Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björnström. 2. Johan Herman B., teolog - Björnståhl, Jakob Jonas, orientalist, reseskildrare - Björntrampare, veter., häst hvars kotled sänks mot marken för hvarje steg - Björnö, landtgods i Stockholms län - Björnöarna (ry. Medvjezji ostrova), en ögrupp i Norra ishafvet - Björn-ön, Beeren-eiland l. Cherryön, obebodd ö i Norra ishafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
teol. doktor. Utom sin gradualafhandling: Om den
mosaiska skapelsehistorien och dess förhållande
till naturforskningens resultater (1863) och
sin docentafhandling: Om John Wiclif och hans
betydelse som en reformationens förelöpare (I,
1868) har B. af trycket utgifvit en med förord och
anmärkningar försedd öfversättning af Hagenbachs
kyrkohistoria, "Den kristna kyrkans historia från
äldsta tider till 19 :e årh." (7 dlr, 1870–74,
2:a uppl. 1883–88), och prästmötesafhandlingen
Pentatetkens messiasidé jämte aforismer om de kristnas
allmänna prestadöme etc. (1886) samt flera liktal
och strödda predikningar m. m. Dessutom har han
skrifvit en mängd artiklar i "Nordisk familjebok".
J. P.
Björnståhl, Jakob Jonas, orientalist, reseskildrare,
f. 1731 i Västergötland, blef 1753 student i Uppsala,
sedan han under den största nöd och brist genomgått
Strängnäs skola. 1761 blef han filos. magister och
kallades af Johan Ihre till docent i gotiska. 1763
utgaf han första delen af sin afhandling Decalogus
hebraicus ex arabica dialecto illustratus och blef
därefter docent i arabiska. Som handledare för två
unga adelsmän begaf han sig 1767 till Paris, där han
under två års tid studerade orientaliska språk och
gjorde bekantskap med många berömda män. Sedan for
han till Italien, och efter ett par års studier där
utnämndes han till adjunkt i orientaliska språk vid
Uppsala universitet. 1776 befann han sig i Oxford,
där han mottog Gustaf III:s befallning att för
vetenskapliga ändamål begifva sig till Turkiet. 1779
dog han i Saloniki. B. hade 1776 blifvit utnämnd till
e. o. professor i Uppsala och några månader före
sin död till professor i orientaliska och grekiska
språken vid Lunds universitet. Hans skrifter, som
öfversatts på flera europeiska språk, utgöras af
den ofvannämnda af handlingen samt Lettre touchant
la version arabe des V livrés de Moyse (1772) och
Resa till Frankrike, Italien, Sweitz, Tyskland,
Holland, Ängland, Turkiet och Grekeland (1780–84;
efter författarens död utgifven af K. K. Gjörwell).
Björntrampare, veter., häst, hvars kotled till följd
af svaghet sänks mot marken för hvarje steg.
