Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biron. 2. Charles de Gontaut, baron, sedermera hertig de B. - Biron. 3. Armand Louis de Gontaut, hertig de B., förut hertig de Lauzun - Biron. 4. Anne Armand Élie, vicomte de Gontaut-B., fransk diplomat. Se Gontaut-Biron - Biron (Biren), furstlig tysk släkt - Biron. 1. Ernst Johann von B., riksgrefve, hertig af Kurland - Biron. 2. Peter von B., riksgrefve, hertig af Kurland och Sagan - Bi-rot, bot., rot som uppstår från stamdelar af olika slag - Birr. Se Parsonstown - Birrell, Augustine, engelsk skriftställare och politiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där ingick han med Spanien och Savojen en
sammansvärjning mot Henrik IV, gående ut på
att afhända Frankrike Bourgogne, som jämte det
spanska Franche-Comté med full suveränitet skulle
tillfalla B. Ett krig mellan Frankrike och Savojen,
där B. var fransk öfverbefälhafvare, hindrade planens
utförande, men den återupptogs och kom till konungens
kännodom. Sedan denne förgäfves erbjudit honom sin
förlåtelse, blef B., som ej ville erkänna sitt brott,
af parlamentet i Paris dömd till döden och afrättad
i Bastiljen.
3. Armand Louis de Gontaut, hertig de B.,
förut hertig de Lauzun, f. 1747, d. 1793, ledde 1779
med framgång en fransk expedition mot den engelska
kolonien vid Senegal och deltog under La Fayette
i nordamerikanska frihetskriget. 1789 invald i
riksförsamlingen (”les états généraux”), slöt han sig
till hertigen af Orléans. 1792 blef han befälhafvare
för Rhen-armén och följande år för republikens trupper
i Vendée, där han vann åtskilliga framgångar.
Efter att förgäfves hafva begärt sitt afsked, blef
han af de härskande jakobinerna anklagad för alltför
stor efterlåtenhet mot de upproriske och giljotinerad.
E. A–t.
4. Anne Armand Élie, vicomte de Gontaut-B.,
fransk diplomat. Se Gontaut-Biron.
Biron ( Biren ), furstlig tysk släkt, hvaraf två
medlemmar regerade i Kurland. Enligt en uppgift
härstammar den från Mecklenburg, där den skall hafva
lefvat under namnet Bühren. En medlem, Mathias
Bühren, skall hafva varit väpnare hos hertigen af
Kurland och 1638 blifvit polsk adelsman.
1. Ernst Johann von B., riksgrefve, hertig af Kurland,
f. 1690, d. 1772, studerade teologi i Königsberg
och fick, tack vare sitt förnäma uppträdande,
genom den kurländske kansleren Kaiserlings
inflytande 1714 anställning hos Anna Ivanovna,
Peter den stores brorsdotter och änka efter
hertig Fredrik Vilhelm af Kurland. B. blef snart
till den kurländska adelns harm hennes allsmäktige
gunstling. När Anna 1730 blef kejsarinna af Ryssland,
tillkallade hon B. tvärtemot sitt i valkapitulationen
gifna löfte, gjorde honom till öfverkammarherre och
öfverhopade honom med gods och penningar. 1730 af
tyske kejsaren upphöjd till riksgrefve, ledde han
därefter allsmäktigt Ryssland under Annas regering,
biträdd af Osterman, som skötte utrikespolitiken,
och Münnich, som ledde försvarsväsendet. Dessa tre
män bidrogo kraftigt att stadfästa europeisk kultur
i Ryssland samt verkade reformerande och nydanande
i Peter den stores anda, särskildt inom den högre
administrationen och armén. Deras ofta brutala
tillvägagångssätt väckte emellertid det gammalryska
partiets hat, som utsträcktes till allt tyskt. Detta
åter föranledde B. till en äfven i Ryssland ovanlig
grymhet. Kejsarinnan, hvars gunst han till det sista
bibehöll, förmådde det kurländska ridderskapet att
under trycket af ryska bajonetter välja honom till
hertig af Kurland (1737), efter kettelerska ättens
utslocknande, och utnämnde honom 1740, strax före
sin död, till regent under sin efterträdare Ivans
omyndighet. Hans många fiender, bland hvilka den
ofvannämnde Münnich var den farligaste, ställde
emellertid till en palatsrevolution, hvarvid B. blef
fängslad. Dömd till döden, fick han dock straffet
förvandladt i förvisning till staden Pelymsk i
Sibirien, och där lefde han under Anna Leopoldovnas
regering. Kejsarinnan Elisabet förmildrade hans
straff till internering under gynnsamma förhållanden
i Jaroslav och förvisade hans fiende Münnich till
Pelymsk, hvarefter Peter III alldeles upphäfde hans
förvisning och Katarina II 1762 återgaf honom Kurland,
där han förde en mild och god regering till 1769,
då han öfverlämnade den åt sin son Peter.
