Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskopsstift, det område öfver hvilket en biskop eger utöfva sin myndighet - Biskopstorp. Se Bistrup - Biskopsvisitation. Se Visitation - Biskra (Biscara, Biskara), stad i algeriska dep. Constantine - Biskraböld, hudulceration som är endemisk i vissa tropiska trakter - Biskui l. Biskvi. Se Biskvi - Biskupitz, kommun i preussiska regeringsomr. Oppeln - Biskupstungur, trakten mellan floderna Brúará, Tungufljót och Hvítá på Island - Biskvi. 1. Bakverk af mjöl, mjölk och socker; en sorts skeppsbröd - Biskvi. 2. Oglaseradt porslin - Biskötarföreningar. Se Biskötsel - Biskötsel (se Bi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blefvo biskopsstiften i allmänhet större och formades
efter mera tillfälliga och växlande förhållanden. I
Sverige utbildades de äldsta från de viktigaste centra
för missionsarbetet under en tid af allmän politisk
anarki och kommo sålunda ej att sammanfalla med de
politiska särbildningarna. Ej heller de förändringar
och nya stiftsbildningar, som efter reformationen
egde rum, förmådde helt anpassa stiften till de
gamla landskapen. I katolska länder blef påfven
den bestämmande vid nybildning eller förändring af
stift, dock så, att äfven statens medverkan fordras
(causæ mixtæ). Reformationen har mångenstädes
upplöst biskopsstiften samt öfverallt eljest minskat
deras kyrkliga och sociala betydelse. Jfr Biskop.
Hj. H–t.
Biskopstorp. Se Bistrup.
Biskopsvisitation. Se Visitation.
Biskra (Biscara, Biskara), stad i algeriska
dep. Constantine, på en oas i Sahara, 111
m. ö. h. 7,554 inv. (1901), däraf 707 fransmän,
102 judar och 6,745 berber, araber och negrer i sju
byar (ksurs). Det är byggdt i terrasser kring det af
fransmännen 1849 uppförda fortet S:t Germain. Oasen
vattnas på vintern genom Vadi B., på sommaren
genom källor och artesiska brunnar och har 50,000
dadelpalmer och 5,000 oljeträd. Till följd af sitt
läge vid öknens kant användes B. som vinterkurort. 7
km. från staden finnas svafvelkällor af 47° C. B. står
nu i järnvägsförbindelse med Constantine. Det kallades
af romarna Zaba, var under den kristna tiden säte för
en biskop och blef på morernas tid en betydande stad,
som dock 1663 genom pesten förlorade 71,000 invånare.
J. F. N.
Biskraböld, en under olika namn (fr. bouton d’Alep
l. bouton d’0rient, ty. orientbeule, lat. furunculus
orientalis, eng. Aleppo boil, Delhi boil l.
Natal sore o. s. v.) beskrifven (första gången
af Volney 1787) form af kroniska, inokulabla och
autoinokulabla hudulcerationer, som är endemisk
i vissa tropiska trakter samt i länderna söder och
öster om Medelhafvet. Sjukdomen börjar med en röd,
moskitobettliknande knottra, som efter några veckor
eller månader öfvergår i ett litet, tämligen djupt,
rödkantadt, skorptäckt sår. I dettas omgifning
uppstå oftast nya dylika, hvarigenom bildas mycket
karakteristiska sårgrupper. Sjukdomen uppträder
mest å blottade delar, ansiktet och händerna,
angriper både infödda och hvita och kan uppstå
flera gånger hos samma person. Dess mikrob är ej med
säkerhet känd. Sjukdomen har spontan benägenhet till
läkning, hvilken befordras genom allmän renlighet
och sårens förbindning med antiseptiska vätskor eller
salfvor. M. M.
Biskui l. Biskvi. Se Biskvi.
Biskupitz, kommun i preussiska regeringsomr. Oppeln,
Schlesien, s. v. om staden Beuthen, med 9,396
inv. (1900). Stenkolsbrytning. Dit hör det
stora järnverket Borsigwerk, vid järnvägslinjerna
Gleiwitz–Schwientochlowitz och B.–Oppeln af preussiska
statsbanan, med omkr. 4,000 inv.
