Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernoulli. 8. Jacques B., den föregåendes yngste broder, - Berns salonger, förlustelseställe vid Berzelii park i Stockholm - Bernstein, Georg Heinrich, tysk orientalist - Bernstein, Aaron, tysk författare - Bernstein, Eduard, tysk socialdemokratisk nationalekonom och politiker - Bernstein. Se Bärnsten - Bernstorff, slott nära Köpenhamn - Bernstorff, tysk-dansk adelsätt, härstammande från Mecklenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anställning vid Basel-universitetet, då han erhöll
en matematisk lärarplats i Petersburg. Död
1789. Han var medlem af vetenskapsakademien
i Petersburg och korresponderande ledamot af
k. vetenskapssocieteten i Turin. Afhandlingar
af honom finnas i Nova acta acad. Petrop.
A. V. B.*
Berns salonger, förlustelseställe vid Berzelii
park i Stockholm, hvilket öppnades för allmänheten
l aug. 1863. Det omfattade då en stor salong,
uppförd af konditorn H. R. Berns, men tillökades
1886 med en större och särdeles praktfull af den
dåvarande innehafvaren, H. Berns, den nyssnämndes
son, hvarefter namnet på etablissemanget ändrades
från Berns salong till Berns salonger. I salongerna
idkas schweizerirörelse, hvarjämte alltifrån
början musik uppförts hvarje afton (om sommaren i
parken utanför) af tillfälliga orkestrar eller,
från hösten 1869, af en fast engagerad orkester
(under ledning af A. Meissner 1869–1903). Bland
orkestrar, som tillfälligtvis uppträdt, må nämnas
Filip von Schantz’, som 1863 började konserternas
rad, Balduin Dahls och Edvard Strauss’. Äfven en
mängd sångartister ha varit engagerade. Lokalerna,
byggda af arkitekterna J. Fr. Åbom. M. Isaeus
och G. Wickman, hafva begagnats vid dramatiska
föreställningar och musikaliska matinéer, hvarjämte
Meissner i gamla salongen 1872-78 höll mycket omtyckta
symfonikonserter. Några år i midten af 1890-talet
hade etablissemanget karaktären af "varieté".
Bernstein [-stajn], Georg Heinrich, tysk orientalist,
f. 1787, d. 1860, blef 1812 e. o. professor i Berlin
och erhöll 1821 en ordinarie professur i Breslau. Han
uppträdde först som arabist, gjorde sedan betydande
samlingar af syrisk litteratur och inlade stora
förtjänster om det syriska språkets studium,
bl. a. genom att utgifva stycken af Barhebraeus’
krönika (1822, 1847) och en edition af Kirschs
"Chrestomathia syriaca" (1832-36), till hvilken
B. fogade ett förträffligt lexikon.
Bernstein [-stajn], Aaron, tysk författare,
f. 1812 i Danzig, d. 1884 i Berlin, försökte sig på
nästan alla litteraturens områden och grundade 1849 i
Berlin "Urwählerzeitung", hvilken tidning sedan 1853
utgifvits under titeln "Volkszeitung" och blifvit ett
af Tysklands mest spridda politiska blad. I Sverige
är B. känd uteslutande genom sina naturvetenskapliga
kåserier, hvilka först utkommo under titeln Aus
dem reiche der naturwissenschaft, senare under
benämning <i>Naturwissenschftliche volksbücher (20 bd,
1867-69), delvis öfversatta på svenska under titlarna
"Naturvetenskaplig boksamling för läsare af alla
samhällsklasser" (1863–64; 4:e uppl. 1900–01) och
"Blickar i naturens lif" (1869).
Bernstein [-stajn], Eduard, tysk
socialdemokratisk nationalekonom och politiker,
f. 1850 i Berlin. Af politiska skäl var han bosatt i
utlandet (först i Zürich, från 1888 i London) intill
1901, men har numera sin bostad i Grosslichterfelde
utanför Berlin; sedan 1902 är han medlem af tyska
riksdagen. – B. är språkröret och den teoretiske
ledaren för de tyske socialisternas liberala
flygel, de s. k. revisionisterna,
och hans förnämsta arbete, Die voraussetzungen des
sozialismus und die aufgaben der sozialdemokratie
(1899), har föranledt häftiga strider bland de tyske
socialdemokraterna. Han riktar däri en mångsidig
kritik – hvars betydelse egentligen beror på att den
kommer från socialistiskt håll –
mot Marx’ och i synnerhet "marxisternas" läror,
bekämpar tron på det borgerliga samhällets snara
sammanstörtande, förnekar att rikedomen samlas på
allt färre händer och att storindustrien skall bli
allenahärskande; ja, själfva hörnstenarna i Marx’
system, "den materialistiska historieuppfattningen"
och Marx’ värdeteori, modifierar eller bortförklarar
han I praktiskt afseende påyrkar han en allmänt
radikal politik, i anslutning till de "borgerliga"
radikala partierna. Från marxistiskt håll ha
angrepp haglat öfver B., och partimötet i Lybeck
1901 antog en mot honom riktad resolution, utan
att han dock sett sig föranlåten att lämna det
socialdemokratiska partiet. Utom det nämnda arbetet
har B. bl. a. utgifvit en samling uppsatser under
titel Zur geschichte und theorie des sozialismus
(1900). Sedan 1901 offentliggör han "Dokumente des
sozialismus", hvarjämte han redigerar revisionisternas
organ, den utmärkta tidskriften "Sozialistische
monatshefte", samt är flitig medarbetare i en mängd
andra vetenskapliga och politiska tidskrifter.
E. Hkr.
Bernstein. Se Bärnsten.
Bernstorff, slott nära Köpenhamn, i Gjentofte
socken. Det var ursprungligen (sedan 1681) en till
Jaegersborg hörande fasangård och skänktes 1752 till
J. H. E. Bernstorff, som 1762–64 lät arkitekten
Jardin uppföra det nuvarande slottet. Senare
skänktes äfven godset till nämnde B., och det
var bland dess bönder, som början gjordes (1764)
till bondeståndets frigörelse, i det att hofveriet
aflöstes och bönderna blefvo innehafvare af ärftligt
arrende. Till 1812 var slottet i ätten Bernstorffs
ego, men såldes då och tillhörde flera enskilda
personer, tills det 1842 köptes af Kristian VIII. 1848
blef det statsegendom och har sedan 1853 varit
numera konung Kristian IX:s sommarresidens. Nära
B. ligger ett batteri för beskjutning af järnvägen.
E. Ebg.
Bernstorff, tysk-dansk adelsätt, härstammande från
Mecklenburg, känd redan i 14:e årh. Andreas Gottlieb
von B., f. 1640, dog 1726 som hannoversk statsminister
sedan 1709. Han hade väsentligen bidragit till
Hannovers upphöjelse till kurfurstendöme och Georg
I:s uppstigande på Englands tron samt blef själf 1715
riksfriherre. Då han afled utan söner, gick släktens
fideikommiss i arf på hans måg Joakim von B., f. 1678,
d. 1737. Denne efterlämnade två söner, Johan Hartvig
Ernst, den berömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
