. Den förre dog utan arfvingar,
den senare efterlämnade två söner, hvilka stiftade
två grenar af ätten: den äldre eller Gartowska grenen
är hannoversk; den yngre eller Wotersenska
grenen härstammar från Andreas Peter, den ryktbare
danske ministern (se nedan). Denne hade fem söner: 1)
Johan Hartvig Ernst, d. 1791, som 1790 genom gifte
erhöll det danska grefskapet Gyldensten (sedan 1828
kallas släkten B.-Gyldensten) och som tillika egde
godset Wotersen i Lauenburg; 2) Kristian Günther
(se nedan); 3) Joakim Frederik (se nedan); 4) Frederik,
d. 1838, hvars son Albrekt var preussisk diplomat
(se nedan); 5) Magnus Karl, dansk öfverste, d. 1836.
1. Johan Hartvig Ernst B., grefve, dansk statsman, f. 13
maj 1712 i Hannover, trädde 1732 i dansk tjänst
och blef 1733 sändebud vid det sachsisk-polska
hofvet, 1737 vid den tyska riksdagen i Regensburg
och slutligen 1744 i Paris, där han trädde i
nära förbindelse med hertigarna Belleisle och
Choiseul. Han hade sålunda gått igenom en utmärkt
diplomatisk skola, då han 1751 kallades till Danmark,
inträdde i konseljen och öfvertog ledningen af
tyska kansliet och därmed af utrikespolitiken. Det
var också närmast som diplomat, som B. utmärkte
sig. Han skötte i nitton år utrikesangelägenheterna
med full själfständighet och mycken smidighet under
vanskliga förhållanden. Han förstod att hålla Danmark
utanför sjuåriga kriget och önskade att likaledes
hålla Sverige borta därifrån, för att de gemensamt
skulle kunna ingå ett väpnadt neutralitetsförbund
till handelns skydd. Uppfylld af förkärlek för
Frankrike och med fast tro på dess makt, sökte han
också att komma i nära samförstånd med dess regering
och arbetade på att stifta fred mellan Frankrike och
England. Hans förnämsta sträfvande gick likväl ut
på att få till stånd ett byte mellan den hertigliga
delen af Holstein och Oldenburg, som då tillhörde
konungen af Danmark, för att sålunda samla hela
Holstein och samtidigt göra Danmark säkert för de
gottorpska krafven på Slesvig. Underhandlingarna hade
likväl ingen framgång, och 1762, då hertigen hade
blifvit kejsare i Ryssland (Peter III), hade det så
när blifvit krig. Under dessa farliga förhållanden
visade B. stor omtanke och fasthet. Han räddades ur
svårigheterna genom Peters mord i maj s. å. B. ansåg
det nu nödvändigt att nära förbinda sig med Ryssland
för att bana väg för bytet, slöt 1765 ett direkt
förbund (som ytterligare stärktes 1769) och aflägsnade
sig därigenom icke allenast från Frankrike (hans
gamle vän Choiseul bröt fullkomligt med honom), utan
träffade också aftal om att verka för upprätthållandet
af Sveriges dåvarande författning mot konungahusets
önskningar om utvidgad makt. För öfrigt önskade han
uppehålla ett godt
förhållande till Sverige och fick 1766 till stånd äktenskap
mellan kronprins Gustaf (Gustaf III) och danska
prinsessan Sofia Magdalena. Äfven i inrikesstyrelsen
tog B. mycken del som deputerad i general-,
ökonomi- og kommercekollegiet sedan 1752 och dess
preses sedan 1762. Som anhängare af merkantilsystemet
arbetade han ifrigt för att främja handel och
fabriksanläggningar genom allsköns konstlade medel,
höga tullar, monopol, ja direkta statsutlägg. B. fick
också tyska nybyggare inkallade för att uppodla de
jylländska hedarna. Äfven många andra utlänningar, i
synnerhet tyskar, inkallades, hvaribland visserligen
många duktiga människor och han hyste stor förkärlek
för detta utländska väsen, medan han aldrig lärde
sig att tala danska. Likväl omfattade han sitt nya
fädernesland med mycket intresse och offrade i dess
tjänst 250,000 riksdaler af egna medel. Han gaf också
de danske godsegarna ett godt exempel, då han 1764
befriade bönderna på Bernstorffs gods från hofven
och gjorde deras arrenden ärftliga. Efter Fredrik
V:s död 1766 fick B. många vanskligheter att kämpa
emot, framför allt grefve Danneskjold-Samsöes starka
angrepp, hvilken förebrådde honom finansernas dåliga
tillstånd och hans förkärlek för utlänningar. Han höll
sig likväl kvar vid rodret och ledsagade 1768 kung
Kristian VII på hans utrikesresa, men undanträngdes
sept. 1770 genom Struensees inflytande; han for nu
till Hamburg och dog där 18 mars 1772, en månad efter
Struensees fall. 1767 hade han till belöning för sina
förtjänster om landsbytet blifvit länsgrefve, jämte
sin äldre broder och hans ätt. 1783 reste bönderna
af tacksamhet för sin frigörelse en minnessten
till B:s ära på Gjentofte backe. Litt.: P. Vedel,
"Den aeldre grev B:s ministerium" (1882), Aage
Friis, "Bernstorfferne og Danmark. I" (1903), samt
"Brevveksling mellem J. H. E. Bernstorff og hertugen
af Choiseul 1757–66" (1871) och "Correspondance
ministerielle du comte J. H. E. Bernstorff 1751–70"
(2 bd, utg. af P. Vedel 1882).
2. Andreas Peter B., den föregåendes
brorson, grefve, dansk statsman, f. 28 aug. 1735
i Hannover. Han utbildades efter sin farbroders
råd och vägledning vid tyska universitet
(studerade nationalekonomi i Göttingen) och sedan
på utrikesresor, bl. a. i England, som han lärde
sig värdera. 1759 trädde han i dansk tjänst och
fick tidigt viktiga platser i generaltullkammaren
(1768 till och med som förste deputerad) och
räntekammaren. Han upphöjdes 1767 till grefve
och 1769 till geheimeråd, men afskedades 1770
jämte farbrodern. Efter Struensees fall kom han
tillbaka nov. 1772, blef maj 1773 utrikesminister och
dec. s. å. tillika president för tyska kansliet. Han
afslutade 1773 formellt landbytet med Ryssland,
hvarom farbrodern 1767 ingått aftal, och knöt
äfven förbund med denna makt emot Sverige, hvars
gottorpska konungahus var fientligt mot Danmark. Under
nordamerikanska frihetskriget sträfvade B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