2. Peter von B., den föregåendes son, riksgrefve,
hertig af Kurland och Sagan, f. 1724, d. 1800. Som
hans moder uppgifves kejsarinnan Anna Ivanovna. Han
delade sin faders växlande öden, blef 1762 rysk
generalmajor och 1769 hertig af Kurland, men lefde i
ständig konflikt med dess ridderskap, som anklagade
honom inför Katarina II. B. måste därför 1795 afträda
sitt hertigdöme till Ryssland, hvarvid han erhöll
ett stort årligt penningunderhåll i ersättning för
sina förlorade domäner i Kurland. 1786 hade han köpt
furstendömet Sagan och blef sålunda stiftare för
linjen Biron-Sagan.
– Peter von B. var tre gånger gift, tredje gången
med den för sin skönhet och snillrikhet bekanta
riksgrefvinnan Dorothea von Medem, f. 1761,
d. 1821, hvars salonger voro en samlingsplats
för många af tidens lärde och konstnärer.
Se vidare Seraphim, ”Kurland unter den herzögen”
(1896). Jfr äfven Tiedge, ”Anna Charlotte
Dorothea, letzte herzogin von Kurland” (1823).
E. A–t.
Bi-rot, bot., hvarje rot, som, med undantag för
hufvudroten och dess förgreningar, uppstår från
stamdelar af olika slag eller, ehuru mera sällan,
från blad. I synnerhet hos kärlkryptogamer och
monokotyledoner blifva dylika birötter de i växtens
lif viktigaste rötterna, alldenstund hufvudroten
endast obetydligt utvecklas. Äfven hos många af de
tvåhjärtbladiga växterna utvecklas birötter ofta i
riklig mängd. Detta är fallet i synnerhet hos sådana
arter, som ega öfver- eller underjordiska utlöpare,
t. ex. smultron, nässlor, potatis m. fl. Ofta
utbildas, såsom hos Orchis, Ficaria o. a., en eller
flera af dessa rötter till ammrötter (se d. o.). Då
sticklingar slå rötter, äro dessa alltid birötter,
som oftast uppstå ur en i sårytan nydanad väfnad
(”kallus”). – Från blad utvecklas ibland birötter,
särskildt hos ormbunkarna; hos dikotyledonerna
är detta fallet nästan endast då, när blad eller
delar af sådana (Begonia-arter) användas till
förökning. – Birötterna hafva i biologiskt afseende
en utomordentligt stor betydelse för växtindividens
lifslängd. Hos arter, hvilkas skott kunna dana
birötter, t. ex. smultronplantans, och därigenom
alltjämt gifva upphof till nya själfständiga plantor,
får ju nämligen samma individ en, åtminstone
teoretiskt sedt, nästan obegränsad lifslängd.
G. A. (G. O. R.)
Birr [bə′]. Se Parsonstown.
Birrell [bi′rəl], Augustine, engelsk skriftställare
och politiker, f. 1850, graduerades i Cambridge 1872,
blef praktiserande advokat 1875 och representerade
1889–1900 som liberal parlamentsledamot West
Fife. 1895–99 var han juris professor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