Björnö,landtgods i Stockholms län, beläget på Norrtäljevikens
södra strand, 6 km. landsväg från Norrtälje. I samband
med B. finner man de äldsta, genom urkunder betygade
säkra spåren af Vasasläkten. Niclis Kettilsson Vase
(farfars farfar till konung Gustaf) hade efter
sina föräldrar fått i arf en del i den dåvarande
byn B. Genom köp och byten förvärfvade han från
de öfrige jordinnehafvarna – bland hvilka märkes
en Elin Ingemundsdotter af Vasasläkten – hela byn,
byggde där sin sätesgård och skrifver sig år 1363
till Björnö. Hans son Krister Nilsson Vase, den sluge
riksdrotsen, ärfde gården vid hans död, och från änkan
efter dennes son – Johan Kristersson Vase, Birgitta
Bonde, gick gården i arf till hennes dotterson, Ture
Jönssons son domprosten Göran Turesson Tre Rosor. Ture
Jönssons båda öfrige söner egde sedermera gården,
den ene efter den andre, och slutligen sonsonen
Gustaf Johansson Tre Rosor. När denne år 1566 afled,
fick änkan Cecilia Stenbock B. såsom morgongåfva,
och hon innehade gården till sin död. I slutet af
1620-talet finner man Katarina Fleming (systerdotter
till Cecilia Stenbock och gift med en Bielke)
såsom egare, och från början af 1630-talet egde
dennas syster Hebla Fleming med sin man Per Banér
gården. Deras son förpantade gården i början af
1600-talet till Anders Torstenson, löste den snart
tillbaka, men förpantade den snart återigen, år 1668,
denna gång till riksskattmästaren Gustaf Bondes änka,
friherrinnan Anna Kristina Bonde, hvilken förpantning
öfvergick till köp fyra år därefter. Friherrinnan
Bonde gjorde 1683 gården till fideikommiss för sin
son Karl Bonde, och när denne dog, öfvergick B. till
hans äldste son, det lärda riksrådet grefve Gustaf
Bonde, hvilken innehade detsamma i 65 år, till sin
död, 1764. Från sistnämnda år till 1791 innehades
gården af två söner och en sonson till riksrådet, den
ene efter den andre, men nämnda år öfvergick B. till
sonsonen Gustaf Bonde (sedermera Gustaf Trolle-Bonde,
kallad "den blinde excellensen"), som egde detsamma
till sin död, 1855. Enligt hans föranstaltande
hade fideikommissegenskapen år 1833 öfverflyttats
"från hans fädernegård Björnö till hans mödernegård
Säfstaholm". Hans arfvingar sålde gården 1855 till
K. F. Theél och F. V. Åkerberg, och sedan 1896 är
den senares änka, Regina Åkerberg, ensam egare till B.
Egendomens areal är 3,161 har, däraf 630 har åker
och äng. Dess taxeringsvärde var år 1903 397,400
kr. Köpeskillingen var år 1672 32,000 specier
l. 189,000 dal. kmt, och i bouppteckningen 1764
efter "riksrådet" upptages värdet till 150,000
dal. smt. År 1855 betalades egendomen (jämte en
obetydlig del inventarier) med 265,000 rdr rgs,
och år 1896 beräknades köpepriset för gården (jämte
fullständiga inventarier) till 360,000 kr. B. F. A.
Björnöarna (ry. Medvjezji ostrova), en af 6
öar bestående ögrupp i Norra ishafvet under 71°
n. br. och 162° ö. lgd, utanför Kolyms mynning vid
Sibiriens norra kust. Öarna, hvilka äro obebodda
och bestå af plutoniska bergmassor, äro märkliga för
sina jättestora, fristående pelare, hvilka uppstått
genom de lösa lagrens förvittring. Fyra dylika pelare
hafva åt den östligaste bland öarna gifvit namnet
Fyrpelarön. Likartade bildningar träffas ej allenast
på det midt emot liggande Kap Baranov, utan äfven på
en mängd andra ställen å den längre österut belägna
delen af Sibiriens nordkust. Oftast äro de hopade
tillsamman öfver betydande områden i grupper och
regelbundna rader, hvarigenom de, sedda från hafvet,
få en förvillande likhet med stadsruiner, öarna,
som uppgifvas vara omkr. 1,100 kvkm. undersöktes
1763–71 och besöktes äfven af Vegaexpeditionen.
Björn-ön, Beeren-eiland l. Cherryön, obebodd ö
i Norra ishafvet, under 74° 30’ n. br. och 19° 15’
ö. lgd, 225 km. s. om Sydkap på Spetsbergen. Areal
173 kvkm. Ön kan sägas bestå af tre olika partier,
den södra, högre delen, Mount Misery vid östkusten
och nordvästra låglandet. Den södra delen utgöres af
äldre bergarter, kalkstenar eller dolomiter, skiffrar
o. s. v., hvilka varit utsatta för pressning. Denna
del stupar, ofta med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