Biskupstungur [biskōpstungõr], trakten mellan floderna
Brúará, Tungufljót och Hvítá på Island. Den är
lågland, något sumpig och rik på goda betesmarker. I
B. ligger det forna biskopssätet Skálholt, under
hvilket alla traktens bönder i forna dagar lydde. I
norra delen ligger den fruktbara Haukadalen, där
Are frode föddes och där Geysir med omgifvande heta
källor befinner sig.
R. N–g.
Biskvi (fr. biscuit, af lat. bis coctum, två gånger
upphettad). 1. Bakverk af mjöl eller stärkelse, vatten
eller mjölk och socker med eller utan ägg och kryddor;
en sorts skeppsbröd. – 2. Oglaseradt porslin, som i
synnerhet användes till figurer.
Biskötarföreningar. Se Biskötsel.
Biskötsel (se Bi) idkas i alla Sveriges landskap söder
om Dalälfven, men torde knappast kunna med framgång
bedrifvas nordligare, ehuru en prost vid namn Tideman
1749 lät föra bikupor 60 mil på slädföre ända upp till
Rödön i Jämtland, där bien trifdes väl i flera år och
lämnade både svärmar och honing. Ännu under de senare
åren hafva bin funnits i trakten af Sundsvall, ja vida
längre upp, och de hafva, där vården varit omsorgsfull
(det vill där till i dubbelt mått), gått väl till.
Det tyckes, som om biskötseln varit folknäring
i äldre tider vida mer än nu. Honing var också
då mera behöflig, nämligen dels till beredning
af det fordom så allmänt begagnade mjödet,
dels vid matlagning, före sockrets allmännare
spridning. Vaxet hade stor åtgång vid det katolska
Sveriges högtidliga gudstjänster. Adam från Bremen,
som i 11:e årh. besökte vårt land, omtalar, att
det var rikt på honing (ager melle opimus), och i
landskapslagarna var denna näring hägnad med särdeles
stor omsorg. Konung Valdemars jordebok (från 13:e
årh.) nämner honing som en räntepersedel i Skåne
och Halland, och honingsräntan stod ända till 1869
kvar i Älfsborgs och Kalmar län. Något bestämdt om
biskötselns omfång i äldre tider torde dock ej vara
kändt. Man vet likväl, att 1 3/4 tunna skattehoning
1539 ingick till fogden på Kalmar slott, och sedan
Gustaf I, som "sport, att der skulle vara flux
med honing nere i Småland", genom bref af år 1543
tillåtit allmogen att betala sina räntor med honing,
utgjorde behållningen af skattehoning på nyssnämnda
slott 1560 ej mindre än 59 tunnor, och 1561 inflöto
ytterligare 56 tunnor; 10 år tidigare utskeppades
från Kalmar 658 kg. (3 skepp. 12 1/2 lisp.) vax. I
Småland var således biskötseln vid denna tid icke
obetydlig. Äfven Skåne och Värmland berömmas för god
honingstillgång. Om dess tillstånd i andra landskap
torde föga vara offentliggjordt. Antagligt är, att
biskötseln, såsom mindre lönande, småningom aftog
under 17:e årh., när mjödet undanträngdes af andra
drycker och sockret infördes i större mängd. Också
klaga senare författare öfver biskötselns förfall, och
Mårten Triewald omtalar i sin bibok såsom betänkligt,
att 1726 ej mindre än 15,134 kg. (35,610 skålp.) vax
infördes. Också flödade det i 18:e årh. i tidningar
och böcker af goda råd och varma uppmaningar till
idkande af biskötsel. Själfva Vetenskapsakademien
utfäste 1766 ett pris af 10 dukater för flit i nämnda
yrke, fördubblade detta pris 1768 och utlofvade
något senare 20 premier för samma sak. Patriotiska
sällskapet erbjöd sig att betala 50 dukater till den,
som kunde visa, att han vårdade 50 bikupor på samma
ställe. Den bekante Johan Fischerström mente tro på,
att man borde bestämma, att en del af grundskatterna
skulle utgå i honing och vax och att, om detta
ej hjälpte, folket skulle vid ansvar åläggas att
hålla bin, samt föreslog inrättande af "biläger",
d. v. s. mönsterskolor för biskötsel. Allt detta
synes dock hafva föga uträttat. Några stora biskötare
uppstodo dock under denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
